Kristina Svenssons smultronställen och strövtåg i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales
Västergötland är en del av min barndom. När jag var barn åkte jag skidor med farfar i djupa granskogar och grillade korv vid gamla torp. Farfar visade mig rester av en kvarn där hans far var mjölnare och vi åkte runt med farmor för att fynda tyger. Detta färgar min bild landskapet Västergötland.
I vuxen ålder gör jag ibland återbesök på barndomens stigar samtidigt som jag upptäcker nya pärlor. Det blir vandringar i naturreservat, cafébesök och foton av vattenfall i en salig blandning. En del utflykter resulterar i blogginlägg (scrolla neråt), andra används i mina böcker.
Jag är mest bekant med södra delen av Västergötland. Mina barndomsminnen kommer från Marks kommun med Brokvarn, Kinna och Skene. I några år har jag bott i Mölndal vid gränsen till Halland. Jag har gjort korta utflykter till olika vattenfall, till Läckö slott och Kinnekulle men Trollhättan och Falköpingsslätten har jag kvar att utforska ordentligt. Ofta krävs det ett bokprojekt för att jag ska ta mig tid att lära känna ett område på djupet.
Varje bok innebär aha-upplevelser. Tack vare en bok insåg jag att Borås har gjort en kraftfull ansiktslyftning sedan jag var barn. Det är numera en konststad av rang. Jag har också fått en helt ny bild av Västergötlands tidiga historia. Traditionen med knallar kommer exempelvis troligen ur illegal gränshandel.
Här nedanför kan du se vad jag bloggat om hittills från Västergötland med nyast först (ibland kan det löna sig att bläddra bakåt några sidor för att se fler utflyktstips). Vill passa på och tipsa om att det finns en hel del trevliga ställen från Västergötland i presentboken Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Fler böcker publiceras kontinuerligt, ungefär en titel per år.
Kika runt nedan eller gå till utflyktstips i Sveriges med en lista på (nästan) alla landskap för att byta område.
Läckö slott lockar med fin utsikt över Vänern, muromgärdad slottsträdgård signerad Simon Irvine och närbelägna restaurangen Hvita Hjorten. Ingetdera var öppet när vi tuffade förbi men det betyder bara att jag måste göra återbesök.
Läs merTill mina böcker behöver jag bilder från olika årstider. Här jämför jag två par bilder från Byklevsfallet i Västergötland. I det ena paret föredrar jag vinterbilden, i den andra sommarbilden. Håller du med?
Läs merDet perfekta utflyktsvädret lockade storpublik till Torpa Stenhus Medeltidsdagar i helgen. De medeltidsfans som följde skyltningen fick sitta timmar i kö, de som körde bakvägen blev insläppta direkt. När detta påpekas för arrangörerna väljer de att radera kritiken istället för att be om ursäkt.
Läs mer
Hofsnäs herrgård ligger mitt emot Torpa stenhus i Åsunden mellan Borås och Ulricehamn. Där finns restaurang och en välsorterad gårdsbutik.
Läs merMedeltidsdagarna var fel dag att besöka Torpa stenhus. Normalt ska det ta en timme att köra dit men för mig tog det över fyra varav de flesta tillbringades i olika bilköer. Den ena (korta) berodde på en dödsolycka men den långa på arrangörsmiss.
Läs mer
Fotoarkivet med ”rinnande vatten” har fått några nya bidrag. Här kommer tre foton från Byklevs vattenfall på vägen upp på Hunneberg.
Läs mer
Dagens bild föreställer en magnifik kyrkport skänkt av Skarabiskopen Bengt den gode till Södra Vings kyrka.
Läs mer
I höst (nästa vår) kommer resan Stockholm-Göteborg kortas av när riksväg 40 blir motorväg. Jag kommer dock att sakna mina fotostopp av sjön Tolken.
Läs mer
Helgen hade alla ingredienser för en minnesvärd sådan; trevliga människor, fint väder och nya vägar att utforska. Huvudmålet var att delta i #tweetupvimle men jag bestämde mig för att göra en roadtrip av färden dit och hem. Följ med!
Läs merNär två personer oberoende av varandra tipsade mig om en pionodling inom räckhåll la jag namnet Guldsmedsgårdens plantskola på minnet. Den stora pionblomningen är i månadsskiftet juni-juli och jag passerade i området några dagar senare men jag kunde inte låta bli att ta en omväg runt Hov för att kolla hur det såg ut även om det var sent på säsongen. Jag belönades med att gå runt på ett stort fält med pioner så långt ögat kan nå. Rätt många blommade fortfarande.
Läs mer
