Sprang på en trevlig vinbar i Bryssel
I veckan var jag på snabbvisit i Bryssel. När jag skriver snabbvisit så menar jag precis det. Jag var visserligen där i drygt ett dygn men eftersom jag var på medicinteknikkonferens med späckat program så inskränkte sig mitt utforskande av Bryssel till ett par taxiresor och en promenad mellan konferenslokalen och hotellet (Vintage – helt ok utan att vara exceptionellt). Taxiresorna företogs i halsbrytande hastigheter med dödsföraktande omkörningar av andra bilar och spårvagnar. Det lilla jag såg genom immiga rutor var omväxlande fula nybyggen och charmiga äldre kvarter som jag gärna hade utforskat närmare med kameran i hand.
Dessutom såg jag ett antal caféer och barer som lockade till närmare bekantskap. En av dem besökte jag med min kollega. Det var mellan ”dumpa väskan på hotellet” och ”taxi till galamiddag” som vi smet in på en vinbar för en eftermiddagsfika. Vis av tidigare erfarenheter så vet vi att ”galamiddag” kan betyda precis vad som helst men man kan räkna med att maten, oavsett kvalitet, dyker upp vid en kontinental tid som är dåligt avpassad till en svensk mat- och sovklocka. Särskilt om man klivit upp 04.30 för att hinna med morgonflyget. Syftet med konferensmiddagar är ju inte själva maten utan minglet, och det är så himla jobbigt att ställa artiga frågor och byta visitkort med okända människor när man helst av allt vill lägga sig ner och skrika på mat.
Vi var i Flagey
Konferensen ägde rum i en lokal som heter Flagey och ligger på Place Flagey. Enligt husorganet ska akustiken i en av lokalerna vara särskilt fantastisk. Det la jag nu inte märke till men jag såg att det i omgivningen fanns en damm, en kyrka, ett torg och en busshållplats med läckert tak.
Le Petit Canon – fransk vinbar
Ett stenkast från Place Flagey, på 91 Rue Lesbroussart, ligger vinbaren Le Petit Canon. När vi passerade med våra resväskor på väg till hotellet tyckte jag att den såg riktigt mysig ut. Det visade sig vara en korrekt bedömning konstaterade vi en stund senare när vi dumpat resväskorna och misslyckats med att hitta något café närmare hotellet (mest för att vi gick åt fel håll i en korsning).
Ingången är i hörnet av det trekantiga huset. Ena väggen täcks av stora fönster ut mot gatan, längs den andra långväggen finns köket inrymt bakom hyllor med vinflaskor. Besökarna kan välja mellan små runda bord eller en barstol. På golvet bredvid en barstol såg jag en vinkartong märkt Pouilly Fume.
Som vinintresserad frankofil gillar jag när det finns ett intressant utbud av vin på glas att välja från. Jag valde ett glas rött från Vacluse och till det beställde vi in Rillettes de Thon och Piadine. Både vin och tilltugg smakade förträffligt och satt perfekt. Vi hade gärna stannat där resten av kvällen och betat oss igenom resten av vinlistan.
Sen men bra konferensmiddag
Hur var då galamiddagen? Jodå, den gjorde faktiskt skäl för sitt namn vad gäller matkvaliteten. Kvantiteten på Bordeaux-vinerna var det heller inget fel på. Det cirkulerade serveringspersonal runt borden i en sådan mängd att det räckte med att höja på ögonbrynet för att få glaset påfyllt. Till detta serverades pilgrimsmusslor med toppmurkla, kyckling med tryffel och så pannacotta med granny smith-äpplen. Med tanke på att det dröjde till tio innan varmrätten dök upp så var vi ändå tacksamma över vår sväng på vinbaren.
I mingel-lotteriet drog jag en trisslott och hamnade bredvid en fransman av provensalskt ursprung. När vi avhandlat allt konferens- och yrkesrelaterad kom vi in på Provence. Han bekräftade min bild av Provence företräden, vilket gav mig ytterligare ammunition till ett möte i veckan som kommer med förlaget angående Mitt Provence. Boken borde varit på väg till layout nu men den har fastnat lite. För att göra en lång historia kort så har vi olika bild av vilka aspekter av Provence som intresserar potentiella bokköpare. Något som i högsta grad påverkar innehållet. Fortsättning följer. Och Bryssel återvänder jag gärna till.
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
Last updated on april 19th, 2024 at 07:06 e m
Korslagda sparrisar? NÄ, det är dessert, va?
Jepp! Det är äppelbitar ovanpå en grön gelé.