Skånela kyrka och hembygdsgård

Köa i morgonrusningen på motorvägen eller köra en liten omväg på väg hem från Arlanda? Lätt val. Särskilt som förra gången jag stod inför samma val, och valde omvägen, råkade jag på flera fina ställen som förgyllde mitt insta i flera dagar. Eftersom detta var före #blogg100 prioriterade jag den gången aldrig att blogga något om mina fynd. Imorse tänkte jag därför att ett återbesök skulle ge mig en bra anledning att få till ett blogginlägg av den rätta sorten.

Jag gjorde dock ett annat vägval i en korsning, en kringla lockade med ett slott jag aldrig hört talas om och vips var jag på väg 273 som jag aldrig åkt på förut. Det var skyltat med cykelleden Sverigeleden vilket brukar vara ett bra tecken om man gillar vackra bygder. Det här var inget undantag. Vägen slingrade rejält mellan hästhagar, fält där hela gåsflockar slagit sig ner och vackra gårdar.

Själva slottet såg jag aldrig till, det var gömt bakom en lång allé med en skylt där jag nätt och jämnt kunde urskilja texten enskild väg. En betydligt nyare skylt berättade att man visst fick köra på vägen efter första maj för då är det officiellt sommarsäsong och då visas Skånelaholm för allmänheten. Godset ägs numera av Vitterhetsakademin men har varit fideikommiss och ägts av Magnus Ladulås en gång. Det var förvisso en annan byggnad på kungens tid.

Skånela kyrka med återanvända runstenar

Skånela kyrka har anor från 1100-talet vilket betyder att kyrkans äldsta delar inte är särskilt mycket äldre än runstenarna som står resta runt runt omkring. De har i sin tur tidigare använts som byggnadsmaterial i kyrkan (tema återanvändning av stenar dyker upp igen :-)). Den stora som anas nedanför träden låg som tröskelsten i vapenhuset fram till 1941 och en annan som kan anas på översiktsbilden längst ner har hittats i delar på olika ställen i muren.

Redan när kyrkan började byggas var detta i närheten av en knutpunkt för trafik. Idag kan man inte missa flygplanen från närbelägna Arlanda men på den tiden var det båtar. Sjön Fysingen som kan anas på avstånd satt ihop med Mälaren.

På någon plats där jag läste om Skånela lyftes det fram att kyrka har ett fyrkantigt torn i öster vilket fick mig att fundera – är det inte i öster tornen brukar ligga? Får fråga morgondagens lunchdate som kan kyrkor bättre än jag.

Det var riktigt pittoreskt att promenera runt kyrkan i gräset där nattfrosten tinat och efterlämnat vacker dagg. Bakom kyrkan möttes jag dock av en ganska deprimerande syn, en kyrkogård för avlagda gravstenar. Finns det något sätt dessa kan återanvändas och få tusenårigt liv?

Skånela hembygdsgård

Jag promenerade tillbaka runt kyrkan och gick tvärs över vägen där några träbyggnader lockade.

På avstånd trodde jag att det kanske var en klockstapel (just klockstaplar av trä har jag lite svårt att passera utan att fotografera) men det visade sig vara en vinglös kvarn. Den funkade också som fotoobjekt :-).

Det inhägnade området är Skånela hembygdsgård och museum. Det består av tre byggnader som alla är ditflyttade av en av slottets tidigare ägare. Kvarnen ska vara från 1680-talet. Stockhusen är ungefär lika gamla och är ett tingshus och en fångbod.

Därefter tyckte jag att jag hade gjort Skånela och dessutom började det bli dags att tänka på att ta sig till Ica och hämta ett paket med böcker. På vägen söderut passerade jag sedan förbi ett ännu vackrare ställe: Torsåker slott. Jag tror minsann att det är hög till att jag återgår till att alltid ha storkameran i handväskan (det här är alla mobilbilder).

Jag deltar i #blogg100 och bloggar därför varje dag mer eller mindre långt.