Mitt intryck av Belgrad – Serbiens flaggfyllda huvudstad
Det är fint i Belgrad, åk dit! Svaret på Facebook var ett rungande ja när jag frågade om Belgrad var värt ett besök. Staden stod inte på min önskelista, men när en jobbkonferens tog mig till Serbien funderade jag på om jag borde stanna kvar och ta en titt på huvudstaden.
Min standardtanke är att när man tar av sin fritid för att packa och resa tvärs över Europa, och samtidigt gör ett rejält koldioxidavtryck, då bör man passa på och se sig omkring. Och på denna resa var förhållandet mellan faktureringsbar tid och tid jag fick bekosta själv ovanligt skev. Samtidigt lockade inte Serbien ett dugg. Efter att ha vänt och vridit på frågan länge landade jag i en kompromiss. Jag bokade en hotellnatt. Då slapp jag dessutom lämna konferensen i förväg för att hinna med flyget.
Stupade på hotellrummet
Konferensen i Novi Sad var intensiv med långa möten i mörka rum, kvällsaktiviteter och tidiga taktiksnack runt frukost. Så jag var helt slut när jag vinkade adjö till kollegorna och Novi Sad. Det är inga stora avstånd i Serbien utan det tog en dryg timme med bil till Belgrad. Jag hade från början tänkt ta tåget, hade jag gjort det hade jag passerat järnvägsstationen som rasade ett par veckor senare. Men arrangörerna förordade absolut att vi skulle åka med en av deras taxialternativ.
När jag hade checkat in på Hotell Royal Inn vid halv fem stupade jag i säng och var extremt nöjd att jag inte hade tolv timmars resa framför mig. Det var värt att bekosta en hotellnatt bara av den anledningen.
Hotellet hade dock ingen room service och lunchen var ett minne blott. Universitetet hade dukat upp en fin plock-buffé men det var inget som mättade resten av dygnet. Tanken på att vakna vid 03 av hunger fick mig att kravla mig upp ur sängen och ut.
Utsikt över Donau och Sava från Kalemegdan
Jag hade valt hotellet för att det låg nära Kalemegdan, som i min begränsade research hade dykt upp som turistmål. Så jag strövade mot fästningen uppe på en kulle.
Det första jag såg var ett militärmuseum som precis hade stängt, men utanför stod en utställning med stridsvagnar och kanoner av olika ålder, många av dem serbiska. Det kändes måttligt muntert. Vid det här laget hade jag fått nog av flaggviftandet. Det sitter flaggor på varenda lyktstolpe.
Längst ut med bästa utsikten över platsen där floderna Donau och Sava möts står ett monument från 1928 som påminner om Serbiens segrar över Osmanska riket och Österrike-Ungern. En del av dagens nationalism kan säkert förklaras, och förstås, om man betänker att landet med sin placering längs Donau historiskt har legat i korselden mellan större imperier.
Jag gick lite vidare och tog selfie som är högst upp. Det var mycket folk i parken, matvagnar och en fotoutställning som visade att det finns mycket vackert att se i landet.
Mitt intresse väcktes av en skylt som pekade mot en romersk brunn. Jag kan inte gå förbi några romerska ruiner utan att se dem (fotografera dem). Problemet var att entrén kostade pengar och jag hade fortfarande inte några dinarer. Det visade sig att jag kunde betala med euro om jag inte var alltför kinkig med att få växel tillbaka. När jag betalat upptäckte jag att det var bara namnet som var romerskt, brunnen är byggd på 1700-talet.
Jakten på en vinbar
Efter detta kände jag att det var dags att ta tag i anledningen till att jag gått ut, jakten på något att äta. Jag hade hört att det skulle finnas många mysiga matställen i Skadarlija, men jag orkade inte gå ända dit.
Min förhoppning var att hitta en mysig vinbar, krypa upp på en hög pall och prova några lokala viner. Men vinbarerna lyste med sin frånvaro. Jag gick gata upp och gata ner och såg ingenting som lockade.
Till slut var jag på väg att ge upp och tänkte att jag går väl in i en irländsk pub, där vet man vad man får. Men på väg in kollade jag recensionerna och såg att det var en rysk kedja. Jag vände.
Det blev middag till slut
Under konferensen hade jag fått höra att Serbien står under påverkan från två håll. Dels pumpar Tyskland in massa pengar för att modernisera landet och göra det till en värdig EU-medlem. Samtidigt kommer det också pengar och påverkan från Ryssland.
En föreläsare sa att ”våra föräldrar sa till oss att skaffa jobb hos staten, det är tryggt, vi som nation hatar därför risk”. Därför är landets invånare ovana entreprenörer. Jag kan också tipsa om att det finns en del att göra på servicesidan.
