Sveriges bästa semla – ett äkta test av semlor

Publicerad av

Det finns mycket viktigt att uträtta här i världen. Exempelvis att prata om semlor. Jag har den här säsongen testat inte mindre än sex olika semlor. Att jag testat dem betyder inte nödvändigtvis att jag ätit hela semlan för ibland har jag delat. Men jag har provsmakat allihop, till skillnad från en och annan som röstade i jippot Stans bästa semla.

Årets semlor är alla hämtade antingen från Täby eller längs Ljusnan. Tidigare år har jag testat semlor i Göteborg (varken semlan från Brogyllen eller Steinbrenner & Nyberg är värda någon längre omväg) och Mora (där det är oklart om saffranssemlan är värd allt besvär jag lagt på att få tag i den genom åren eller om det mest är en tradition). Jag har även hyllat semlan från klassiska Vete-Katten. Imponerande med tanke på att jag en gång i tiden vägrade äta semlor.

Balders bröd visar varför klassisk semla regerar

Balders bröd är ett anrikt bageri som har flera caféer i norrort utanför Stockholm. Därifrån hämtades tre olika semmelvarianter som delades på tre (efter detta test avslutades semmeltestandet för denna säsong, jag vill helt enkelt inte se en semla på ett bra tag).

Jag började med wienersemlan, det vill säga en semla där den vanliga bullen, som är det bästa på semlan, är utbytt mot wienerbulle. Vem har kommit på något så dumt? Det blev grädde och smulor överallt. Nästa var en specialsemla av något slag som innehöll en remsa med vaniljkräm. Varför då? Tänk sämsta delen av en prinsesstårta och lägg det på en alldeles för söt semla. Hu! Till sist provade jag en vanlig semla med högst ordinär bulle, grädde och mandelmassa. Den sista hade nog fått ett ok betyg om jag inte var rätt less på socker efter de två första och fortfarande minns deltagarna i de tidigare semmeltesten. Låt oss snabbt övergå till dem.

Längs Ljusnan finns kvalitets-semlor

Mina favoritsemlor kommer alla från orter längs Ljusnan. Eftersom detta är Norrland så är avstånden mellan dem rejäla och involverar två landskap. De tre är Kakfén i Färila i Hälsingland, Café Cineast i Sveg och Nya Jonssons i Funäsdalen. Alla tre är värda ett besök av olika anledning.

Om vi börjar i den ordning som man når dem om man kör mellan Stockholm och Funäsfjällen så kommer vi först till Färila. Deras semla är den som drar upp årets semmelkonsumtion för jag har tuggat i mig flera stycken enligt principen att det gäller att passa på om man har vägarna åt det hållet. Totalt sett har de årets bästa semla i år igen. Det är den saftiga fluffiga bullen med kardemumma som gör det. Mandelmassan är av hög kvalitet och grädden helt ok. Deras vanliga semla övertrumfas dock av saffranssemlan de har före jul. Förutom semlor så är deras bullar helt ok. Passerar jag förbi en torsdag brukar jag länsa hela deras förråd av rågbröd.

Saffranssemla från Kakfén

Bästa mandelmassan av rostade mandlar

Nästa ort är Sveg. Cineast semla kan man faktiskt hoppa över. Den står sig slätt i konkurrensen mellan de andra. Den vanliga semlan är ändå bättre än den pistagesemla som de experimenterade med förra året. Men man ska ändå in på Cineast för att njuta av den fina miljön. En sallad eller ett knäckrån är en mycket bättre idé än semla. Har de rågbröd så köp med en limpa.

Till sist når vi Funäsdalen. Där hittar vi en semla med den absolut bästa mandelmassan jag någonsin ätit. Den är gjord på rostade mandlar. Jag rekommenderar vallfärd för den mandelmassan är värd en mycket lång resa. De är en himmelsvid skillnad på den och på det där kletet som ligger i de flesta semlor. Åk dit och njut!

Så här ska en god mandelmassa se ut!

Lyckad kupp i Stans bästa semla

Avslutningsvis ska jag väl lyfta på semmel-hatten för de skickliga gänget som gav sig själva reklam för miljoner i jippot Stans bästa semla. Samt föreslå att Arla skaffar en bättre kommunikationsavdelning. Eftersom jag bott under en fjällbjörk på sistone har jag inte följt dramat exakt men tydligen har man på Arla i flera år haft en omröstning om Sveriges bästa gräddbulle.

