Coola lampor i nya Täby Centrum
I helgen har Täby Centrum slagit upp portarna till en helt ny del. Den är fint och ljust utformad med många små sittplatser där det går att ladda sin telefon.
Läs merKristina Svenssons smultronställen och strövtåg i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales
I Stockholmsförorten Täby har jag bott av och till under mitt liv – med högst varierad syn på orten. Under gymnasietiden tyckte jag det var rätt värdelöst, det var för långt till stan och allmänt trist.
Idag tycker jag att Täby har vissa poänger. Jag avskyr verkligen kommunens syn på vad som är lämpligt att ge byggnadstillstånd för, men centrum är praktiskt. Det jag uppskattar allra mest är skogsstigarna, runstenarna och ekbackarna. En del av mina bilder från Täby finns i boken Från ljugarbänken i Täby.
Vad som är mina favoriter syns nog tydligt här nedanför. Det jag bloggar om är olika vandringar. Långa Roslagsleden passerar genom Täby och jag vandrar gärna bland de maffiga ekarna i Hagby. Jag rekommenderar också att känna historiens vingslag genom att gå i vikingakvinnans Estrids fotspår.
PS! Runstenen med det som numera är Täbys stadsvapen står faktiskt i Vallentuna.
I helgen har Täby Centrum slagit upp portarna till en helt ny del. Den är fint och ljust utformad med många små sittplatser där det går att ladda sin telefon.
Läs merI morse väcktes jag av spöregn. Svårt förstå att det igår var så varmt att hunden tyckte jag var korkad som drog ut honom i skogen. Jag är beredd att tycka att han hade en poäng… Men jag har länge velat gå en bit till på Roslagsleden och igår passade bra. Som bonus gick jag förbi platsen där Estrid begravdes.
Läs merI och med utbyggnaden av Täby Centrum skapas ett antal nya gator och torg som behöver namn. Ett av dessa torg, det utanför det nya kommunhuset ska döpas efter Estrid. Från början hade kommunen tänkt att kalla det för Jarlabankes torg efter Estrids kända barnbarn men den idén föll på att hans staty utanför nuvarande kommunhus inte var flyttbar. Då blir det Estrid istället. Bra val tycker jag, det finns tillräckligt med gator och torg uppkallade efter gubbs ändå.
Läs merStrålande solsken och trilskandes nät = lika bra att ta kameran och hunden i varsin hand och gå ut? Min plan var att gå norrut på Roslagsleden så långt jag orkade och spana på lite runstenar. Men först skulle jag gena lite så jag slapp gå exakt samma väg som jag gick så många gånger i höstas.
Läs merIdag är jag minsann en poppis filur. Det är ganska lätt att bli populär om man bara ger sig själv rätt förutsättningar. Dessa är exempelvis.
1) Hund
2) Kompis som gillar att promenera.
3) En tid inbokad.
Lägg till en sjö och en ficka med hundgodis så kommer alla att bli lyckliga. Människorna som får umgås i vackra omgivningar och hunden som får snosa på många snödrivor. Alla lyckliga. Upprepas lämpligen dagligen. Bieffekter inkluderar bättre kondis.
Nya Chillbox i Täby centrum erbjuder gigantiska frozen youghurt i coola cerise boxar. Väggen med cerise kvadrater och det stora utbudet med alla typer av topping som går att tänka sig och några till (hela oreo?) gör detta till ett måste-prova-ställe. Disken med topping påminner mig om ett glasställe jag besökt i USA.
Läs merHar ni ledsnat på runstenar ännu? Det har inte jag. Jag har varit på biblioteket och försett mig med litteratur. Därför kan jag nu berätta en massa nya coola fakta om runstenar.
Läs mer…om ni nu trodde det. De här fångade jag på bild på väg hem från Arlanda. Jag har såklart passerat den hundratals gånger tidigare men inte noterat den för radarn har inte varit inställd på runstenar.
Läs merDen är inte alls dold mitt inne i granskog. Den står inte alls 35 meter från stigen. Den tronar mitt på stigen. I måndags gav vi oss av ut i jakt på den gäckande runsten 147 som Estrid rest ihop med svärdottern till minne av sonen Ingefast. Vi trodde den skulle bli svår att hitta och parkerade cyklarna vid en stolpe och gav oss av in i skogen. Rätt snart sprang vi över en vältrampad stig och en bit upp i en backe så stod den där. Den gick inte att missa.
Läs merNu tog jag Roslagsleden uppåt och efter tio-tjugo meter så stod det minsann en runsten där. Jag har alltså varit hur nära som helst flera gånger. Kunde de inte kostat på ett litet R på någon av alla skyltarna? Det är inte så att man spontant ger sig iväg upp i en granskog på fall att någon viktig lokalhistoria skulle vara dold bland granarna. Har man väl börjat gå stigen så går dock inte runstenen att missa.
Läs mer