Tips: se Jem Southams foton på Kristianstad konsthall

Är du det minsta fotointresserad och i Skåne under hösten 2015 rekommenderar jag ett besök på Kristianstad konsthall för att se deras utställning med landskapsbilder av den brittiske fotografen Jem Southam. Jag garanterar att du blir inspirerad, särskilt om du passar på och fikar också.

Att jag trillade in på vernissaget för en vecka sedan beror på att min goda vän är konsthallschef. Vi brukar passa på och träffas när jag har ärende till Skåne (hoppas komma till mitt ärende endera dagen).

Jem Southam fotar landskap i storformat

Jem Southam är professor i fotografi och gillar att vandra och att fotografera. Men han har inte en liten smidig digitalkamera som går ner i handväskan utan han fotar analogt i storformat. Själva kameran väger typ 20 kg och sedan behövs en hel del kringutrustning. Det är inget man slänger iväg ett par bilder med. Varje foto kostar 400 kr, det ska ställas upp stativ och han fotar med slutartider mellan 2 och 20 minuter. Detaljrikedomen på bilderna blir i gengäld helt makalös.

Det är lätt att bli lite modstulen, det går ju aldrig att uppnå något i närheten av hans bilder med digitalkameran jag vandrar runt med. Jag väljer att istället bli inspirerad av hans arbetssätt.

Fyra bildsviter som berättar varsin historia

På Kristianstad konsthall hänger fyra bildsviter, the Painters Pond, River/Winter, Rockfalls och Clouds descending. Alla kommer med en historia. Den mest gripande är nog den om målarens damm. Själva dammen skapades av en målare i en tät skog efter att en stor storm fällt många träd. Under 25 år var målaren besatt av att skapa en rättvis återgivning av skogen med alla dess nyanser av gröna löv. Southam började fota hans damm precis när målaren diagnostiserades med en hjärntumör. Southam fotade sedan dammen vid flera årstider och såg sakta hur målarens verktyg försvann från scenen. När målaren dog var arbetet med den bildsviten avslutad.

Dokumenteringen av floden i vinterskrud är däremot ett pågående projekt. I den serien tycker jag att det är tydligt hur mäktigt det är att se flera bilder samtidigt på en utställning. En och annan av bilderna i den serien är mest grå och snårig, men tillsammans bildar de en häftig totalupplevelse. Någon bild är frostig, en annan dimmig och i flera flyter floden fram.

Bilderna i serien med stenras på kusten i Normandie och molnen på kusten i Cumbria är värda att se i stort format. Det finns så många detaljer och färger att upptäcka i varje bild att man kan stå och titta på dem länge. Stenrasen är min favoritsvit. Han har fångat så många nyanser i stenen och hur stenarna som fallit ner från kalkstensklipporna. De ger verkligen perspektiv på tidens tand.

Maten på Café Miro värd ett besök

Jag vill också passa på och slå ett slag för caféet på museet. Ett bra café höjer verkligen ett museums attraktionskraft. Jag vill minnas att en gång i tiden hade Norrköpings Stadsmuseum Sveriges högsta besökssiffror. Museet hade gratis entré och restaurangen högst upp i huset var ett av stans populäraste lunchställen. (Senare flyttades besöksräknaren så att lunchgäster inte räknades in som museibesökare).

På Café Miro i Kristianstad åt jag raggmunk med örtgrillat fläsk och lingon. Raggmunken var krispig, lingonen äkta och det var rikligt med fläsk som var grillat och inget annat. Detta serverades med en fräsch sallad till. Det var den bästa raggmunk jag ätit med god marginal.

Deras svampsoppa ska tydligen också vara något riktigt extra. Storkocken Tore Wretmans son lär ha sagt att den är bättre än pappas.

Jag blev peppad att fota (ännu) mer

Southam var inte på plats på vernissaget på grund av en bruten armbåge. Men konsthallschefen som varit och hälsat på honom förmedlade en del av hans tankar.

Det var riktigt skönt att höra att Southam undviker att fota sommartid då det är svårt att fånga alla gröna nyanser på bild. Precis det har jag upplevt många gånger. Jag står i en grönskande skog men på bild blir det bara platt. Skönt att höra att det är fler som har det problemet.

Southam fotar helst i gråväder för det är bäst fotoljus då. Vi har ju en del av den varan så här års. Härligt att höra att det är bra fotoväder för då får jag en anledning att gå ut då också. När solen skiner är det ju lätt att motivera sig till en promenad (behöver man extra argument så kan man påminna sig själv om att D-vitamin är nyttigt). Jag rusade direkt från utställningen ut i Vattenriket i Kristianstad med kameran.

Ska fortsätta mitt projekt med Rönningesjön

Det jag tyckte var allra mest inspirerande med Jem Southams foton var att han återvänder gång på gång till samma plats för att dokumentera förändringar i platsen. Det liknar lite grann vad jag gör runt Rönningesjön i Täby. Här är min senaste mobilbild därifrån, tagen i måndags morse. Det är många grå nyanser och jag tycker att det syns att vassklipparna varit framme.