Roslagsleden etapp 1 från Danderyd till Täby
Är det inte hög tid för en till rapport från vandring på Roslagsleden? Häromdagen passade jag på och utnyttjade solskenet och gav mig ut på en mitt-i-veckan-tur. Jag valde att backa tillbaka och gå första halvan av etapp ett. Huvudskälet är att den etapp som står på tur i riktning Norrtälje, en större eller mindre del av etapp 5, kräver två bilar alternativt någon som vill hämta och skjutsa.
Roslagsledens startportal vid Rinkebyskogen
Enligt en del beskrivningar startar Roslagsleden vid Danderyds kyrka. Själva startportalen står dock på en äng några trafikplatser därifrån. Den lilla kyrkan som varit adelssläkten Banérs gravkyrka i många år och vars äldsta delar är från 1400-talet ligger precis vid E18. Det vill säga en bit bakom träden under bokstaven E eller D i portalen.
Tidens tand har gått hårt åt bokstäverna i portalen, det var fler glapp än när jag senast fotograferade den för fyra år sedan. Det var inte enda stället där Roslagsleden är i behov av uppfräschning. Ett bärande tema i den här berättelsen är bristen på ledmarkeringar och svårigheterna att hitta. Vad sägs exempelvis om den oranga markeringen här?
På sina ställen är splitter nya träskyltar uppsatta så någon form av uppfräschningsarbete pågår. Det gör inget om projektet även skulle involvera ett par burkar orange färg som spreds ut på valda ställen. Speciellt inte som leden dragits om på en del ställen.
Jag behöver nya minnen från denna skog
En av anledningarna till att sträckningen av Roslagsleden är delvis ny är att vägarna i skogen är delvis nydragna efter ett stort ledningsarbete för några år sedan. Det ledningsarbetet är samtidigt ett skäl till varför jag behövde gå den här vägen igen för att skapa nya minnen som jag kan förknippa skogen med.
Innan veckans vandring så hade jag vandrat i skogen två gånger och båda gångerna haft negativa upplevelser av olika art. Första gången var när ledningsarbetet pågick. Det arbetet kände inte jag och Hårfagre till, så vi blev överraskade när stigen var avspärrad av staket. Mitt bestående minne är att jag frös och på slutet närmast snubblade fram efter flera långa och mödosamma omvägar bland rishögar och över stock och sten. Skyltningen var obefintlig och vi hamnade flera gånger vid nya avspärrningar när vi trodde att vi var ”nästan framme”.
Andra gången så var det inget fel på skogen, men medan jag letade fina fotoobjekt hörde en person av sig och informerade mig om att hon tänkte blåsa mig på pengar (någonstans mellan tjugo och tjugofemtusen). Ja hon uttryckte sig förstås inte riktigt så, men andemeningen var att hon föredrog att lägga pengar på sina handväskor, sina utlandsresor och sin nyköpta sommarstuga istället för att betala mig de pengar hon var skyldig mig. Hela historien om denna sol och vårare (som är lärare någonstans i Stockholmsområdet – under vilket namn vet jag inte för vederbörande byter namn i snabbare takt än jag byter hårfärg) har jag skrivit om här.
Jag behöver helt enkelt gå flera varv i Rinkebyskogen, njuta av vackra stigar och skapa nya minnen att associera skogen med för denna gång var det inga roliga minnen som jag påmindes om. Jag tror egentligen att etapp 1 av Roslagsleden har potential att vara en riktig favoritsträcka, om jag bara kan tvätta bort gamla negativa minnen. En anledning är att det är många sjöar längs vägen.
Rösjön bad och camping
Rösjön är en långsmal sjö med badplatser på både Sollentuna och Täbysidan. Roslagsleden går på Sollentunasidan där badplatsen även kompletteras med camping. Där finns en kiosk som dock var stängd den vardag i början av september som jag promenerade förbi. Badplatsen var ett parti där jag hade rejäla problem att hitta rätt stig.
