Kristina Svenssons smultronställen och strövtåg i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales
Är man ute på resande fot är den bruna skylten världsarv värd att göra en omväg för. Skylten finns när detta skrivs på drygt ettusen natur- och kulturområden som anses vara av särskilt vikt för mänskligheten. Flera av dem är världskända, men det finns också en del som är mer udda.
Det är FN-organisationen Unesco som utser världsarven men de får underlag från respektive land. En del länder har kanske lagt fram fler förslag än andra – listan domineras i varje fall av Europa.
Utvecklingen går mot mer komplexa områden istället för enskilda byggnadsverk och att utöka utanför Europa.
Listan växer hela tiden (åtminstone i de civiliserade delarna av världen där inte terrorister raserar byggnader som stått i tusentals år). De första tolv världsarven utsågs 1978 och därefter har listan som sagt utökats. Saltgruvorna i Polen som jag har skrivit om var bland de första tolv.
Det finns just nu femton världsarv i Sverige. Jag har lagt in de flesta av dem under respektive landskap och besöker samt bloggar om dem i sakta mak. Riksantikvarieämbetet har en jättefin bok om de svenska världsarven. Den går att ladda ner som pdf gratis eller beställa som tryckt bok.
Danmark har sju varav jag besökt Jellingmonumenten.
Norge har nio där jag hittills bloggat om Röros (mer om Röros i mina böcker från Härjedalen).
Frankrike har ett femtiotal, inklusive Nice. Fler finns i mina böcker än på bloggen.
I Spanien har jag åkt världens äldsta hängbro och i Schweiz beundrat medeltida tinnar och torn i Bellinzona.
Unescos världsarvskommitté har utsett ett gäng nya världsarv (samt strukit något eller några). Två platser som jag bevakar lite extra, staden Nice på franska rivieran och skifferdistriktet i norra Wales är numera med på världsarvslistan. Grattis!
Läs mer
Tung packning? Det är ingenting mot det stenåldersfolk som flyttade med sig en hel stenring från västra Wales runt trettio mil österut och sedan reste dem vid Stonehenge.
Läs mer
Bilar man i Europa kan man svänga av vid en brun världsarvsskylt var och varannan dag och då uppleva en plats som är av särskild vikt för mänskligheten. De femton svenska världsarven är en aning utspridda men passar fint att se om man är i närheten. För att hitta dem och läsa mer om dem har Riksantikvarieämbetet gett ut en fin bok om dem. Jag filosoferar i detta långa inlägg om min nästa bok ska ges ut på samma sätt.
Läs mer
Väljer man tåget hem från franska rivieran kan man pricka in två världsarv och se allt från dramatiska alper till vackra sagoslott. Välkommen till ett låååångt inlägg med nästan nittio bilder från förra vårens tågluff.
Läs mer
21 gånger har den brittiska tronföljaren fått titeln prins av Wales. Men titeln är äldre än så. Här kan du läsa mer om bakgrunden och några av personerna som innehaft titeln.
Läs mer
Utflyktstips: packa pick-nick och ta båten till ön Sainte Marguerite, besök mannen med järnmaskens cell, ströva bland eucalyptus och hitta magisk badplats.
Läs mer
Det finns tågresor man gör för att ta sig från A till B och det finns tågresor man gör för själva resans skull. Att åka med det röda Bernina Express i de schweiziska alperna hör till de senare.
Läs mer
I nordvästra Wales reser sig ormens huvud som en halvudde ut i havet. På ena sidan breder den viktorianska badorten Llandudno ut sig med sin karakteristiska pir. På den andra sidan väntar Conwy slott, en del av Edvard I järnring runt Snowdonia och idag ett världsarv. Själva kalkstensklippan lockar med långa vandringsleder, fantastiska vyer och spår från romartiden.
Läs mer
Pontcysyllteakvedukten är ett världsarv i norra Wales. 39 meter över floden Dee glider kanalbåtar fram på en 3,7 meter bred bro.
Läs mer
Det finns nackdelar med listor på sevärdheter, läste jag i helgen som gick. Trenden med ”x platser du måste se innan du dör” har lett till att vissa platser håller
Läs mer
