Bland orkidéer och pärlhyacinter ovanför molnen utanför Saint-Barnabé
Ovanför molnen skiner solen. Det uttrycket passar perfekt för en utflykt häromveckan. Tisdagsboulen i Antibes ställdes in på grund av utlovat regn (som sedan aldrig syntes till). Efter att ha ägnat förmiddagen åt att hämta lite grejer och rensa en smula hos en bekant som sålt sin lägenhet, ville vi ut. Se andra vyer än de vanliga. Helst testa mitt nya objektiv på blommor.
Vid sådana tillfällen är det alltid bra att styra mot Col de Vence, bergen ovanför Vence. För där finns flera små parkeringsplatser i anslutning till bruna vandringsskyltar.
Finessen är att har man bara en papperskarta går det fint att vara spontan. Ta ryggsäcken, börja gå och se hur dagsformen känns efter en stund. Säger kroppen att det är bäst att vända, så gör man det. Men kanske är det läge att plocka fram kartan och hitta en kul förlängning. Så gjorde vi när vi vandrade över Plan de Noves för några år sedan. Den turen blev längre än vi trodde på förhand.
Col de Vence i dimma är coolt
Vi såg snart att vi var på väg rakt mot bergen med de tjockaste och gråaste molnen. Men vi lät inte det avskräcka oss utan fortsatte. Vi var alla överens om att skulle det visa sig vara för vått för vandring kunde vi åtminstone bilpromenera.
Efter ett par extra svängar på grund av Google maps hamnade vi till slut på rätt väg. Endera dagen ska jag skriva en text där jag förordar att följa vägskyltar istället för GPS. Jag kan hylla papperskartor och tryckta guideböcker skrivna av experter, före att lita på AI-agenter, när jag ändå håller på.
Vi körde rakt in i dimma på vägen mot Col de Vence. Det är inte första gången, bloggens arkiv avslöjar att det gjorde vi första gången för sexton år sedan. (Vilket chockade mig en smula, har jag hållit på och bloggat sååååå länge!).
Regndroppar
Dimma, eller snarare låga moln, är kanske inte så roligt för chauffören. Som passagerare kändes vägen krokigare än jag mindes. Men oj vad snyggt det är med träd som poppar upp som solitärer längs vägen. Det var dock inte läge att stanna för att fotografera dem.
Första fotostoppet blev istället uppe på toppen. Där droppade det en del, jag var lite bekymrad för kamerorna för alla vattentäta påsar jag brukar ha dem i är försvunna (en del av dem har också visat sig inte vara ett dugg vattentäta). Båda kamerorna ska vara hyfsat vädertätade, men inte så vädertätade som de riktiga proffsmonstren. (Känns lagom tryggt, hur mycket regn är för mycket liksom).
Så jag föreslog att vi skulle åka till Saint-Barnabé.
Parkerade utanför Saint-Barnabé
Saint-Barnabé är i princip en prick på kartan med ett par bondgårdar och försäljning av egna ostar. Utanför finns en relativt stor parkering och flera stigar att välja på. Det gör att här kan man göra en trevlig rundtur utan alltför många höjdmeter. Platån går också att nå nerifrån Courmes, om man inte har något emot just höjdmeter. En sådan vandring finns i guidboken Vandra i Provence av Bo Stenson och Eva Wallstam.
Mina goda vänner Anette & Björn Mörtberg tog med mig hit i jakt på vilda pioner förra året. De hade inte slagit ut ännu men vi såg massor av orkidéer. När jag skulle välja bild från den vandringen till månadens bild så blev det dock hagtorn jag fastnade för.
Massor av lila orkidéer
Även denna gång såg vi många orkidéer, pärlhyacinter och en hel del andra blommor. Vi gick inte så långt för molnslöjorna kom och gick och vi väntade hela tiden på att regnet skulle komma i fatt oss. Istället blev det faktiskt tvärtom, på vägen tillbaka till bilen fick vi plocka av oss kläder för solen kom fram och värmde oss.
I bergen finns slingriga vägar
Efter vår promenad fortsatte vi köra uppåt och passerade Coursegoules som ligger så fantastiskt pittoreskt. Vi stannade till på en parkering för att beundra vyn över Gréolières där vi varit så många gånger. Precis när vi parkerat kom ett gäng sportbilar som nog tränade inför ett rally. Skönt att inte möta dem på vägen.
Det blev D6 genom Gorges du Loup neråt. Precis som jag brukar så försökte jag fotografera den häftiga kanjonen från bilen. Trots att jag numera har kamera som är ofantligt mycket snabbare än några av mina tidigare hus, och dessutom har inbyggd bildstabilisering blev resultatet bara marginellt bättre än vanligt. Men jag envisas ändå!
Levande byar med trevliga lunchställen
Det var en fantastiskt trevlig eftermiddag och en påminnelse om det jag tycker är det häftiga med Rivieran. Du kan bo här nere i en stad, ha alla bekvämligheter som daglig matmarknad och flera bagerier inom promenadavstånd. Men lämna kusten, kör ett par mil upp mot bergen och vips väntar ett helt annat landskap.
Det finns en del avfolkade byar där det är svårt att hitta något att äta men också en hel massa levande byar där det går att få en vällagad lunch till ett rimlig pris. Klart roligt som omväxling.
Sedan är det skönt vända ner till havet igen. På tal om badorter så är strandpromenaden i Juan les Pins äntligen klar.
- Nio år (!) senare – en till reseguide till Provence - måndag 8 juni 2026
- Ånge satsar på att växa med ny energi - fredag 29 maj 2026
- Bland orkidéer och pärlhyacinter ovanför molnen utanför Saint-Barnabé - lördag 16 maj 2026
Last updated on maj 28th, 2026 at 08:47 e m
