Nio år (!) senare – en till reseguide till Provence

Publicerad av

Tänk om jag kunde åka tillbaka till 2010 då jag publicerade mina första Antibesbilder på Tomatsallad och berätta för mitt yngre jag att om sexton år kommer din andra reseguide till Provence ut. Undrar vad jag hade svarat?

Jag tror att mitt yngre jag hade blivit imponerad (och glad). Men jag hade nog förväntat mig mer pukor och trumpeter när boken kom ut, inte att det i princip var en vanlig dag på jobbet.

Författaren Kristina Svensson 2016.
Porträtt av mig taget 2016 i Antibes av Charlotte Klippmark. Vi kombinerade picknick på stranden med författarbilder till Mitt Provence.

Upptäck Provence är här

Boken i fråga heter Upptäck Provence. I veckan upptäckte jag att den hade ändrat status hos Bokus, från kommande till nyhet. Jag blev lika delar glad och lättad, för utgivningsdatumet har flyttat fram och tillbaka, mest framåt. Det har varit frustrerande att gå runt och vänta utan att kunna påverka. Dessutom finns det ett försäljnings-fönster att pricka in. Människor handlar i allmänhet reseguider innan de åker på semester, inte efteråt.

Några timmar senare, precis när jag postat i sociala medier en alternativ bild, kom aviseringen att jag hade paket. Mellan två regnskurar lommade jag iväg och hämtade en lätt kartong. Det är fantastiskt skönt att slippa en lastpall med böcker, vilket jag brukar ta hem av böckerna jag trycker själv. Men tio gratisexemplar räcker inte särskilt långt. Jag har många att tacka för hjälpen. Och sedan är jag inbjuden att berätta om boken under en apéro hos Svenska kyrkan i södra Frankrike och Monaco. När jag var där i höstas med Upplev historiska Rivieran köpte i princip hela publiken boken.

Boken Upptäck Provence. Byn på omslaget är Banon.
Mina exemplar av reseguiden Upptäck Provence. Byn på framsidan är Banon, känd för sin goda ost.

En vanlig dag på jobbet

När jag hämtat min kartong satte jag igång direkt med att berätta att den finns. Skickade upp ett par (halvtaffliga) filmklipp där jag bläddrar i den och tog ett par (bättre) bilder av boken. Efter att jag hade publicerat två texter om bokens existens insåg jag att jag inte firat överhuvudtaget.

När min förra reseguide till Provence, Mitt Provence, kom ut hade jag en digital release. Alla som var intresserade var välkomna, jag skålade i rosé och svarade på frågor om hur jag lagt upp boken, Provence, resor och allt annat som deltagarna undrade om. Det var lättsamt och passade mig som har vänner och läsare utspridda över landet.

Mitt Provence kom ut för nio år sedan. På den tiden var det fortfarande en stor sak med en ny bok, inte en vanlig dag på jobbet. Den tanken gjorde att jag började reflektera över den långa resa jag gjort.

Mitt Provence hade lavendelfält på omslaget. Bilden är en stockbild men jag har hittat var den är tagen, utanför Sault.

Skriva böcker ett drömjobb

När jag startade Tomatsallad höll jag på och filade på min debutbok. Den sålde aldrig särdeles bra och jag tänkte då att det kanske berodde på att få var intresserade av regniga Wales. Om jag skrev en bok om soliga Rivieran istället kanske fler skulle vara intresserade. Eftersom jag är extremt förtjust i stora tjusiga böcker med mycket foton, så började jag skissa på ett praktverk som skulle innehålla ”allt”.

I takt med att jag berättade om projektet i sociala medier var det ganska många skrev upp sig på listan över ”jag vill ha ett mejl när boken blir klar”. Våren 2015 fick de ett brev där jag berättade att reseguiden Mitt Nice kommit ut. Det var något av en utmaning att både vara stolt över boken, och samtidigt få in att det var ett sidoprojekt och inte den stora boken jag pratat om. En del trodde nog att det var den, andra undrade varför jag lagt mitt egna projekt åt sidan. Att jag skrev en reseguide till Nice beror på att jag fick en fråga från Karavan förlag (som då var ett imprint till Historiska media) om jag ville skriva en guidebok åt dem. (De hade i sin tur hittat mig tack vare Tomatsallad). Jag lät sedan många andra projekt komma emellan, innan jag till slut återvände till mitt stora opus. Men det är en annan historia.