Jag var tämligen desperat när jag siktade en nästan helt tom pizzeria. Jag undvek att kolla recensioner och gick bara in. Frågade artigt om de hade bord och servitören visade med handen vad han tyckte om den frågan. Vidare visade han omsorg om min figur och förklarade att både pizza och en stor öl var lite för många kalorier för mig. Jag påpekade att gubben vid bordet bredvid minsann fått den kombinationen. Då ville jag minsann ha det också. Vi kompromissade, jag fick en liten öl. Han fick ingen dricks.
Bohemkvarteren Skadarlija ödsliga på morgonen
Dagen efter lämnade jag resväskan i hotellets entré och höll tummarna för att den skulle stå kvar när jag kom tillbaka. (Det gjorde den).
Sedan strosade jag ner till Skadarlija och önskade att jag hade orkat gå dit kvällen innan. Jag kan gott tänka mig att det är supercharmigt att äta middag där. Men bohemkvarter ska upplevas när restaurangerna och barerna är öppna. På morgonen var det ödsligt. Det enda livstecknet var en lastbil som levererade ölfat.
Många bokhandlare och boklådor
Jag vandrade vidare lite kors och tvärs i staden som höll på att vakna. Ett av mina mest positiva intryck är det stora antalet boklådor. Det fanns båda bokhandlare och stånd som sålde böcker.
Jag är en kaffedrickare av stora mått så jag slank in på en kaffebar som såg modern ut för en kopp och en konsultation av Google maps. Hotell Moskva verkade vara en institution. Jag gick dit.
Hotell Moskva
Att gå in på Hotell Moskva var som att stiga in i en svunnen era och samtidigt lämna Europa. En pianist klinkade på en flygel medan folk satt och åt frukost. Någon prislista såg jag inte till så jag beställde på vinst och förlust en espresso och en mineralvatten. Servitörerna sprang som skållade råttor av oklar anledning för det tog ändå lång tid innan jag fick mitt kaffe. När notan så småningom kom blev jag positivt överraskad. Kaffet var billigare än på det västerländska cafét jag testade innan.
Kaffet i Serbien är värd en egen rad. Min sammanlagda analys är att det kommer i formen turkiskt (sila sumpen), nescafé (absolut vanligast, särskilt under konferensen) eller espresso. Espressoindex varierade kraftigt och utan någon logik som jag kunde identifiera, ibland var det dyrare än förväntat och ibland billigare.
Får överdos av historierevision runt regeringskvarteren
Om du läst mina intryck från Novi Sad vet du att jag lämnade staden med en bismak av att här pågår en nationalistisk omskrivning av historien. Den version av kriget i Balkan som guiden berättade om skiljer sig markant från den version som vi känner från Sverige, den som placerar de serbiska styrkorna på förövarsidan. Detta fortsatte.
- På en bro över motorvägen, direkt efter flygplatsen, stod på engelska att Kosovo är serbiskt.
- Vid den stora turistgatan hängde en banderoll med texten att det enda massmordet på Balkan är mot serber. 30 år efter Srebrenica.
- En staty av Gavrilo Princip, attentatsmannen som fixade startskottet på första världskriget, är en av de högst rankade sevärdheterna på Google Maps där han beskrivs som en fosterländsk hjälte.
- I närheten av regeringskvarteren står ruinerna av ett NATO-bombat hus. På det är en enorm banderoll med bild av den serbiska armén.
Sankt Savas kyrka
Missa inte den stora kyrkan! Det var en av instruktionerna jag fått via Facebook. Den som uppmanade mig att se kyrkan var ganska enträgen. Så jag traskade dit, även om jag vid det laget var så trött i fötterna att jag mest ville åka hem.
Jag är glad att jag lydde uppmaningen för Sankt Sava var en upplevelse. Extremt maffig inuti med all guldfärgad mosaik.
Lättnad att lämna landet
Jag såg mycket vackert under min promenad men det var ändå en enorm lättnad när jag klev av planet i München. Det kändes som att komma hem att vara tillbaka i Tyskland.
Jag for praktiskt taget direkt till Bokmässan. Där berättade jag vad jag sett för flera personer som visade sig ha varit FN-soldater under Balkankriget. Ingen var förvånad.
- Mitt intryck av Belgrad – Serbiens flaggfyllda huvudstad - onsdag 7 januari 2026
- Bilder av Novi Sad före kravallerna - måndag 5 januari 2026
- Gott slut med årets favoriter 2025 - lördag 27 december 2025
