Semestertips: besök ett av Sveriges världsarv med hjälp av trevlig bok

Publicerad av

Bilar man genom Europa är den bruna skylten världsarv värd att hålla utkik efter och svänga av vid. Världsarv betyder att det är ett natur- eller kulturområden som anses vara av särskilt vikt för mänskligheten eftersom det illustrerar människans eller jordens historia. En del av världsarven är världskändisar som pyramiderna, Stora Barriärrevet och Frihetsgudinnan, men det finns också en del som är mer udda och ännu inte lika kända.

Totalt sett finns det när detta skrivs drygt ettusen världsarv. Av dessa ettusen finns nästan 400 i Europa så det är tämligen tätt mellan dem. När jag för några år sedan bilade till Antibes via Baltikum svängde vi av och såg ett världsarv varannan dag.

Femton av Europas 400 världsarv finns i Sverige

Satsar man på trenden med Sverige-semester finns det femton världsarv att välja på. Som jämförelse kan jag nämna att det finns nästan 40 i Frankrike och tre i Wales. En del av dem har jag bloggat om och de hittar du via etiketten världsarv.

De svenska är ganska utspridda över landet så det blir långt att köra om man ska se alla på en semester och mer görbart att se den eller de som är närmast där man ändå befinner sig. Särskilt om man befinner sig i Stockholm med omnejd norröver.

Drottningholm blev Sveriges första världsarv 1991. Det är inte bara slottet utan i allra högsta grad den unika välbevarade slottsteatern, Kina slott och parken som utgör världsarvet.

Unesco utser världsarv

Världsarven får sin status av FN-organet Unesco. De första tolv världsarven utsågs 1978. Bland de första tolv hittar vi Yellowstone, Galapagosöarna, katedralen i Aachen och Saltgruvan i Polen. Därefter har listan utökas så att det nu finns över ettusen stycken. Även om det är Unesco som utser världsarven så får de underlag från respektive land. En del länder har varit mer framåt och lagt fram förslag än andra – därav att listan domineras av länder i Europa.

Utvecklingen går just nu mot mer komplexa områden istället för enskilda byggnadsverk och att utöka utanför Europa. Men jag vet att när vi besökte St Marguerite förra sommaren så berättade de att de drev en kampanj att få komma med på listan.

  • Gamla Tallin
  • Graz
  • Saltgruvan utanför Krakow
Några världsarv som vi såg när vi bilade från Stockholm till Antibes.

Passa på och se världsarven medan det går

Tyvärr försvinner också en del världsarv från listan, exempelvis för att terrorister raserar byggnadsverk som stått i tusentals år. Vilket hände med många av de fantastiska byggnaderna i Palmyra.

I förra veckan kom nyheten att den världsberömda Hagia Sofia i Istanbul förlorat den museistatus den haft sedan mitten av 1930-talet. Den ska återigen bli moské efter att ha varit museum i nästan 100 år. Hagia Sofia är unik för att den byggdes som kyrka och sedan byggdes om till moské. När den var museum var den öppen för alla, oavsett trosinriktning. Otroligt tråkigt att den har stängts.

Detta öde ska väl inte drabba de svenska men det känns ändå som en bra idé att passa på och se dem medan det går. Särskilt om man ändå har vägarna förbi.

engelsberg-0021

De femton svenska världsarven

Det finns just nu femton världsarv i Sverige. De flesta är ganska kända men jag hittade en jag hade missat, nämligen Struves meridianbåge. Den är inte bara svensk, den går från Hammerfest i Norge till någonstans i Ukraina. Jag har lagt in världsarven bland utflyktstipsen under respektive landskap och bloggar om dem i sakta mak.

Dessa har jag besökt någon gång.

Jag har kvar att besöka

  • Gammelstads kyrkby (lite osäker, har ev varit där men inte med kamera)
  • Hällristningsmuseet i Tanum
  • Laponia
  • Grimeton radiostation utanför Varberg
  • Skogskyrkogården i Stockholm
  • Struves meridianbåge

Blandad kompott bland de svenska världsarven

När jag tittar på listan över de svenska världsarven så känns det som en ganska blandad kompott. Å ena sidan har vi väldigt kända byggnadsverk som Drottningsholms slottsområde, å andra sidan en gammal radiostation. Det är lite charmen med världsarven, blandningen.

Falun och kopparbergslagen tycker jag är en bra representant för Sveriges historia. På 1600-talet stod Falu koppargruva för 70 % av västvärldens kopparproduktion. Det måste haft en enorm betydelse för de svenska statsfinanserna på den tiden. Det kanske är en bidragande orsak till att man då var intresserad av landskapen Härjedalen och Jämtland. De blev svenska några år efter att kopparfyndigheter gjorts i närheten av Röros. Kanske hoppades man att det skulle finnas koppar även i Härjedalen. Då visste man inte det vi idag vet om fjällkedjans bildning och att de större fyndigheterna finns i en högre skolla (jag har just ägnat mig ett tag åt detta ämne och skrivit om det i ett manus).

Jag hoppas besöka några svenska världsarv i sommar

Mest sugen är jag på att besöka Hälsingegårdarna. Jag har åkt förbi flera stycken när jag kört bil mellan Stockholm och Funäsdalen men ännu inte varit inne i någon av dem. Det är speciellt med självägande bönder som blev så rika att de kunde kosta på stora byggnader med rik utsmyckning. I de flesta länder var detta något som bara adeln hade råd med.