Först provade jag att gå längs vattnenbrynet där jag tyckte att stigen borde gå. På andra sidan badplatsen hittade jag en stig som var markerad med blå trianglar. Det är leden Rösjön runt. Det är kanske en trevligare led då den verkar gå på skogsstigar i högre grad än Roslagsleden. Den senare gick lite för länge på de nygjorda ”stigarna” med sisådär en meter hårt packat smågrus. Det kan nog vara bra underlag för cyklar (som logiskt nog är förbjudna) men värdelöst för benhinnorna (som är tillåtna).
För att återvända till sjön så när jag insåg att det bara var blå trianglar längs sjön och inte tillstymmelse till orange färg på träden så vände jag och gick tillbaka till campingen för att hitta Roslagsleden. Mitt tips till andra vandrare är att inte vända utan att fortsätta längs sjön. Stigarna går ihop längre fram.
Efter att ha valsat runt lite så kom jag fram till en kohage. Där blev det dags för ännu en utvikning. På andra sidan kohagen såg jag ett kolonistugeområde så då travade jag dit för att få en bild av det.
När jag sedan hasade tillbaka för att återvända till stigen fick jag kryssa mellan nygjorda koblaffor. Jag gladdes åt att kossorna flyttats därifrån. Vad jag missat var att de visst var i hagen, men hagen var så stor att de höll till i ett annat hörn. Tur att jag inte visste om det för det var kor med kalvar. Charlois tror jag att det är. Jättegoda och det är fint att de håller landskapet öppet, men de får gärna befinna sig på andra sidan om ett staket.
För vandrare som inte vill gå genom kohagen så tror jag att man kan fortsätta på stigen rakt fram istället för att vika av in i kohagen vid eldplatsen. Och därefter gå förbi kolonistugeområdet och runda kohagen. Lite längre men kofritt och troligen mindre lerigt. Den allra översta bilden är från stigen efter kohagen. Då är det ändå torrare i markerna i år än det brukar vara, jag har varit med om att jag fått vända för att det varit för lerigt i dessa krokar.
Runstenar vid Fjäturen
Mitt nästa tips till medvandrare är att vid Fjäturen har man dragit om Roslagsleden så att den gör en krok upp i skogen för att passera en runsten. Är man som jag runstensfantast så följer man den nya sträckningen, istället för att följa den gamla stigen längs vattnet. Just här var det faktiskt väl markerat med pilar på träden var man ska svänga upp. Det var det inte för fem år sedan när jag och en kompis var ute och letade efter runsten U147.
Detta är en av Estridstenarna, eller runstenar resta av Jarlabankesläkten, – formuleringen beror på när de beskrivs, runstenarna som gör att vi kan följa en släkt i flera led. Estrid är anmodern och Jarlabanke hennes barnbarn. Nästa sten, U148, står inte långt bort, i en backe på andra sidan om vindskyddet vid Fjäturen. Här är en bild av den från 2013. Som synes så levde hunden på den tiden. Nackdelen med att vandra runt i de här skogarna på egen hand är ju att ju fler gånger jag går, ju större andel av mina minnen av skogen är utan hund.
Att det dök upp en äldre bild beror på att jag här vek av från Roslagsleden och drog hemåt. Jag blev helt enkelt trött i fötterna. Biten jag gick på Roslagsleden inklusive diverse extra utflykter för att ta bilder blev 17000 steg. Jag kom inte helt fram till den plats där jag började på etapp 1 förra gången men biten däremellan runt Käringsjön har jag vandrat många gånger. Jag hittar dock inte några rapporter på webben från dem. Men en bild jag tagit av Käringsjön är exempelvis med i boken Från Ljugarbänken i Täby.
Avrundar med en länk till slutet av etapp 1 som jag skrivit om flera gånger, bland annat i texten Från Hagby gård till Karby gård. Ett annat lästips är att gå direkt till samtliga artiklar där Roslagsleden förekommer.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on april 27th, 2020 at 01:49 e m
Ett svar på ”Roslagsleden etapp 1 från Danderyd till Täby”