SKANSKAs senaste påhitt: fängelserastgård

Det märktes igår att jag varit härifrån ett tag. Jag var sur och gnällig fast det var S-Ö-N-D-A-G. Jag har glömt bort vad den så kallade arbetsveckan (det vill säga de dagar jag inte kan jobba på nuförtiden) innebär. Söndagar är inte dagen då man svär över bygghelvetet, det är dagen då man är tacksam för att det åtminstone är tyst och jobbar häcken av sig eftersom man bara har lördag och söndag på sig. Det hade jag glömt.

Idag är det då måndag. Och jag kan rapportera senaste påhitt från mysgubbsen på Skanska. Det är att hägna in oss boende så det känns som vi bor i en fängelserastgård. Den du! Av någon anledning tror jag det dröjer innan vi får se Ernst pynta i denna stil.

Undrar om inte fängelse är att föredra framför att bo på Vänortsgatan. En fängelsevistelse hänger ju åtminstone ihop med något man själv gjort och straffet är i de flesta fall tidsbestämt. Vad har jag gjort för ont i ett tidigare liv för att straffas på detta sätt? Det vill jag veta.

Skanska gör skillnad på folk och fä

Skanskas bygge är en triangel som på två sidor gränsar till människor och på en halv sida till en statoil-mack (den sista halva sidan är en väg). Macken är förresten splitterny, den invigdes 1 december 2011. Det bygget störde antagligen också, men antingen överskuggas det av nuvarande eländesnivåer eller så byggdes macken medan jag var i Frankrike.

Hur som helst, det parti av Skanskas bygge som gränsar till den nya macken, det är avgränsat med en betongmur. Jag vet inte hur mysigt det hade varit att stirra in i en betongmur, det hade kanske gett krigsläger-rastgårds-känsla, men på något sätt känns det som att en mur tar bort lite mer ljud och damm än vad ett stålnät gör.

Alltså drar jag slutsatsen att Skanska gör skillnad på folk och fä. En kommersiell kollega ska skyddas mot obehag men de boende skiter man fullständigt i.