Testat canelé hos Sarah Baker i Antibes
Kocken har anlänt vilket betyder att jag fick riktigt mat istället för mikrolåda till lunch. Även om mikrorätterna har andra namn här nere är de ungefär lika upphetsande som plastbyttorna från Findus och Dafgård. Det tar visserligen bara två minuter att fixa lunch med mikrolåda men det är inte speciellt kul att äta och man är ju hungrig igen efter någon timme. Men idag blev det äkta mat och jag lade faktiskt undan datorn för att äta den.
Det har blivit rätt många timmar framför datorn ändå. Jag har både betaljobbat och redigerat Strövtåg runt Antibes idag. Just nu är kapitlen om vin och ost i fokus. Ostkapitlet utropade jag var klart 2012 och det var det också – med dåvarande kunskapsläge. Enda problemet är att jag ju hunnit tugga i mig några kilo ost sedan dess och mina smaklökar har utvecklats. De ostar jag gillade då tycker jag idag är mesiga.
Samma sak på vinsidan. Jag minns hur entusiastisk jag var när jag skrev texterna. Jag tyckte det var jättespännande med det enorma utbudet på vinhyllorna. Hade jag träffat mig själv årgång 2017 för fem år sedan hade jag tyckt att jag var en sabla vinsnobb som snofsar runt med beskärningar och ålder på vinstockarna.
Vad jag ska göra åt detta och manuset har jag ännu inte löst. Men jag har varit ute och druckit kaffe på byn.
Sarah Baker på Place du Gaulle
Sarah Baker är en modern fransk cafékedja. De har någon gång under året öppnat en kombinerad butik och café på Place du Gaulle i Antibes. Det är samma hus som Monoprix, i den lokal där det tidigare var en vanlig restaurang. Ni vet en sådan där man dricker kaffe på eftermiddagen mellan lunch och middag. De var trevliga där och serverade alltid vatten till hunden. Så vitt jag minns var kaffet varken bättre eller sämre än genomsnittet.
Sarah Bakers kaffe är bättre än genomsnittet. Därmed anser jag att det är ett lyft att de kommit dit. Deras croissanter är också bra men inte så bra att de motiverar att de är dyrare än på andra ställen. Enligt Kocken är deras bröd med gojibär gott. Jag kan snart avgöra om han har rätt.
Canelé – franskt bakverk från Bordeux
Till kaffet köpte jag en canelé och så en annan grej med äpplen. Glömt vad äppelgrejen hette, tror det var moelleux eller något liknande. Det började på M i alla fall och det fanns ganska många olika varianter med olika smaker. Den med pistage var helt grön. Äpple brukar vara gott så jag valde det. Det var dock alldeles för lite äpple, och för mycket sockerkaksliknande deg. Snustorr var den också.
Canelén var saftigare och därmed mycket trevligare. Den smakade karamelligt och så någon spritsmak. Nu har jag läst att det ska vara rom och vanilj. Canelé är ganska inne just nu, jag vet att jag läst flera artiklar i Sverige om dem men inte stött på dem tidigare. Får kanske ge dem en till chans på något mer ställe och fundera på vad jag tycker om dem.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
