Udda fakta om Wales: guldgruvor och prinsar av Wales

Publicerad av

Såhär i virustider när mycket av den vanliga underhållningen är lagd i malpåse startade jag ett nytt abonnemang på Netflix. Jag har haft ett tidigare, det var 2013 när företaget skulle introduceras i Sverige som alla deltagare i #blogg100 fick ett halvårs gratisabonnemang. Jag minns att jag satt på balkongen i Antibes och tittade på film på kvällarna. Det var trevligt, men inte så trevligt att jag var beredd att ha ett abonnemang gående på fall att. Det finns så mycket annat att göra och lägga pengarna på.

Men sedan dess har företaget växt och har skapat en hel del eget material som bara finns på Netflix. Nu när vi ska ha fysisk distans till varandra (jag vägrar kalla det för social distans, snarare är detta ett utmärkt tillfälle att vara mer social än vanligt) så passade det bra att prova igen. Jag började med serien The Crown om Elizabeth II av England. Jag har ännu inte tagit mig igenom serien men den är inspiration till dagens bloggtema.

Edward VIII bodde delvis i Antibes efter abdikationen

När Elizabeth föddes var det som ett i raden av barn i utkanten av den kungliga familjen. Hennes liv förändrades när hon var tio år 1936. Då blev hon plötsligt tronföljare när hennes far prins Albert blev kung George VI för att hennes farbror Edvard VIII abdikerade. Edward VIII flyttade sedan utomlands med sin Wallis Simpson. Ett av de ställen som de bodde på är Château de la Croë på Cap d’Antibes. De hyrde villan och lär ha renoverat den rejält och haft många fester där. Bland deras gäster kan nämnas paret Churchill (som också lär ha trivts i Cassis).

Villan ägs nu av en stenrik ryss som också har renoverat upp den rejält efter att den under en period bebotts av husockupanter. Han är ganska privat av sig och jag svär att murarna blir högre för varje gång jag vandrar förbi. Men nu skulle detta inte handla om Antibes utan om prinsar av Wales.

Den brittiska tronföljaren tilldelas titeln prins av Wales

Elizabeth gifte sig så småningom med Philip som också fötts som brorson till en regerande monark, nämligen som brorson till kung Konstatin I av Grekland. 1952 blev Elizabeth drottning. Då blev parets fyraåriga son Charles kronprins. Men titeln prins av Wales, som bärs av tronföljaren, fick han vänta på. Den följer inte automatiskt med vid födseln utan den är något som tilldelas. Charles fick den 1958 och installerades som prins av Wales 1969.

Installationen skedde vid en ceremoni på slottet Caernarfon i norra Wales. Det slottet är en del av Edward I:s järnring runt Snowdonia. Befästningarna byggdes alla i samma stil av den engelska kungen för att slutligen kväsa walesarna som han hade besegrat 1277-1283. Edward I var den förste att utse den brittiske tronarvingen till prins av Wales.

Den förste tronföljaren med titeln prins of Wales

Enligt en skröna så lovade Edward I walesarna att de skulle få en prins av Wales som var född i Wales och inte pratade ett ord engelska. Det gjorde heller inte hans son Edward när han föddes på Caernarfon slott 1284. Kruxet med denna skröna är att den nedtecknades först på 1500-talet och därför sannolikt är helt påhittad. Edward av Caernarfon blev exempelvis utsedd till prins av Wales först när han var sjutton år. När han föddes var han inte ens kronprins utan det var en av hans äldre bröder som var tronföljare. Sedan vete sjutton om han pratade engelska överhuvudtaget. Var inte franska hovspråket för huset Plantagenet?

Det finns för övrigt en del historier om hur denne Edward dog som är allt annat än mysiga. Han hette som kung Edward II och blev antingen mördad eller dog av umbäranden i fångenskap. Mord-historierna hänger ihop med att han var homosexuell och öste titlar över sina favoriter. För att återgå till prinsar av Wales så används alltså titeln sedan 1300-talet av det brittiska kungahuset för den man som är kronprins och inte kan bli nedputtad på grund av att andra sönder föds. När detta skrivs har titeln delats ut 21 gånger.

Före Edward I användes titlarna av diverse inhemska prinsar. Det fanns en uppsjö av dem och det kan vara en anledning till att Wales blev kuvat av England – de walesiska furstarna spenderade alltför mycket tid med att slåss inbördes. Edward I må ha kuvat walesarna men det var inte slut på uppror för det. Det är dags för historien om Owain Glyndwr. Jag hämtar texten från min debutbok.

