Dags omvärdera Toulon – delar av flottstaden värd ett besök
I åratal var Toulon en stad som svenskar på Rivieran motvilligt åkte till när de behövde uppsöka IKEA. Men efter sju sorger och åtta bedrövelser öppnade IKEA utanför Nice och i ett trollslag försvann behovet av att åka bort till Toulon.
Nu är det hög tid att omvärdera Toulon. Delar av stan är jättefina. Andra delar är precis så gräsliga som ryktet gör gällande. Typ ruffigt miljonprogram med taggtråd. Men man kan ju hoppa över höghusen samt ta en omväg runt flottbasen för att istället fokusera på de charmiga delarna av gamla stan.
På jakt efter foton till bok
I somras åkte jag till Toulon i jakt på foton till boken Upplev historiska Rivieran och blev positivt överraskad. Därför postar jag nu några av mina intryck så att fler kan ta del av dem. Det är mycket möjligt att några av mina favoriter så småningom hamnar i en annan bok (jag håller alltid på med flera manus parallellt). Har du varit i Toulon, skriv gärna en rad och berätta om du har tips på ställen jag ska besöka nästa gång.
Sommarens tur var i princip mitt första besök. Jag har faktiskt ett par bilder från Toulon med i boken Rivieran inom räckhåll. De fotona är tagna en eftermiddag för några år sedan när jag fick lite väntetid mellan tåg. Jag såg att det inte var så långt ner till hamnen, rasslade rakt ner och tog så många foton jag hann innan det var dags att hasta tillbaka upp till stationen. Men jag kan inte direkt säga att jag upplevde Toulon den gången.
I Napoleon och Vaubans fotspår
I somras anlände jag klockan åtta på morgonen och lämnade tio-elva timmar senare. Det blev lite längre än jag hade tänkt och jag spenderade mer tid på stationen än vad jag gjorde under hela mitt tidigare besök. För ovanlighetens skull hade jag nämligen köpt tågbiljett hem redan på morgonen och det tåg jag hade bokat biljett på var ett par timmar försenat.
Att Toulon stod på min digra lista med ställen jag skulle fotografera stavas herrarna Napoleon och Vauban. De har varsitt kapitel i min bok. Vauban har varit där och byggt om. Det har han gjort på trehundra ställen så det är lite svettigt att gå i hans fotspår. Det var i Toulon som Napoleons karriär sköt fart. Det är faktiskt en riktigt fascinerande historia. Läs den på nätet eller invänta min bok Upplev historiska Rivieran.
Hur gick det med mina foton?
Just delen med att fotografera befästningar till min bok om Rivierans historia gick sådär. Toulon är fullkomligt nedlusat med fort. Jag såg minst sju-åtta stycken trots att jag missade några som var gömda bland träd. Men jag hade inte riktigt gjort tillräcklig research om vilka det var jag borde fästa på bild.
De som jag borde haft på bild fotade jag på för långt avstånd för att fotona skulle bli tillräckligt bra (eller från skakigt turisttåg så att skärpan blev sisådär). Så här i efterhand vet jag att jag borde gått närmare, men när det är trettiotre grader varmt sjunker längtan efter att traska runt snabbt. Särskilt med dubbla kamerahus och tungt teleobjektiv. Jag rände ändå runt ganska mycket till fots (svettigt), med båt (fläktade fint), turisttåg (helt värdelöst), buss (tog kontanter) och linbana (kul men kö). Men för att ta det från början.
Hamnstaden Toulon
Toulon är en närmast perfekt plats för en hamn. En stor hamnbassäng ramas in av halvö och är omringad av branta kalkberg. Det är bara att förse varannan klippa med ett fort så har man en bra flottbas. Därmed har Toulon av och till varit hem till Frankrikes flotta i femhundra år.
Det har varit hamn längre än så, men det har inte varit franskt mer än femhundra år. Numera är det hemmahamn för Frankrikes stolthet, Charles de Gaulle. Hon är ett atomdrivet hangarfartyg. Jag trodde först att hon inte var hemma när jag var där men efter att ha studerat mina bilder så har jag hittat igen henne, även om hon verkade vara insvept av ställningar så hon ser knappt ut som ett skepp.