På svenska konsulatet i Nice finns sedan ett par veckor blädderex av senaste upplagan av Mitt Nice, Ett år runt Antibes och Upplev historiska Rivieran.

Mitt Nice blev en succé

Mitt Nice blev en succé. Det är fortfarande min mest spridda titel. Förra året firade den tioårsjubileum med nytt omslag. Eftersom den gick så bra tackade jag glatt ja när jag fick frågan om jag ville skriva en guide till Provence också. Det jag inte riktigt insåg då är hur mycket skillnaden i storlek påverkar mängden arbete.

Att skriva en guidebok till Nice är ungefär som att skriva en bok om Malmö med lite utflykter till Köpenhamn, Lund och i närområdet. Researchen är hanterbar. Provence är mer som att skriva om södra Sverige med ett kapitel om Stockholm, ett om Göteborg och sedan en hel hög med bilvägar, vandringar, och mattraditioner från Småland, Skåne och Vättern. Det är en enorm massa potentiell information att hämta in. Sedan gäller att gallra och välja ut vad som ska med och inte. Strukturen är det jag lagt mest tid på, inte ordval.

Till slut landade jag i dessa huvudrubriker. Jag delade upp det geografiska området i det jag bedömer är logiska delar och så har jag några specialkapitel.

Researchresorna är både behållningen och den stora pressen

Den stora behållningen från arbetet med Mitt Provence var att researchresorna tvingade iväg mig till en massa platser som jag kanske inte hade kommit iväg till, om det inte hade varit för boken. Här ska jag skjuta in något jag nämnt förut men nämner det igen: jag står för mina egna resor. Jag finansierar dem med bokförsäljning (eller konsultjobb i andra branscher).

Researchresor är inte detsamma som att resa för nöjes skull då du kan ta dagen som den kommer. Jag hittade igen ett par texter som illustrerar detta. Pressen att få till soliga bilder med folkvimmel, när det var snö och tvärstängt i Verdonkanjonen. Eller när jag försökte klämma i mig flera luncher samma dag i Avignon.

Sedan har jag ett minne jag inte bloggat om, veckan då jag jobbade 03-19, för att redigera om manuset för att klämma in en text om vackra landskap i en stadsmall. Det var vidrigt. Jag vet inte om jag någonsin hämtat mig från den veckan.

Den här typen av test, när man äter en lunch i godan ro i sällskap (och inte delar upp sig för att testa två olika) är rolig.

Tema återanvändning (var tanken)

Så när jag på Bokmässan 2024 lovade att skriva en till reseguide till Provence, då var min intention att inte göra som förra gången. Denna gång skulle jag inte göra alla researchresor i ett svep utan vilodagar, utan dela upp dem. Och jag skulle inte jobba ihjäl mig.

Hur det gick? Jo det blev nattmangling även denna gång, men bara vid något enstaka tillfälle när jag upptäckte att allting kastats om i formgivningen. Upptäckten krockade med en stor lansering på det andra jobbet, så just där var jag tämligen stressad.

Men jag spred ut resorna och återanvände material från resor jag redan gjort. Jag försökte också samköra så att när jag reste till Marseille höll jag utkik både efter bilder till Upplev historiska Rivieran, och Upptäck Provence. Det var svårare än det låter. För det är delvis olika motiv och bildstilar som passar i böckerna. Biltrassel gjorde att jag också fick återanvända en del från den förra boken när några researchresor inte gick att genomföra.

Sedan kompletterade jag med att fråga personer som antingen bor eller nyligen rest i områden om de hade aktuella tips.

Uppslag i boken Upptäck Provence från kapitlet Luberon.
Återanvändning av foto, den snöiga bilden av Ménerbes är också med i Ett år runt Antibes.

