Sverige observerat av en britt – Fiska i Utopia
Hur jag än klurar kan jag inte komma på när jag först blev rekommenderad att läsa Fishing in Utopia. Någonstans har jag antecknat titeln på en liten lapp för att inte glömma bort att leta reda på boken. Självklart letade jag aldrig reda på boken. Jag minns inte om det var en man eller kvinna som tipsade om den. Men jag kommer ihåg sammanhanget. Jag jämförde min bok Jakten på den perfekta puben med Bill Brysons Notes from a Small Island och sa att böckerna har olika målgrupper. Båda handlar om en utlänning som ser på Storbritannien men där Bryson valt ut egenheter som britterna själva kan skratta åt har jag valt ut saker som svenskar kan känna igen sig i och le åt.
Där någonstans berättade någon om en bok om Sverige skriven av en britt. Boken är ursprungligen skriven på engelska men när jag läser den tänker jag att den är skriven för en svensk publik. Visserligen beskrivs diplomatkvarteren i Stockholm, miljonprogrammet i Nödinge och Vindelälven i närheten av Sorsele noga, ungefär som om de vore skrivna till någon som inte varit där, men å andra sidan har få svenskar varit där heller så beskrivningarna är inte direkt i vägen.
Fiska i Utopia stack ut för att jag sett bokomslaget förut
Jag hittade Fiska i Utopia stående precis innanför dörren när jag gick in på biblioteket i Göteborg i förra veckan för att fråga efter ett eller annat. Jag kände omedelbart igen bokomslaget. Den svenska utgåvan är utgiven av Basil förlag som drivs av Helen Ljungmark. Henne träffade jag på Bokmässan för ett par år sedan och vi har haft en sporadisk kontakt sedan dess via sociala medier. Därför har jag sett bokomslaget tidigare. Bilden med de ensamma tallarna som speglas i sjön i kvällsljuset slår också an en särskild sträng hos mig.
Mitt foto av boken är tyvärr fullständigt gräsligt. Jag fick för mig att det passade att ta en bild med bygget som fond då undertiteln på boken är Drömmen om folkhemmet som försvann (ett land med en befolkning på åtta miljoner byggde en miljon nya bostäder av ingen annan anledning än att man kunde). Men kombinationen att jag inte iddes byta objektiv, eller tända en lampa (har ingen extern blixt) gör bilden kornig och boken mörk. Men det är för mörkt att ta en annan nu och imorgon hinner jag inte.
Eftersom boken är ny är den på 7-dagarslån. Inga problem tänkte jag när jag lånade den, jag har ju 12 timmar i minibuss att se fram emot i helgen. Men hur det nu var så gick hela bussresan åt till att diskutera visioner och föreningsarbete och plötsligt fick jag ett mejl från biblioteket att det var dags lämna tillbaka boken. Operation hetsläsning vidtog. Vilket på sitt sätt var lite synd för boken är värd att läsa med eftertanke.
Ett stycke svensk nutidshistoria
Författaren Andrew Brown kommer ursprungligen från en priviligerad bakgrund men efter ett kringflackande liv utan direkt mål följer han med svenska Anita hem till en svensk småstad. Där blir han en gift, fackansluten arbetare som jobbar hårdare än någon arbetare han träffat i England och tjänar tre gånger så mycket. Hans fackliga verksamhet går ut på att undvika att någon annan ansluter sig till facket samt att lyssna på det obligatoriska 1:a maj-talet.
Brown är närmast besatt av att fiska, lär sig svenska från en bok om fiske och känner sig bara fri när han ser ut över vatten. I början är fisket ett sätt att få mat på bordet, senare blir det en livsstil. Beskrivningarna av hur han fångar torskar, gäddor och harr är mycket mer intressanta än jag hade kunnat tro på förhand om någon hade berättat att fiskehistorier är invävda. Men det är skickligt gjort. Fisket får också symbolisera hur hans eget välstånd ökar.
Dagen därpå gick jag – som en gång sparat i sex månader för att köpa ett flugspö för femtio pund på postorder från Cardiff – in i en av de finare butikerna i Stockholm och betalade 2300 kronor för ett amerikanskt spö med mitt kreditkort. Det var inte ens till mig utan en present till min fru.
Boken intresserar mig av flera skäl. För det första är jag rätt nyfiken på alla memoarer från författare som är någorlunda välskrivna. Hur började de skriva? Hur försörjde de sig i början? Andrew Brown började skriva på små kartongbitar; spill från spikarna han sköt in i träpallar (och ibland i valda kroppsdelar på sig själv). Under en lång pappaledighet i de svenska skogarna började han skriva artiklar som han emellanåt sålde till en stockkonservativ brittisk tidning. Efter några år som frilansare blev han fast anställd Londonjournalist och därefter författare.
Det andra som gör boken intressant är att den beskriver svensk nutidshistoria med ett kärleksfullt utifrånperspektiv från 1960-talet och framåt. Socialismens uppgång och fall, ubåtskränkningarna, Palmemordet och den svenska så kallade neutraliteten under andra världskriget. Och då har jag precis kommit till den bit som slagits upp i beskrivningen av boken, hur han återvänder till Sverige i nutid. Jag har som ni hör en bit kvar av boken att skumma i natt. Men jag ska ju ut med ett inlägg i #blogg100 före midnatt och hade lust att skriva om den här boken idag så nu gör jag det även om jag inte läst ut den.
Den engelska upplagan Fishing in Utopia vann något pris men jag tänker att den svenska kan (borde) bli än mer läst för detta är en bok för de som är intresserade av Sverige – något som genast utesluter 99,99% av alla britter – inte för att de har något specifikt emot Sverige utan bara för att de bryr sig föga om saker utanför deras egna ö, det ska vara om det händer något stort i USA då som eventuellt skulle kunna anses vara deras jämlike – fast förstås egentligen mest en koloni.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on mars 6th, 2019 at 10:12 f m
Känner igen den här historian någonstans ifrån och tror att han förekom i SVT:s Kulturnyheterna i höstas. Kan det vara så?
Skulle mycket väl kunna tänka mig att läsa den jag också och då framför allt för att jag alltid är intresserad av hur man i andra länder ser på Sverige. Om man nu tänker något, vilket för det mesta inte är fallet.
Det kan mycket väl vara så att han varit med på kulturnyheterna, jag följer dem inte så noga men kan tänka mig att detta är en bok som borde intressera.
Du har helt rätt, det är inte så många från andra länder som tänker på Sverige och då är det intressant att passa på och läsa vad de få som finns skriver.
Good review Kristina and thanks for reminding me about Fishing in Utopia. It’s one of those on a long-lost To Read list.
I did read the first chapter – which was published in Granta Magazine about the time the book first came out in the UK – and always intended to get a copy to read the rest, but I never did. The chapter impressed me though. Now you’ve reminded me, and given it such a good write up, I think I’ll try and get a copy (in English of course).
It’s just possible – just – I may be the one who put you on to it in the first place. I certainly I remember talking with you about Bryson’s book when you were still writing Jakten. But I expect you talked to a lot of people at the time, so I don’t think I’ll make any silly claims. :)
Thanks a lot John and I really recommend that you get a copy of Fishing in Utopia and read it. And then compare it to your own experience.
I think that if it was you who recommended it I would have remembered it but perhaps it was you. I can’t remember now. The important thing is that I finally read it. I am glad I did.