Rekommenderas starkt: båttur i hamnen
Det finns flera skäl att ta en båttur i hamnen. En är att hamnen är stadens största sevärdhet. Den är både hur stor som helst och innehåller mycket att titta på. Sedan fläktar det skönt på en båt. Jag hade blivit rekommenderad att ta en guidad tur. Dels av en svenska som jag träffade i Grasse (Anita som bor i Cannes) och dels av Guide Michelin.
Men när jag kom till hamnen hade de guidade turerna inte börjat gå ännu. Jag hade nämligen gett mig av hemifrån kvart över sex i hopp om att hinna göra en del research innan det blev alltför varmt. Skulle jag vänta eller hitta på något annat? Det var stekhett så jag körde budgetalternativet, hoppade på en vanlig färja. Det finns nämligen sådana också. Jag borde förstås ha kollat en linjekarta först. Det som var bra med den jag klev på var att det var en pendelbåt med täta avgångar så jag kom tillbaka igen. Men den gick inte dit jag borde åkt om målet var att fotografera fort vid vattnet (däremot hade jag kunnat gå upp på en kulle därifrån).
Guidad båttur kostade €16. Att åka vanlig båt €2 per resa. Det fanns dagkort för €3,90. Eller €10 inklusive ett varv med linbanan på Mont Faron.
Hoppa över det lilla tåget
Mitt emot färjeterminalen avgår ett sådant där litet turisttåg som finns i varenda fransk stad. Jag brukar ibland åka dem. Det brukar vara ett smärtfritt sätt att få en överblick över en ny stad. När jag fram emot eftermiddagen inte orkade gå mer satte jag mig på det lilla tåget. Det vill säga, det var rätt många timmar senare för denna text är inte kronologiskt upplagd utan geografiskt.
Tåget innebar att jag fick 45 minuters vila för €9. Dessutom vet jag nu att de delar av Toulon jag redan hade sett var de fina delarna. Tåget drog iväg till några stränder via en simstadion och en rugbystadion. Dessa räknas som stadens mest intressanta sevärdheter på land. Vi fick också veta att sandstranden Lido är original medan övriga är konstgjorda. Det vill säga sanden är ditskeppad. Ovanför stränderna ligger Toulons gräddhylla. Ovanligt ogräddig tyckte jag av det jag såg. Men jag kan vara miljöskadad efter många år på Rivieran.
Nästan hela Toulon är nybyggd
En nackdel med en hamnstad är att när det är krig blir den bombad först. En anledning till att jag förut dissat Toulon är att större delen av staden är nybyggd. Det finns gott om rätt trista höghus från den expansiva perioden efter andra världskriget. Men även de äldre delarna är antingen nybyggda i gammal stil eller återuppbyggda. För 1944 låg staden i princip i ruiner.
Men det märker man inte när man strosar runt i gamla staden. Där finns åtskilliga charmiga minitorg. Ni vet sådana där med ett högt träd, en fontän och så en eller annan vinbar med fyra-fem bord. Dessa ställen skulle jag gärna utforska mer. Kan lägga till att även om Toulon har många fontäner är det ont om ställen att fylla på sin vattenflaska. Alla fontäner är märkta eau non potable. När jag hittade en bar som hade gratis vattenkaraffer tömde jag därför en karaff praktiskt taget i ett svep. Den baren hittade jag i saluhallen.
Saluhallen en favorit
Dagens fynd var den tidigare saluhallen som låg mitt i smeten. Allt med den var bra. Lokalen var snyggt nyrenoverad, lagom sval och hade gratis toaletter i källaren. Det fanns en massa roliga matställen som höll öppet på förmiddagen. Då var det mycket folkvimmel men på eftermiddagen var det folktomt och ödsligt. Tyvärr passerade jag den hela tiden vid fel tidpunkt vilket gjorde att det blev en kaffe på förmiddagen och ett glas rosé på eftermiddagen. Jag önskar att jag hade stannat där och ätit lunch.