Det finns två sätt att utse Sveriges bästa semla, antingen låter man kommitté av hemliga semmelproffs åka runt och betygsätta semlor som valts ut på ett eller annat sätt, eller så låter man människor rösta. Tänk Guide Michelin kontra Trip Advisor. Vill man få fram den kvalitetsmässigt bästa semlan på ett objektivt sätt behöver samma person(er) testa toppen. Vill man skapa uppmärksamhet i sociala medier väljer man den andra vägen.

Arlas kommunikationshaveri

Omröstningar på nätet handlar inte om att ha den bästa av ett eller annat, utan om att ha budskapet som engagerar flest att rösta. Och när det gäller grädde så finns det många med ett stort engagemang. Göteborg-Posten fick guldspaden förra året för sin grävning om antidjurrörelsen – läskiga som fan!

Arla verkar inte haft någon beredskap för att tävlingen skulle kunna bli kapad. I elfte timmen ställde de in omröstningen och meddelade att de istället skulle handla 100 äkta semlor från 100 bagerier och skänka dessa till lokala äldreboenden. Detta kunde ha blivit en hyfsat historia om de hade fått ut att företagets syfte var att stötta 100 småbagerier från småkommuner.

Bilden är för pynt (från Funäsdalen dvs ett av ställena jag hyllar).

Bäddat för snyftreportage

Men Arla får av någon anledning för sig att utesluta bageriet i toppen med hänvisning till att deras semlor inte är gjorda av äkta råvaror. Det är ett självmål av gigantiska proportioner. Det hade kostat Arla en spottstyver att handla 100 semlor bakade med alternativa råvaror. De kunde delat ut dem till mjölkallergier, hittat några som tycker att det ger ”en fin eftersmak i munnen” med långväga transporter (inte vet jag var kokosen bageriet använder som mjölkersättning odlas men inte är det på Östgötaslätten iaf) eller diskret tappat dem på vägen. Men på detta sätt lämnade Arla målet vidöppet för kritik om småaktighet.

De bäddade för att fylla media med David mot Goliat-reportage. Det lilla caféet som blir snuvat på vinsten av det stora äckliga företaget. Kommentarsfälten fylls med folk som ska bojkotta äkta råvaror framöver. Vilket ju är ett intressant fenomen i sig, vanligen brukar folk hylla lokalproducerade varor.

Jag kör förbi Mjölby framöver

De två bagerierna som kämpade om segern innan tävlingen avblåstes ligger i Tranås respektive Mjölby. Det är två orter som båda har under 15 000 invånare. Det skulle ju förstås kunna vara så att i just dessa kommuner bor ovanligt många riktigt dedikerade semmel-ätare som konsumerar otroliga mängder semlor från just sitt bageri. Av lokalpatriotiska skäl har samtliga röstat. Det kanske inte alls var ideologiska skäl som fick människor som aldrig satt sin fot varken i Mjölby eller Tranås att rösta på det ena eller det andra. Semlorna kanske är värda en resa.

Bageriet som bakar med alternativa ingredienser stod tidigare på min lista med ställen jag hade tänkt besöka för Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Det verkade så trevligt. I höstas delade jag ett nödrop från ägarna på Facebook. Det lät så behjärtansvärt. Nu har jag plockat bort det. Jag kommer att köra förbi Mjölby framöver. Det spelar nog ingen roll för dem, de har fått gratisreklam för miljoner tack vare Arla. Väl spelat!

Pistagesemlor är inget att skriva hem om. (De hör till annan del av texten men det blir snyggare sprida ut bilderna).

Sveriges bästa semla

Vilken är då Sveriges bästa semla? Jo det är givetvis den du bakar själv. För människor är olika och gillar olika saker. Bakar man själv kan man välja hur söt man vill att semlan ska vara och vilken mängd kardemumma man tycker är exakt rätt. Det är lätt att ta hänsyn till eventuella allergier. Man kan också välja råvarornas ursprung beroende på vilka värderingar man har.

Om man inte ids baka själv eller vill stötta sitt lokala bageri så ska man givetvis handla semlor. Mitt förslag är att strunta helt i vilka semlor som hyllas brett i sociala medier och bara lyssna på tips från människor du litar på.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)