Fotopromenad bland rimfrostiga bokar vid Lackarebäck
Att jag rusar ut med kameran så fort det är rimfrost, är ingen nyhet för någon som följer mig i sociala medier. Otaliga är de mornar i fjällen när jag dragit på mig en jacka ovanpå pyjamasen och entusiastiskt delat bilder. En text om skillnaden på rimfrost och dimfrost var det allra första jag skrev till boken Ett år i Härjedalsfjällen. Det var svårt att välja foton till det kapitlet, för jag hade så många att välja på.
Mölndalsmotiv med rimfrost är inte riktigt lika vanliga i mitt fotoarkiv (även om jag brukar passa på att fota så fort det är vinter). Men i fredags var träden alldeles vita. Jag hade kvällen innan levererat en text jag slitit hårt med, så en promenad kändes välförtjänt. Jag tog därför vidvinkeln med mig och gick ut.
Bokskogen i Svejserdalen
Först tänkte jag spana in bokarna på Safjället, men sedan valde jag att gå över motorvägen och upp i Svejserdalen istället. Att den lilla miniravinen heter så lärde jag mig under arbetet med boken Hundra nedslag i Mölndal. I en del äldre inlägg här på bloggen kallar jag den för Lackarebäcksravinen.
Namnet Lackarebäcksravinen är inte helt fel heller. Närmaste spårvagnshållplats heter Lackarebäck och bergknallen som tornar upp sig bredvid heter på en del kartor Lackarebäcksfjället. Andra kallar den för Börjes fjäll.
Spår av många generationer historia
Hur som helst, i själva ravinen växer maffiga bokar, det finns en vattenkälla och en liten bäck med en klassik hällbro även om en av stenarna försvunnit. Intill ravinen fanns en gång en stor gård och sommarnöjen för Göteborgare. En flygel och en damm är det enda som återstår av dem. Lite högre upp finns ett trapphus i typisk kommunal 1960-talssstil. Men det får man inte fota fick jag höra. ”Ser du inte skyltarna!!!”. Uppenbarligen inte. Men därefter höll jag utkik efter små gula skyltar och såg sex olika typer innan jag kom hem. Ingen hade en överkorsad kamera så vitt jag kunde se.
Nätverk av stigar
I området finns en väg som leder till ÖIS-gården och är den snabbaste vägen om man vill bort till Delsjön. Men om man håller sig på stigarna så kan man antingen fortsätta uppåt till Norra Långevattnet där man kan ansluta till Bohusleden. Det är fint men blir en ganska lång promenad. Så jag tog den här upptrampade stigen istället.
Gick uppåt i jakt på rimfrosten
Efter att ha raderat bilden av trapphuset så fortsatte jag följa rimfrosten. Den var finast i trädtopparna så jag gick uppåt. Jag vek av från de stigar jag brukar gå och hamnade ibland i återvändsgränder.
Hittade ett träd som var helt vitt. Det stod för sig själv med knallblå himmel. Men så upptäckte jag att jag var i närheten av ett annat staket, så jag fortsatte. Följde harspår i snön och en ungefärlig riktning hemåt. Så småningom kom jag fram till en klippa så jag fick utsikt över Krokslätt och Safjället.
Någonstans på den här klippan finns rester av en fornborg, men den är ganska svår att se även utan snö.
Vid det laget hade solen börjat smälta rimfrosten så jag vände hemåt. Hittade efter en stund tillbaka till en stig jag känner igen från tidigare träningspass. Mitt minne är att den brukar vara ganska hal på höstarna med tjockla lager blöta löv så jag tog det försiktigt. Det hjälpte inte. Efter en vurpa där jag gled ett långt stycke på rumpan fick kameran åka resten av vägen i ryggsäcken.
När jag passerade Mölndalsån på hemvägen så kantades den av bruna träd igen. Det gjorde mig ännu gladare att jag passade på och fotade rimfrosten.
- Platanerna, de provensalska byarnas mest ikoniska träd, är hotade - söndag 15 mars 2026
- Fotopromenad bland rimfrostiga bokar vid Lackarebäck - söndag 22 februari 2026
- Stort intresse för forböndernas jubileumsfärd - lördag 14 februari 2026
