Träslottet i Arbrå – Hälsingegården med sommarservering och hantverksbutik

Publicerad av

Alla som kört till Härjedalsfjällen via väg 83 har sett den röda ladugården med texten Träslottet. Gården ligger på vänster sida strax efter Bollnäs, om man väljer den vackra vägen längs Ljusnan. Detta är min favoritväg upp till Funäsfjällen vilket gör att jag sett skylten otaliga gånger. Jag har även stannat till vid några tillfällen. Men det har alltid varit stängt, tillbommat och ofta sisådär en meter snö framför grindarna. Men nu är det juli, högsäsong och den stora gräsplanen var full med bilar. Dags att passa på och kika vad som gömmer sig bakom grinden.

Hälsingegård byggd med rikedomar från linodling

Träslottet är en hälsingegård, det vill säga en rejäl bondgård byggd av lin. För att vara specifik så är det inte oljelin utan spånadslin som man kan göra tyg av. Linets storhetsperiod varade i ett sekel, mellan 1750 och 1850 ungefär. Tack vare linet blev de självägande bönderna i Hälsingland rika. De kunde bygga ut sina gårdar till rejäla dimensioner. Att bygga ut dem var generellt en piffig idé eftersom flera generationer kunde bo på gården. Man anlitade också målare som dekorerad salen och andra fina rum. Dessa representationsdelar användes inte i vardagslag. Därmed blev slitaget obefintligt vilket bidrar till att de är så fint bevarade än idag.

Det finns runt tusen hälsingegårdar. Sju av dem är upptagna som Unesco världsarv. Träslottet är inte en av dessa men har andra kvaliteter. Exempelvis är det öppet för allmänheten. Det är alltså målningarna inuti som är det speciella på gårdarna vilket gör att man gärna vill gå in. Med lite framförhållning är det möjligt att boka en guidad tur på många av gårdarna men jag är mer för att stanna till när jag flaxar förbi.

Träslottet blev ett kulturcentrum

Alla hälsingegårdar heter ursprungligen något i stil med Per-Anders, Anders-Pers eller Jon-Anders. Träslottet heter egentligen Hans-Anders och har gamla anor. Huvudbyggnaden kan vara byggd runt sekelskiftet 1700-1800, eller något senare i gammaldags stil. Det sista paret som brukade marken dog runt andra världskriget och testamenterade gården till Arbrå kommun.

På 1960-talet kom konsumentjournalisten Willy Maria Lundberg hit. Hon brann för bra kvalitet och var på sin tid en maktfaktor som bland annat drev igenom ångervecka vid dörrförsäljning. Lundberg letade efter ett hem för sin stora porslinssamling och ett ställe där hon kunde visa upp kvalitetsprodukter. Hon och hennes familj förvandlade den gamla gården Hans-Anders till kulturcentrumet Träslottet.

Arrendatorer har kommit och gått

De flesta artiklar om Träslottet jag får upp hos Google handlar om hur arrendatorer har kommit och gått. Några har lämnat på grund av konkurser, andra har lämnat av icke angivna skäl. Gissningsvis är det inte helt lätt att få ekonomi i verksamheten. Det är gratis att vandra runt i området och säsongen för serveringen är relativt kort. I år är den i alla fall öppen hela sommaren istället för att bara vara öppen några veckor i juli. För några år sedan fick jag en fråga om jag kunde låna ut ett foto av Träslottet med snö. Dåvarande arrendatorer planerade en julmarknad och ville ha ett vintrigt foto till reklamen. Jag grävde fram bilden och skickade men hörde inget mer.

Hur som helst så var det i alla fall öppet nu när jag åkte förbi och jag var allt annat än ensam om att stanna till. Det var gott om bilar på parkeringen och nästan fullt på serveringen. Det var inte helt lätt att hålla de stipulerade två metrarna till alla andra, särskilt inte när jag ville ha påtår men jag gjorde mitt bästa.

Hälsingeostkaka från Föne mejeri

Troligen var serveringen också lite överraskade av den stora besöksskaran för många maträtter var slut. Men de hade ostkaka kvar. Hälsingeostkaka är inte samma rätt som den från Småland. Den småländska innehåller ägg, mandel och socker samt är grynig i konsistensen. Den släta ostkakan från Hälsingland bara mjölk, löpe och lite vetemjöl. Ostkakan från Hälsingland ska gnissla mellan tänderna och det gjorde inte den från Föne mejeri.

Det var en rejäl portion ostkaka, lagom till två eller tre personer (för 89 kr). Är man ute och reser får man ta måltiderna lite som det kommer och jag högg därför ändå glatt in. Det förhöjer i varje fall måltiden med snyggt porslin med Träslottets logga samt blommor på bordet.

Vackra pioner i trädgården

Något jag inte kände till var hur stort området är. Det är fler byggnader än vad som syns från vägen. I dessa finns det rum där man kan sova över. Jag klickade runt på bilderna och de ser verkligen snyggt ut. Vid parkeringen står det ett häbre. Där är turistbyrå med information om de berömda hälsingegårdarna.

I det röda huset som vetter ut mot parkeringen, Lisas hus, är det uppbullat med hantverk från lokala förmågor. Bland annat fanns där en hel del böcker. (Jag är en varm anhängare av att man bör handla böcker från lokala förmågor). I stallet var det fotoutställning. Dessutom är trädgården rymlig med både chess, lekplats och en kiosk.

De arrangerar också olika event. Trädgården är arenan för Rödluvan och vargen som en gå-opera för barn. Det vill säga, publiken behöver inte sitta still utan de rör sig under föreställningen. Åtminstone tror jag att det var så det var. Jag tjuvlyssnade med ett halvt öra när en av skådespelarna skulle förklara för en barnfamilj.

I trädgården växte maffiga pioner men något jag missade att titta efter var vita pelargoner. När jag delade bilder på Instagram fick jag höra att det ska finnas en särskild pelargonsort som heter Arbrå och kommer just från Träslottet.

Vill du ha fler smultronställen?

Spana in vad jag bloggat om från resan mellan Stockholm och Funäsfjällen. Eller klicka runt på länkarna i texten. Det finns tusentals artiklar av olika ålder här på bloggen. Det går också att prenumerera för att hålla koll på nya texter. Eller att leta upp någon av mina böcker.

Ha en trevlig utflykt!

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)