Vidvinkelobjektivet inne på lagning
Jag är naken! Det känns så i alla fall, jag saknar min kamera som jag i princip aldrig lämnar huset utan. Jag har i helgen försökt fota dels med mitt gamla kamerahus, dels med badkameran. Om vi börjar med det gamla kamerahuset, Canon EOS 400 D så är det närmast att betrakta som elektronikskrot nuförtiden. Åtminstone fattar jag inte hur jag någonsin fotat med det inomhus. Jag vevade och vevade bland alla inställningar men hur jag än betedde mig så blev det suddigt. Det slutade med att jag valde auto-läget med mediokra bilder som resultat.
Badkameran har åtminstone fördelen att vara liten och lätt. Landskapsbilderna blir också helt ok, det är bara det att det inte går att fokusera på precis den lilla detalj som jag vill.
vidvinkeln fotar bara närbilder
Varför är jag då utan kamera? Jo, det handlar om vidvinkelobjektivet jag köpte i somras (Canon EFS 10-22mm f3.5-4.5). Jag har inte riktigt blivit sams med det. Konstnärliga bilder på statyer blir bra men landskapsbilder och arkitektur, ja då lämnar skärpan en del övrigt att önska. I auto-läget så rör sig bara avståndsmätaren i ett begränsat område men inte ens med manuella inställningar har jag fått den där skärpan jag vill ha.
Jag trodde att det kanske var jag som var kinkig, bortskämd som jag är med L-kvalitet. Eller jag som inte klarade av hantera objektivet. Men en god vän har ett likadant och efter att ha jämfört bilder och upplevelser samt testat vindvinkeln på olika kamerahus gick jag till Scandinavian photo med objektivet för att lämna tillbaka det.
scandinavian photo ville inte ta tillbaka objektivet
På Scandinavian träffade på en expedit jag aldrig handlat av, en yngre man. Han satte objektivet på ett liknande hus som mitt, tog en bild av objektivlocket två decimeter bort och sa att det inte var något fel på objektivet. Det är liksom inte de avstånden som är problemet! Hans råd var att lämna in både objektiv och hus till Canon Service Center för översyn, det var kanske något fel i kommunikationen dem emellan.
En dryg månad har gått, objektivet har legat oanvänt i ett skåp medan jag fotat med mina andra objektiv. Med julen i antågande vill jag dock ha hela kamerautrustningen fit for fight. Alltså cyklade jag till Canon Service Center med kamera + vidvinkel i fredags. Så nu väntar jag.
På inlämningskvittot står att man ska kunna följa status på sin reparation på en viss sajt. Det funkar dock inte alls.
Två bilder fotade av samma träd som illustrerar både varför jag behöver ett vidvinkelobjektiv (jag får inte med hela scenen annars) samt varför jag inte är nöjd med vidvinkeln (en trisslott till den som hittar skärpa någonstans i bilden).
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on december 25th, 2011 at 04:20 e m
Kan meddela att objektiv och kamera har återvänt från Canons reparatörer. De valde att byta ut hela vidvinkelobjektivet så uppenbarligen var det felaktigt. Du måste haft otur med expediten på Scandinavian Photo för de borde inte bomma en sån sak.
Japp! Stort tack för hjälpen!!! Ett nytt inlägg med the happy ending är på G.
Här är the happy ending (åtminstone hoppas jag detta är sista ordet) och så tackar jag ännu en gång Fritz för hjälpen. https://www.tomatsallad.nu/jag-har-ett-nytt-vidvinkelobjektiv/