Segt som sirap
Jag är ofta lite seg dagen efter att jag rest men den här gången sitter det i fortfarande. Kanske för att jag var trött redan före resan. Våren har milt sagt varit stressig så det är inte så konstigt om kroppen muttrar lite. Det gör dock att skrivandet går segt som sirap. Jag är i Antibes för att arbeta och inget annat om nu någon trodde det. En hel dags slit resulterade i ynka 1000 tecken. Hade det varit 1000 ord hade det gått någon väg men så här hinner jag inte klart.
Inte så mycket att göra åt saken. Att stressa upp sig över stressen är inte produktivt. Vid tre igår tog jag istället stråhatten på huvudet för att knata till något av mina favoritcafén. Hann inte ens in i gamla stan innan jag kollapsade i skuggan på ett torg. Satte mig ner på ett ställe som totalrenoverades för något år sedan. Innan var det en sliten och lite lätt sunkig tabac som frekventerades av ett litet gäng äldre herrar. Idag är det modernt renskalat och sobert grått men stammisarna är kvar.
Efter ett par timmar hade jag piggnat till såpass att jag började gå ner genom gamla stan. Utseendet på himlen fick mig att nyfiket dra mig ner till murarna. Där fick hålla hårt i hatten för oj vad det blåste! Vädret kan sammanfattas med att det är för årstiden svalt och omväxlande. Regnet kom dock aldrig hit trots att det såg så hotande ut.
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
