Sprint i högklackat

Så här efter OS gäller det att hålla uppe humöret. Jag gör det genom att utveckla nya OS-grenar. I söndags kväll övade jag på sprint-undan-regnskur med kaffefilter under ena armen, en baguette under andra och så en melon i vardera handen. Melonerna var tunga. Men baguetten klarade sig torrskodd.

Idag har jag övat sprint i högklackat. Kommer ni ihåg 14-julifyrverkeriet i Antibes som blev inställt? Jag hade lärt mig från förra året och promenerat ner i god tid, ställt in kameran rätt och allt och så blev det inget. Hur snopet som helst. När jag läste att de istället skulle skjuta upp fyrverkeriet någon gång i augusti tänkte jag ”då har jag för länge sedan åkt hem till Sverige igen.” Alltså la jag inte datumet på minnet och alltså blev jag grymt överraskad när det började dåna prick kl 22.

Jag trodde först att det var från OS-avslutningscermonin som jag tittade på men icke. Jag är ju inte den som är den så jag rusade in, greppade kamera och minneskort och sprang iväg. Tog mina allra mest högklackade skor. I dem tornar jag upp 1,80 över havet och är huvudet högre än alla fransyskor och italienskor och en stor andel fransmän och italienare också. Tyvärr hjälpte inte det, då de framförvarande hade klättrat upp på diverse tak och tyvärr är jag inte lika rutinerad i att gå i högklackat som nämnda fransyskor och italienskor.

Framförallt inte som jag var tvungen att radera en hel del på minneskortet samt försöka vrida till diverse inställningar i kameran samtidigt. Det var inget större fel på fyrverkeriet som sådant mer än att det var på tok för kort för mig och mitt manuella fokuserande. Jag fick inte till rätt avstånd förrän precis i slutet och avslutningarna när de bombar på med allt de har är aldrig de finaste tycker jag. Så bilderna kan inte alls mäta sig med de jag tog i Cannes för en månad sedan. Nåväl. Jag ligger i alla fall i hårdträning tills sprint i högklackat blir OS-gren.