Rosévinet kostade förresten ungefär samma som på budgetställen i Antibes men det var dubbla mängden. Detta är ungefär samma prisskillnad som på marknaden. Under förmiddagen hann jag ströva runt på två matmarknader och noterade att tomaterna som kostar €4,90 i Antibes kostade €2,90 i Toulon. (Vilket innebär att Toulon håller samma prisnivå som Ventimiglia medan Antibes är jämförbart med Cannes och Nice).
Linbana till Mont Faron trevlig
Jag var lite för stressad för att ha ro att stanna nere i stan på lunch. Jag hade nämligen köpt en sådan där kombibiljett till linbanan och hade ingen aning om hur mycket tid jag behövde avsätta för den delen av dagen. Toulon är som sagt omringad av berg och ett av dem, Mont Faron, är försedd med linbana. Den linbanan verkar vara Toulons näst mest kända sevärdhet efter båtturen i hamnen. Jag hade först tänkt hoppa över Mont Faron för att få en rimlig mängd saker att göra. Dessutom ligger dalstationen inte direkt bredvid hamnen och gamla stan. Men när jag nu ändå anlände till staden tidigt så kunde jag väl försöka ta mig an ”allt”.
Enligt Google Maps skulle det ta ungefär lika lång tid att åka buss från hamnen till linbanan som att gå. Men jag tänkte att när det är över trettio i skuggan kan det vara värt att spara lite på stegen. Klokt tänkt, det var sisådär 100 höjdmeter också och stekande solsken. När jag kom fram var jag inte ensam om idén utan fick stå i kö. Det var då jag ångrade att jag inte ätit lunch innan jag lämnade gamla staden.
Mont Faron en annan värld
Det var härligt komma upp på Mont Faron. Cikadorna spelade högljutt i tallarna på kalkklipporna. En helt annan miljö än nere i staden. Hade det bara varit femton grader svalare hade en långpromenad lockat. Nu var jag mest sugen på något att äta. Uppe på berget finns minst två restauranger, ett museum, ett zoo och ett kapell.
Restaurangerna hade mellan 2,5 och 3,5 stjärnor i recensionerna på Google Maps, vilket är någon form av bottenrekord. Efter att ha tjuvkikat lite på tallrikarna hos de fåtal gästerna konstaterade jag att det nog fanns fog för betygen. Så jag nöjde mig med att köpa en glasspinne för €4,50.
Landstigningsmuseum
När jag mumsade på min glass kunde jag inte undgå en stridsvagn och drog mig ditåt. Den stod utanför ett museum. Det var inrymt i ett fort, dock ett från fel århundrade jämfört med mitt fotobehov. Men jag betalade och gick in ändå. Det var ett lyckokast för det var ett av de bättre franska museer jag varit på. Det var nyrenoverat och fransmännen har äntligen anammat den typ av utställningspedagogik som slog igenom i resten av världen för tjugofem år sedan.
Museet var dedikerat till Operation Dragoon 15 augusti 1944. Den landstigningen är inte alls lika känd som den i Normandie i juni, men var också viktig för att få slut på kriget. I museet berättade de om förberedelserna inför och genomförandet. Det var mer jobb än jag hade fått klart för mig att förbereda landstigningen av 300 000 soldater. Klart värt ett besök.
Ser fram emot fler besök i Toulon
Nu när jag fått lite koll på Toulons geografi är jag peppad att återvända och utforska de delar jag missade. Jag tänker mig att jag ska testa den guidade båtturen, äta ordentlig lunch och besöka minst ett av de äldre forten. Men just nu är det full fokus på redigering av bok. Hoppas att du ser fram emot den. Berätta gärna för en kompis att boken äntligen är på gång. Den har tagit nästan lika lång tid som IKEAs bygge.
- Klippor med ovanlig gnejs en höjdare på kuststigen på Hönö - fredag 6 september 2024
- Dags omvärdera Toulon – delar av flottstaden värd ett besök - torsdag 22 augusti 2024
- Café Tarte Tatin – franska fläktar mitt emot sörmländska Tureholms slott - fredag 9 augusti 2024
Last updated on augusti 29th, 2024 at 06:12 f m