Platanerna den sista ändringen

En finess med Upptäck Provence framför Mitt Provence är att den nya mallen ska vara lättare att uppdatera. Vilket låter bra, för varje gång det är dags att uppdatera Mitt Nice tar det evigheter. En anledning är den fasta mallen. Om jag skrivit fyra centimeter om en restaurang på sidan 87, och den har stängt igen, så behöver jag ersätta den med fyra centimeter text om en annan restaurang i samma område.

Men Upptäck-serien är friare. Dessutom har jag satsat på att skriva mer om företeelser som har längre livslängd, som vägar, vandringsleder, mattraditioner. Sådant man tänker består. Men inte ens de är beständiga, arealerna med lavendelfält minskar och i våras upptäckte jag att platanerna är hotade.

Var jag roligare förr?

I maj träffade jag på en läsare som sa att gamla Mitt Provence håller fortfarande. Supertrevligt att höra. Å ena sidan så försöker jag själv alltid köpa så nyutgivna upplagor som möjligt av reseguider. Å andra sidan har jag själv haft mycket nöje av att läsa Ellen Rydelius böcker från Rivieran respektive Provence. Och den äldsta är nästan hundra år gammal. Jag tyckte för övrigt att hon var mer underhållande i den äldre boken än den yngre.

Nu är jag lite bekymrad över att jag kanske också var roligare förr. I alla fall blev jag glatt överraskad när jag läste Mitt Provence, jag tyckte att jag var rätt fyndig. Nu hade jag mer utrymme att bre ut mig i den, för trots samma omfång avhandlade den en mindre geografisk yta.

Denna gång har Rivieran och Mercantour tillkommit, på önskemål av förlaget. Dessutom har jag tagit med Toulon. När jag skrev första boken så tog jag inte med den, för vem sjutton vill åka dit liksom. Då var det en flottstad på dekis, men häromåret upptäckte jag att det var dags att omvärdera Toulon.

Roligt att läsa mina gamla blogginlägg

Det har varit riktigt roligt att bläddra bakåt i arkivet och läsa mina texter från resorna jag gjorde till den första boken. De är kanske inte så där värst lysande som artiklar betraktade, det lyser igenom att jag var ganska sliten och pressad. Men det är roligt att kunna återvända till dem. I varje fall för mig.

De senaste åren har jag postat mer på Instagram istället. Det har känts som att det går fortare och är enklare eftersom det går att fixa på mobilen. Kravet på innehåll har känts lägre, och jag har tänkt att fler läser där. Jag har taggat mina inlägg med egna taggar för att göra det möjligt för personer som vill hitta tips i ett visst ämne att göra det. Men tji, Instagram har lagt ner det där med taggar. Så det arbete är förgäves.

Kanske dags att återuppliva Tomatsallad som klassisk blogg där jag postar lite kortare texter oftare. Eller så är det bara att mata AI-agenter (jag får ibland svar med hänvisning hit när jag ställer frågor). Kanske är den rätta vägen att lägga allt krut på att skriva pappersböcker, och strunta helt i det digitala? Utmaningen är att berätta att böckerna finns. Upptäck Provence står så fint i bokhandeln, men det gör inte mina fotoböcker. De måste läsarna beställa.

Kanske ska handla hem lite bubbel?

När jag tänker efter är det faktiskt en rätt häftig resa jag gjort. Jag drömde en gång om att se mitt namn på ryggen av en bok och nu finns det på rätt många. Det är för övrigt en till skillnad mellan Mitt Provence och Upptäck Provence. På den första stod står det Karavan reseguider på ryggen, på den andra Kristina Svensson.

Författaren Kristina Svensson 2026 med sina utgivna böcker.
Min boktrave i maj 2026 – innan Upptäck Provence lades till högen. Mitt Nice är med flera gånger för att den kommit ut i olika utgåvor.

Jag knegar på, ger ut böcker och hoppas hela tiden på att nästa ska flyga från hyllorna. Näst på tur står den tredje delen av mitt ursprungliga jätteprojekt Strövtåg runt Antibes. När jag går i mål med den får jag se till att fira ordentligt. Det underlättar om man vet exakt utgivningsdatum i förväg. När Mitt Provence kom ut visste jag det, och fick hem mina ex i förväg. Men en lärdom är att alltid ha bubbel på kylning för man vet inte när det dyker upp tillfälle att fira.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)