(Segling III) Väderöarna

I tredje delen av min seglingsföljetong når vi en av västkustens riktiga pärlor, Väderöarna, där vi har en fantastisk kväll (med undantag för middagen, men det var inte Väderöarnas fel).

Äntligen Väderöarna! Så kändes det när vi lagt till vid Storön. Dels hade jag aldrig varit på Väderöarna tidigare, dels var det rätt tradigt att ta sig dit. Båten seglar uselt på kryss och våra tappra seglingsförsök motverkades helt av den kraftiga motströmmen. Efter att ha seglat fram och åter på ungefär samma fläck i över en timme startades motorn – låter eländigt och aning fusk men praktiskt om man har ett bestämt mål.

Väderöarna är fantastiskt vackert och försett med både café och värdshus. Däremot finns ingen affär, och vi hade i något anfall av total sinnesförvirring bara handlat för en grillmiddag i Hamburgsund. Försenad lunch var inga problem, café Lotsbryggan serverade en mycket trevlig räkmacka plus en kall lager. Så ska en räkmacka se ut! Vill minnas att prislappen var därefter men hallå, det är ju mitt ute i Västerhavet, vem klagar?

Suverän mat för tjocka plånböcker

Middagen blev aningen mer spartansk, båtägaren trollade fram matjessill med kokt potatis men tyvärr utan varken gräddfil eller gräslök (och gräslöken och gräddfilen är det enda som normalt gör matjessill uthärdligt tycker jag). Våra båtgrannar, två trevliga skidåkande norrmän i en Viggen, talade sig varma för maten på värdshuset. De hade lyckats få ett av de åtråvärda borden (bordsreservering rekommenderas) och var lyriska över tournedos med cognacssås och ostbakad potatis. Oxfilén såg också mycket riktigt hur smarrig ut som helst men 425 kr för en varmrätt var utanför vår budget – tyvärr!

Alldeles gratis var det att lyssna på trubadurerna. Varje torsdag under sommaren spelar de på caféet och det hörs vida omkring, så man kan välja mellan att sitta på uteserveringen med ett glas valfri dryck (norrmännen bjöd på rödvin) eller sitta på en klippa med medhavt. Jag är ingen musikexpert men tyckte att bandet var helt lysande.

Väderöarna är egentligen ett hundratal små öar, holmar, kobbar och skär. Storön som vi låg vid är vacker, full med söta hus och har en renoverad lotsutkik bemannad med entusiaster. De har också en hamnkapten som har järndisciplin i lotshamnen. Klockan 10.00 är de allmän rockad, då ska alla båtar ut ur hamnen. De som vill stanna en natt till får ut och vända en sväng. Runt tio är också sista chansen för att få en plats i hamnen för nytillkomna.

Vi låg på en klippa vid Ramnö och kunde därför lugnt studera köbildningen. Ingen gick på grund vad vi kunde se. Statistik över grundstötningar förs annars på en vägg vid caféet. Säsongen var ännu ung när vi var där, så på plankan för 2010 var det ännu bara elva sträck. Vi bidrog inte till statistiken just här.

Last updated on juli 15th, 2013 at 10:17 e m