Tänker på hemlig ort
Är det någon som någon gång vart så stressad att hjärnan känns som den ska implodera och ni springer runt i cirklar som en nackad höna? Det var jag igår. Tvåtusen miljarder grejer på att göra-listan och så helvetespålningen på det. Eller snarare helvetespålning som höjer stressnivåerna i hela kroppen tills hjärnan hotade att implodera och jag inte kunde sortera och strukturera upp det jag borde göra.
Idag känns det som jag vaknat upp ur en mardröm. Det var tyst när jag vaknade. Axlarna har trillat ner på sin rätta plats, huvudet fungerar och blicken är inte bara höjd, jag har dessutom återfått synen. Jag kan faktiskt ta in saker som andra säger eller skriver till mig. Jag kan förstå vad de vill och jag kan svara. Plötsligt är min att göra-lista fullt hanterlig och det är bara att börja beta av den. Tyvärr inser jag då att jag behöver tillbaka till Mölndal för lite research till en krönika jag ska leverera på måndag.
Min lust att återvända till bygghelvetet är begränsad. Jag har rest såpass många gånger fram och åter under det senaste året att jag vet att det är som att slå på en knapp så faller stressen ner över mig igen. Men det är inte mycket att be för, bara att genomföra och sedan fort som attan återvända till min hemliga tillflyktsort innan jag glömmer av vart jag ska.
Min hemliga tillflyktsort är inte Antibes (som är på bilden). Orsaken till att jag inte berättar var jag är, är att jag inte vill att någon pålningskran kommer efter.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
