Utflykt till La Morra – den största vinbyn i Barolo

Högst upp i byn La Morra i Piemonte finns en stor öppen yta med utsikt över vingårdar så långt ögat kan nå. Fälten med snörräta rader ramas in av vägar och har sällskap av grupper av träd, hus samt ett och annat kyrktorn. Detta är hjärtat av ett av Italiens mest kända vindistrikt. Det är också ett Unesco världsarv. Inte utsikten, utan de böljande vinfälten mellan Langhe-Roero och Monferrato.

Terassen med utsikten kantas av vackra hus.
Utsiktsplatsen i La Morra byggd ovanpå gamla stadsmurar.

När världsarvet ska illustreras med bild är det ofta just La Morra som får agera motiv. Men inte med en bild tagen från byn, utan en bild av byn fotad snett nerifrån. La Morra är den högst belägna byn och ligger stiligt på en kulle. Därför valde vi en sådan bild till boken Ett år runt Antibes, till kapitlet med en utflykt till det jag där kallar för tungviktskungen.

Ett uppslag ur min bok Ett år runt Antibes som handlar om hur naturen och mattraditionerna hänger ihop.

Baroloviner

Jag tillhör Barolovinernas stora fanklubb även om jag sällan dricker dem. Det är till stor del en ekonomisk fråga. Vinerna är bra, men inte så bra som priset signalerar. Jag har istället föredragit den snällare grannen Barbaresco, för att man får mer vin för pengarna. Men nu har Barbaresco seglat upp och blivit trendigt, så nu är det hugget som stucket om det står Barbaresco eller Barolo på etiketten. Kanske är det är dags gå vidare och leta upp andra nebbioloviner?

Druvorna till Barolovinerna odlas runt elva byar där La Morra står för en tredjedel av arealen, vilket gör den till största producenten. Vinområdet har fått sitt namn av byn Barolo. Den ligger i en svacka och är därför inte riktigt lika fotomässig som La Morra. Byarna ligger inom synavstånd från varandra vilket syns på bilden.

I fjärran anas La Morra, i mitten byn Barolo.

La Morra en välputsad by med rik historia

Planen denna gång var byn Barolo, men vi passerade den lite för tidigt för lunch och åkte därför vidare. Vi stannade till i La Morra och gillade byn så skarpt att vi stannade kvar för lunch.

Intrycket är en välputsad by med rik historia. Det var något som överraskade oss som fått vår bild av Italien av Ventimiglia. Visserligen har Ventimiglia rustats upp rejält de senaste åren men det är fortfarande ruffigt i jämförelse. Men detta är en välmående del av Italien. Förutom vinhusen ligger det relativt nära Turin som under en kort period var Italiens huvudstad.

I La Morra såg vi gott om vinbarer, restauranger och presentbutiker, men utan att byn var översvämmad av krims-krams.

I denna kombinerade vinbar och restaurang åt vi lunch.
Risotto med ansjovis och squashblommor.

Utflykt till Piemonte från Rivieran

Vindistriktet Piemonte ligger några timmars körtid från Rivieran, och är alltså inom räckhåll för en dagsutflykt. Men många som åker hit väljer att sova över på en vingård, för att se sig omkring lite mer.

Det finns flera vägar att välja på, den snabbaste är motorväg längs kusten till Savona och sedan vika av åt nordväst med GPS:n inställd på Alba. Men vill man se lite mer av Italien kan man lämna kusten vid Imperia eller Albenga. Ett alternativ jag inte provat själv är att köra över bergen, via Tende.

Denna utflykt var med Pandora och Tomas Hultquist som här fotar Nebbiolodruvor.

Flera av vägarna söder om Alba är grönmarkerade på Michelinkartorna. Det betyder att utsikten är extra fin från dem. De flesta slingrar sig fram på ryggarna mellan byar. Det innebär att det finns gott om fina vyer över vinfält.

Jag frågade AI vilka motiv som är ”måsten” och denna ceder var med på listan. Den står utanför La Morra och har en egen punkt på Google maps så det går att få hjälp att styra dit. Inte helt lätt att parkera för att ta en bild. Men ett ståtligt träd.

Hasseln tar över på grund av Nutella

Runt La Morra dominerar vinfälten (som också är skyddade tack vare sin världsarvstatus). Men vin är inte den enda grödan i Piemonte. Under resan såg vi även fält med hassel, majs, solrosor och något enstaka med brödsäd. Hasseln är vanligast. Mitt intryck från flera resor är att arealerna med hassel ökar, men jag har inte rest här så ofta att jag kan säga det med säkerhet. En AI bekräftar att odlingen av hasselnötter ökat, men att det mestadels är mark som låg i träda, eller inte lämpar sig för kvalitetsvin, som tas i anspråk.

Hasselnötter kräver mindre jobb att odla och intäkterna är säkrare. Anledningen stavas den globala efterfrågan på Nutella. Det populära pålägget är uppfunnet i Alba av familjen Ferrero. Flera namn florerar men ett är Pietro Ferrero som var konditor med flitig fru och säljande bror. Efter andra världskriget var svårt att få tag i kakao. Därför experimenterade Pietro med att blanda in hackade rostade hasselnötter som substitut. Lite som barkbröd. Den första versionen var hård som en chokladkaka. Senare ändrades receptet till den kletiga versionen som blivit en världssuccé. Idag är Ferrero världens tredje största konfektyrkoncern.

En typisk vy med Alper i bakgrunden.

De stora bänkarna

En till sak man kan ägna sig åt på vägen till och från vindistrikten är att pricka av bänkar. Sådana här.

Big Bench nr 85

För er som läst mina böcker från Härjedalen är konceptet bekant. Ett populärt fotomotiv i Tänndalen är nämligen den stora röda bänken som står på en kulle. Idén kommer från norra Italien där det är en form av konstnärlig installation. Vill man kryssa av bänkar kan man göra det, detta är nummer 85. Jag tror 55:an står vid ett Napoleonmonument som vi körde förbi innan vi insåg att där kunde vi också ha stannat.

Alba tokvarmt i juli

I min bok Ett år runt Antibes placerade jag in en utflykt till Piemonte under hösten. Det beror delvis på att jag hade fina bilder av vingårdarna i höstfärger och delvis på att det är då tryffelfestivalerna äger rum. Hösten är kanske en bättre årstid för en utflykt än juli. För det är inlandsklimat i Piemonte.

När vi kom till Alba hade de allra flesta butiker stängt för siesta, från lunch fram till tre-fyra på eftermiddagen. Är man på endagsutflykt får man vackert strosa vidare fast termometrarna rör sig runt 40 grader. Lite för varmt för mig. Min favoritkamera, R8, började varna för hög temperatur redan vid första fotostoppet.

Alba är en vacker stad med medeltida kärna. Här Piazza Risorgimento

Rekommenderar utflykt

När jag kom hem chattade jag med en kvinna som också var på utflykt till Piemonte samtidigt. Hennes familj hade valt att övernatta på en vingård i Asti. När de kom dit hade de mötts av 41 grader. Eftersom vingården hade pool så stannade de vid den. Men dagen efter åkte de också in till Alba och sedan runt bland vingårdarna. En vanlig aktivitet är också att handla vin, vilket vi dock hoppade över.

Summa kardemumma kan jag varmt rekommendera en utflykt till Piemonte. Vinkullarna är riktigt vackra och både vinet, kaffet och maten är gott.

Tack Pandora & Tomas för utflykten!

Visst är det vackert!
chefstomaten