Ånge satsar på att växa med ny energi
Om jag säger Ånge, vad säger du då? Hade du frågat mig för ett halvår sedan hade jag antagligen mumlat något om knutpunkt för tåg. För då förknippade jag orten Ånge mest med järnvägsstationen där norra stambanan och mittbanan möts. Jag har anno dazumal bytt tåg där en tidig morgon på väg hem från Åre.
Men nu har jag kommit i kontakt med kommunen via ett uppdrag. Och blivit så imponerad att jag fått inspiration att fatta datorn. Vanligen skriver jag om förändring i efterhand. Nu blir det en artikel om en pågående förändring, där vi får vänta några år på facit.
Mitt i Sverige
Ånge hittar vi i Medelpad praktiskt taget rakt väster om Sundsvall. Det är en inlandskommun präglad av Ljungan. Älven, som börjar i Helagsfjällen och rinner ut söder om Sundsvall, är väsentlig i historien. Längs den går pilgrimsleden St Olovsleden mellan Selånger och Trondheim.
I Ånge kommun finns en kandidat till Sveriges geografiska mittpunkt, berget Flataklacken, eller Flataklocken. Jag har för mig att jag varit där någon gång före digitalkamerornas tid.
Idag är 88% av kommunen täckt av skog. En gång i tiden var det skogen som stod för jobben, men under flera decennier har befolkningskurvorna pekat åt fel håll. Nu ska det bli ändring på det. Ånge ska inte bara ligga i mitten av Sverige utan i framkant. Allt tack vare en nygammal råvara, nämligen energi.
Kraftverken i Ljungan får sällskap
Ljungan är en av de mest utbyggda älvarna i Sverige. Den stora utbyggnadsvågen var i mitten av 1900-talet, men kraften i fallen hade redan varit basen för lokala industrier i ett par hundra år. Järnbruk, färgtillverkning och andra småindustrier växte upp runt fallen och är grunden till dagens orter. Idag står vattenkraften i hela Ljungan för ett par procent av Sveriges totala elproduktion – men det pågår en diskussion om ett par av dammarnas framtid.
I Ånge har kommunen gett tillstånd för utbyggnad av både vindkraft och solkraft. 140 vindturbiner är byggda och 60 till är på gång i närtid. Dessutom är solscellsparker på gång.
Nej tack till energislukande datacenter
Tillskottet av förnybar energi är avsett för nya företag. Men det ska vara företag som ger lokala jobb. Kommunen har tackat nej till etablering av datacenter.
Detta fick mig att studsa till. Jag har följt hur Lars Wilderäng sågat datacenter högt och lågt. Särskilt när dåvarande regering gav stora amerikanska aktörer subventionerad el samtidigt som svenskägda företag fick betala energiskatt.
Vätgas är mellanledet
I Ånge vill kommunen förädla energin lokalt. Det är här vätgas kommer in som ett mellanled. Med elektrolys av vatten kan energi från sol-, vind- och vattenkraft lagras som vätgas. Vätgasen kan sedan användas i bränsleceller där den enda avgasen blir vattenånga. Tekniken har funnits länge, men den har inte slagit igenom för att den är dyr.
En fördel med vätgas är att den kan fungera småskaligt. Det går att tillverka vätgas vid ett enda vindkraftverk, lagra och ha som reservkraft istället för ett dieselaggregat. Detta skulle potentiellt kunna finnas vid varenda sjukhus i Sverige. Det är mycket svårare att sabotera än att bomba ett kärnkraftverk och släcka halva Sverige.
Industriell symbios
I Ljungandalen är vätgasen bara tänkt att vara ett mellansteg. Har du vätgas kan du leda iväg den till en grannfabrik där du kombinerar ihop den med kolatomer. Sådana finns exempelvis i koldioxid, återvunnen plast, i träspill och en hel massa andra ställen. Kolväten kan användas till mycket. Kommer strax till det.
Först ska vi avhandla biprodukterna som man får över när man tillverkar vätgas av vatten. Spillet är värme och syre. Om du bygger en vätgasfabrik för sig själv, behöver du använda el för luftkonditionering. Men istället för att betala för att kyla ner fabriken kan värmen ledas vidare till växthus för att odla tomater eller fisk. Är det inte fiffigt så säg?
Ökad självförsörjning och stärkt beredskap
Med kolväten kan du tillverka bränsle för flyg eller fartyg, bränsle som visserligen är betydligt dyrare än det som är gjort av fossila råvaror. Men det har lägre klimatavtryck och är helt tillverkat av lokala råvaror. EU har bestämt att från 2030 ska alla flyg ha en viss inblandning av sådana här så kallade eSAF.
Jag är inte helt säker på om det är i Ljunganverk eller Alby, eller båda delar, som det ska bli fabrik för flygbränsle men i Torpshammar ska det bli konstgödsel är planen. Idag är Sveriges jordbruk helt beroende av import av konstgödsel där rysk naturgas är en råvara. Det är alltså många vinster i ett, att tillverka gödsel i Sverige av inhemska råvaror.
Nya invånare behöver bostäder, skolor och caféer
Idag har Ånge 9000 invånare. Målet är att växa med 2000 personer under de kommande tio åren, något som skulle återställa kommunen till samma storlek som före millennieskiftet. Planen är att det ska ske genom att kommunen får 1000 nya arbetstillfällen. Parallellt med förberedelserna för de nya fabrikerna planerar man för bostäder och fritidsaktiviteter. Två nya förskolor är redan klara.
De nya invånarna behöver också kultur och fritidsaktiviteter. Under arbetet med olika bokprojekt har jag flera gånger sett vilken skillnad ett par driftiga personer kan göra för en plats. Ibland är det ett café, andra gånger nätverk av skidspår som gör en plats attraktiv. Vi får se vad som blir Ånges grej.
Nya bilder om ett par år?
Bilderna i inlägget är från midsommar förra året när jag var på en liten tur och hälsade på släktingar. Kopplingen till texten är att de är tagna i Ånge kommun och att jag tycker att de är fina och gärna visar upp dem.
De första spadtagen i Alby östra tas nästa år. Kanske får jag anledning att göra ett återbesök om några år för att se vad som hänt?
- Ånge satsar på att växa med ny energi - fredag 29 maj 2026
- Bland orkidéer och pärlhyacinter ovanför molnen utanför Saint-Barnabé - lördag 16 maj 2026
- Platanerna, de provensalska byarnas mest ikoniska träd, är hotade - söndag 15 mars 2026
Intressant! Det visste jag inte alls om Ånge. Har bara kört igenom ett antal gånger när jag åkt mellan Hälsingland och Jämtland. Och jag övernattade i Alby häromveckan. 😅