Owain Glyndwrs uppror på 1400-talet

Owain Glyndwr är ytterligare ett exempel på att omständigheter och slumpen ibland avgör vad man gör i livet. Owain passade som prins och ledare för ett enat Wales då han härstammade på sin pappas sida från prinsarna av Powys (norra Wales) och från mammas sida från en känd upprorsledare i södra Wales, Rhys ap Gruffydd. Owain var dock en lydig undersåte till kung Rickard II, studerade juridik i London och var med i den engelska armen. Men när Richard II blev utmanövrerad och ersatt av sin kusin Henrik IV började Owains problem. En av hans grannar, Lord Grey of Ruthin, var väldigt bundis med den nya kungen och då Henrik krävde att alla hans undersåtar skulle göra någon tjänst av något slag såg gran­nen till att detta brev levererades så sent att Owain omöjligt skulle hinna göra det som efterfrågades. Grannen såg särskilt till att utmåla Owain som en opålitlig rebell.

Owain hade två val, antingen att ödmjuka sig, be om ursäkt och försöka smickra sig till kungens gunst, med osäkert utfall, eller att agera som det förväntades av en stolt walesisk ädling. Han antog rollen och startade 1400 ett upp­ror. Som allierade hade han släkten Percy i Northumberland och Karl VI i Frankrike. Till att börja med nådde han stora framgångar men upproret slogs till slut ner. Hur, när och var han dog är en smula oklart, antagligen gömde han sig i bergen någonstans. Vad som hellre lyfts fram i den walesiska turistinformationen är att han sammankallade den första walesiska riksdagen i Machynlleth.

Nutida prinsens vigselringar av walesiskt guld

När prins Charles gifte sig med Diana Spencer var vigselringarna gjorda av walesisk guld. Själva guldbältet ligger i norra Wales men på närmare håll, i Carmarthenshire, ligger Dolaucothi. Där vaskades det guld redan under bronsåldern. Romarna fick nys om guldet och blev givetvis intresserade. Den romerska härföraren Julius Frontinius erövrade raskt området från de lokala stam­marna. Han lät bygga en tekniskt avancerad gruva med tillhörande fort för att skydda investeringen. Kanske var det med vinsterna från guldbrytningen som Julius Frontinius senare renoverade akvedukterna i Rom? Spåren av romar­nas underjordiska schakt hittades när gruvan temporärt återöppnades på 1930-talet efter århundraden i träda.

I Dolgellau i norra Wales öppnades flera gruvor i slutet av 1800-talet. Brytningen var intensiv under några årtionden men förde under senare delen av 1900-talet en alltmer tynande tillvaro. Visserligen är malmen hyfsat rik på guld men fyndigheterna är små och miljökrav gjorde brytningen olönsam. Gruvorna har öppnats och stängts i takt med variationerna i guldpriser och med entusiasternas entusiasm. Guldet är oerhört exklusivt vilket effektivt stoppar mig från att införskaffa en souvenir. Diana däremot, hon hade walesiskt guld i sin vigselring när hon blev prinsessa av Wales.

Min Walesresa uppskjuten igen

Avsnittet om det walesiska guldet är också hämtat ur debutboken. Det finns en hel del intressanta fakta i den som jag gärna vill sprida till fler läsare. En av många idéer jag har är att skriva en ny bättre bok om Wales. Jag är en bättre skribent och kan mycket mer om bokbranschen idag än när jag skrev min första bok.

I syfte att skaffa mer material hade jag planerat en kombinerad vandrings- och fotoexpedition till Snowdonia tillsammans med några vänner förra våren. Tyvärr var jag tvungen att ställa in resan på grund av den ultrakorta deadlinen för boken Rivieran inom räckhåll. Nytt datum för Walesresan sattes till första helgen i maj i år, men som alla förstår är jag inte på väg till Wales i år heller. Förhoppningsvis kan jag komma iväg nästa vår…

Wales rika historia värd än större publik

Jag håller som bäst på och klurar på vad jag ska ägna den här våren åt för manus (om jag nu ska ägna den åt något manus). Det får av naturliga skäl bli något jag kan arbeta med utan att resa. Samtidigt ska boken gå att sälja i den nya bokbransch som skapas på andra sidan av virusepidemin (jag klurar också en hel del på hur den kan tänkas bli).

Medan jag tar en promenad och funderar kanske du vill läsa mer om Wales? Kika in på sidan med walesisk inspiration och klicka dig vidare. Trevlig helg!

Bilderna i artikeln är alla hämtade från Conwy, ett annat av Edward I slott, ett som idag är ett världsarv. Det ligger mitt emot vandringen runt Great Orme.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)