Små och stora lador samt bokpremiär i Bruksvallarna

Publicerad av

Bruksvallarna i väntans tider är en rubrik i min senaste bok. Väntan var också temat när jag för ett par veckor sedan bloggade om Härjedalsfjällens sju årstider. Men nu är den över, skidsäsongen har börjat och boken Ett år i Härjedalsfjällen har kommit.

Det är alltid nervöst att släppa en ny bok: kommer någon att gilla den och tillräckligt många att köpa den? Svaret på det senare vet jag inte ännu men de första omdömena om boken är i varje fall entusiastiska. ”Din snyggaste bok någonsin” enligt en trogen läsare och ”en helt underbar bok” enligt en bybo. Jag håller tummarna för att det fortsätter på det sättet och framförallt att de som gillar boken berättar om den för sina vänner.

Ett år i Härjedalsfjällen är en fristående fortsättning på Strövtåg i Funäsfjällen. Tillsammans innehåller de 600 fjällbilder.

Ett år i Härjedalsfjällen

Titeln Ett år i Härjedalsfjällen är tämligen självförklarande. En snabb bläddring avslöjar att boken är fullmatad med fjällbilder. Bilderna ligger i princip i kronologisk ordning så att den som bläddrar i boken får en bild av hur väder och växtlighet växlar under ett år. Bilderna kan även ge inspiration till egna utflykter.

Den som även läser texten får en bättre förståelse för vad som gör att området ser ut som det gör idag. Boken är lättläst men det vore inte en bok från mig om jag inte petat in lite av varje. Som fysik, meteorologi, arkeologi, juridik, lokalhistoria, botanik, kulturhistoria, språkvetenskap, religionshistoria, berggrundsgeologi, kvartärgeologi och samhällsutveckling. Allting är sedan kryddat med personliga anekdoter.

Säljstart denna vecka

Releasen av boken flyttade av skäl som låg utom min kontroll. Det gjorde att den sammanföll med en vecka när jag var upptagen med undervisning. Det bidrog till att jag faktiskt helt glömde av den. Det var först när jag skulle gå och lägga mig som jag kom ihåg. Just ja, jag släpper en ny bok idag.

Så om någon känner sig förfördelad för att han eller hon inte fått någon inbjudan till releasefest så är ni i gott sällskap!

Det jag gjorde istället för att fira var dels att ge feedback på inlämningsuppgifter och signera böcker till alla som beställt i min julbutik. Sedan höll jag på och klurade över varför parkeringsplatser vid vissa vattenfall plogas under vintern men inte andra. Jag hann också med att leverera böcker till Flava och Benkes foto i Funäsdalen.

Böckerna säljs på Rökeriet och Vävstugan i Bruksvallarna

Igår var jag till Bruksvallarna och levererade kartonger till Vävstugan och Rökeriet. Det märks att högsäsongen är i antågande för båda butikerna hade bullat upp på hyllorna. På Vävstugan trängdes vackra plädar, dukar och andra fina saker medan Rökeriet hade fullt med goda ostar, kött och andra gottigheter.

Båda butikerna är sådana som jag gärna besöker och handlar hos. Det gör att det är extra roligt att de valt att sälja mina böcker.

Hundpromenad bland lador av olika storlek

Förutom att jag levererade böcker hälsade jag på Ambra. Hon och hennes matte bjöd på lunch (det var mest matte som fixade den men Ambra var moraliskt stöd).

Ambra och hennes matte är förresten med på bild i den nya boken (alla böcker blir bättre med djurbilder, det är sedan gammalt).

Före lunchen tog vi en kort promenad. Jag hängde kameran på axeln i jakt på något som skulle kunna platsa som dagens bild till Instagram. Väderprognosen hade lovat solsken men det snöade och det som fastnade på minneskortet var lador. Det finns gott om sådana i Bruksvallarna som är en gammal bondby.

Farups fjös

De allra flesta är små men det finns en bjässe, Farups fjös. Det är det enda som är kvar av det om en gång var Sveriges största privata egendom med herrgård i Ljusnedal. Farup var en norrman som övergav den olönsamma järntillverkningen och sadlade om till boskapsskötsel.

Farups fjös i november 2021.

I slutet av 1800-talet var detta en toppmodern ladugård i tre våningar. Det fick plats hundra ungdjur här. Farup hade bland annat mejeri. Satsningen var dock inte helt okontroversiell. Den historien finns i den förra boken Strövtåg i Funäsfjällen.

Fönster på Farups fjös, november 2021

Farups fjös är för stort för att fastna på minneskortet denna gång då jag gick omkring med makro på kameran. Därför har jag grävt fram några bilder från förra året.

Potatisåkrar

Nästa lada vi gick förbi låg inte så långt från potatisåkrarna. Alla byar har gamla potatisåkrar. De ligger alltid i en solig sydsluttning där risken för nattfrost är mindre. (Den som introducerade potatisen var för övrigt en föregångare till Farup som patron på bruket).

Det blev en och annan bild medan vi pulsade vidare. Jag är som bekant svag för gamla timmerbyggnader (hade vissa orgier runt Fäbodvägen i somras).

I bakgrunden anas Skarvarna men det utlovade solskenet var svårt att finna.

Kanske ljus-jakt imorgon?

Även om jag är svag för gamla gråa byggnader som hukar sig var det något av ett reserv-motiv för att vädret inte riktigt ställde upp. Så här års längtar man efter att ta bilder som skulle passa i kapitlet Jakten på ljuset. Om väderprognosen har rätt kan det bli riktigt krispigt och bra imorgon bitti. Så jag ska posta detta och så får vi se vad jag kan åstadkomma i bildväg imorgon. Förhoppningsvis lite lagom bra foton. Jag vill inte ha alltför fantastiska så jag drabbas av samma ”problem” som jag gjorde för två år sedan. Du kan läsa om det, och min lösning, här.

Jakten på ljuset är en rubrik i högvinter.
chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)