Skrivretreat i fjällen
Hittade ett halvskrivet blogginlägg om mitt skrivretreat i fjällen för ett par veckor sedan. Passar på och publicerar det tillsammans med lite instagrambilder. Den första bilden är från hemresan och är ganska ordentligt processad med olika filter. Det var en magisk morgon i verkligheten med köldrök över Ljusnan och rimfrost på träden. Om jag minns rätt är bilden från Hede.
Fördelen med skrivretreat (eller korrekturretreat)
Att åka iväg några dagar kan vara ett effektivt sätt att få fart i skrivandet. Man lämnar alla måsten hemma och tar bara med sig de arbetsuppgifter som är akuta. En mysig vilsam miljö hjälper också till.
I höstas var jag en helg på vandrarhemmet vid Nynäs slott och nu har jag tillbringat en helg i Tänndalen med fyrbent assistent och kock. Kocken körde åt båda hållen och fixade mat så jag kunde koncentrera mig på böckerna. Assistenten hjälpte också till. En viktig detalj för att skriva böcker är att helt enkelt sitta still och jobba. Och har man en assistent som resolut parkerat i knät och ytterst motvilligt flyttar på sig så sitter man där med sitt korrektur oavsett hur trist det är (och trist är det).
Assistenten ser också till att man får en paus för eftertanke emellanåt. Kondition och uthållighet krävs för korrekturläsning.
Här ser assistenten ut som en villig draghund och det var han väl lite nu och då, men det märks att han inte är någon unghund längre. Faktiskt var det så att han gick helt i strejk när det kom till att pulsa i djupsnö hem. Han tyckte att det var en mycket vettigare idé att ta den plogade vägen hem även om den var längre. Han hade en poäng men jag ville göra ett spår som kunde användas hela helgen. Eftersom det är jag som bestämmer så blev det djupsnön. Med jycken på axeln.
Vädret var inte så där värst upphetsande och det var inte helt lätt att få till den dagliga Instagrambilden. Det här var den minst dåliga bilden jag fick ihop en dag och la ut den. Någon timme senare tittade jag upp ur korrekturet och såg en brandröd himmel. Den hann nästan ner innan jag kom ut och fick dokumenterat den.
Soluppgången dagen efter var lika vacker men träden var fortfarande ivägen. Men på vägen genom Funäsdalen fångade jag den här. 
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
