Världens längsta jullov?
Jag vaknade helt förvirrad imorse – var är jag? Sängen var varm, lakanen mjuka och jag övervägde att nöja mig med denna information och somna om. Men nyfiken som jag är sträckte jag istället ut handen i jakt på mobilen (som om den skulle kunna ge svaret). Hittade den inte och hävde mig upp ur sängen och lullade ut i köket där jag hade lagt den på laddning igår. Den var inte kvar. Där någonstans började jag vakna såpass att jag insåg att jag var hemma hos mig själv. Det är alltså såhär det ser ut!
Mobilen lokaliserades så småningom till golvet bredvid sängen. Det var uppenbart att vad jag behövde var kaffe och rätt mycket av den varan också. Mjölk saknades dock. När samma katastrof inträffade i Antibes knallade jag iväg till ett café. I Mölndal införskaffas istället mjölk på närmaste mack. Vilket gav mig en fin möjlighet att inspektera bygget. Och jag kan ärligt talat inte se att det hänt ett smack sedan mitt förra besök. Vägen är avspärrad, gångbanan är avspärrad. Den blå presenningen är lite lerigare än sist, that’s it.
Ovan presenning fotad före jul och nedan sex veckor senare – har Skanska haft rekordlångt jullov? (Det har så vitt jag kan se inte hänt något annat heller på området vilket föranleder att jag repeterar ett gammalt inlägg – lär av vägarbetarna!).
En skillnad noterade jag dock. För expeditionen till Statoil klädde jag mig i kortbyxor och midjekort jacka. Illa nog att skorna blir leriga utan att skita ner jacka och byxor också. Om du som läser detta undrar varför jag dyrt och heligt hatar Skanska så kan jag nämna ett tillfälle hösten 2011 när jag anmält mig till ett viktigt affärsmingel inne i Göteborg. Men istället för att nätverka och skaffa mig potentiellt viktiga affärskontakter satt jag hemma och grät med en lerstänkt kappa och kostymbyxor med lerfläckar upp till knäna. Men det är inte leran, min förtvivlan (jag gråter aldrig) eller de missade möjligheterna som gör att jag hatar företaget och alla i ledande ställning där utan det är deras attityd; ”men det är ju bara tillfälligt” – så vill jag minnas att en av representanterna för Skanska sa när jag träffade dem.
Jo men nu är det januari 2013 fjorton-femton månader senare och jag klär mig i kortbyxor för att kila till macken mitt i vintern. Nu visade det sig att jag inte behövde vada i lervälling för det är tjäle i marken och lervällingen var istället isiga knölar. Hurra för kylan, måtte den stanna länge
Jag fick min frukost till slut. Och någon synnerligen, klyftig, intelligent, trevlig, smart och förutseende person har lagt en portion Jennys kåldolmar i frysen så jag har lunch utan att behöva lämna lägenheten och slåss med elementen mer idag. Hurra! Hinner kanske skriva något lite trevligare blogginlägg, annars får detta vara nr 004/100 i #blogg100.
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