Att jag ännu inte besökt Hällristningsmuseet i Tanum eller Grimeton faller verkligen in i kategorin ”man missar det man har nära”. Grimeton hade jag faktiskt tänkt åka till förra sommaren men kom på idén för sent. Får se om jag kan bättra mig denna sommar. Laponia däremot får jag skjuta på, dit ska man inte ge sig av utan rejäla förberedelser. Jag får nöja mig med att läsa om det ett tag. Vilket jag kan göra i en trevlig bok.

Boken om de svenska världsarven

Riksantikvarieämbetet har en bok om de svenska världsarven. Den går att ladda ner som pdf alldeles gratis eller beställa som tryckt bok. Den är snyggt formgiven och innehåller mer information om de olika ställena. Klart värd att läsa, särskilt för dig som på grund av rådande pandemi kanske får nöja dig med att resa hemifrån soffan i sommar.

Boken Världsarv i Sverige är snyggt formgiven och innehåller kartor samt info om hur man tar sig dit.

Ska jag ge ut nästa bok på samma sätt?

Jag beställde den tryckta boken, dels för att jag var intresserad av ämnet och dels för att jag jag ville se hur den såg ut. Den är nämligen utgiven som print on demand via Publit. Det betyder att först när jag beställde den så trycktes och levererades mitt exemplar.

Det är ett otroligt smidigt som mikroförläggare att lagra boken digitalt som en tryckfil, istället för att trycka ett par pallar med böcker för hundra papp och sedan betala 6000 kr om året för att lagra dem. Särskilt i dessa tider när bokbranschen genomgår en förändring och det är osäkert att sälja pappersböcker när bokhandeln går kräftgång (ett ämne jag bloggat en hel del om på annan plats, kika in här om du vill läsa). Med digital lagring slipper man ta en stor ekonomisk risk.

Det finns en hel del nackdelen. En är via detta företag finns det bara ett papper. De har visserligen nyligen bytt till ett med högre gramvikt (arctic matte 115 g) vilket gör att det inte är riktigt lika illa för färgbilder som det gamla (munken lynx 100 g) där även text lyste igenom. Det finns andra företag att välja som har större urval av papper. Men oavsett vilket man väljer är det svårt att få ekonomi i projektet.

Alla får betalt utom författaren

Jag betalade 253 kronor för boken som är stor (har faktiskt exakt samma yttermått som Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm), tryckt med mjukband och på 70 sidor. Pengarna fördelas på följande sätt.

  • 14,31 kr i moms till staten
  • 49,76 kr till PostNord som levererade till Ica där jag fick hämta boken
  • 40 kr till Publit som lagrade filerna och tillhandahöll beställningsformulär.
  • 99 kr till tryckeriet.
  • o kr till bokhandel.
  • 50 kr till Riksantikvarieämbetet/förlaget.

Eftersom jag beställde boken direkt på Riksantikvarieämbetets webbsajt så är det ingen bokhandel som ska ha pengar. Annars skulle det tillkommit 40-100 % påslag på bokens pris, det vill säga jag skulle betalt runt 300-400 kr för den.

Hos vanliga förlag ska författarens ersättning också täcka utgifter

Hade boken varit utgiven av ett vanligt förlag hade den 50-lappen behövt täcka kostnader för formgivning, marknadsföring, bilder, bildbehandling, redigering, korrekturläsning, projektledning, research samt själva skrivandet. Visserligen så är det inte bara min 50-lapp som räknas utan hundratals 50-lappar. Jag skriver hundratals och inte tusentals eftersom de flesta titlar säljer i under tusen exemplar.

Hade detta varit en vanlig reseguide (som tryckts i en större upplaga för att få ner tryckpriset och gett ett större överskott) hade författarens andel av intäkterna kanske varit en en tjuga. En oskattad tjuga som ska täcka arbetstid samt kostnader för resor och kamerautrustning om författaren också är fotograf. Om någon har lust att räkna ut timersättningen kan jag berätta att jag lägger in någonstans mellan 500 och 3000 timmars arbetstid per bok. (Kommer du fram till att en 16-åring på McDonalds har en rent astronomisk timlön jämfört med författare så är du inte fel ute).

361 kr att trycka Strövtåg runt Antibes på samma sätt

Jag vill poängtera att denna uträkning inte handlar om att peka ut Riksantikvarieämbetet på något sätt. Många förlag drygar ut intäkterna från bokförsäljning med statliga pengar. Att jag gjorde detta räkneexempel beror på att jag kunde ta reda på fördelningen. Hade jag plockat en annan bok hade jag fått gissa lite beroende på rabattsatser.

Det viktigaste var för mig är att fundera över om detta är en möjlig väg för mig framåt. Jag petade in Strövtåg runt Antibes i räknesnurran och den skulle kosta 361 kr att trycka (eftersom den är tänkt vara betydligt tjockare). Det är alltså per styck och enbart tryck. Utpris i fysisk bokhandel runt 700 kronor utan att en enda krona går till att täcka andra kostnader än tryck. Inte ett upplyftande scenario. Jag lämnar denna utvikning tror jag.

Andra skyltar värda att följa

För att återgå till semestertipsen så är de svenska världsarven en aning utspridda. En del passar perfekt att se när man passerar på väg till annat, andra kräver en separat resa. Men det finns andra skyltar att följa som sevärdhetskringlor, gårdsbutiker och handskrivna skyltar. En del av dessa tipsar jag om i Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.

Detta var en del av en löst sammanhängande bloggserie. Vill du läsa mer rekommenderar jag att klicka på någon av dessa länkar.

Kanske blir det fler texter på ämnet, eller kanske återgår jag till allsköns kuriosa och att blanda ämnen friskt.

Visby ringmur kvart över fyra en julimorgon.
chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)

Last updated on juli 16th, 2020 at 09:37 f m