(segling V) Regn över Björholmen

Sista delen på min seglingsföljetong – jag lämnar båten…

Längst ut på Tjörn, vid Stigfjordens naturreservat, ligger Björholmen. Invid ett gammalt fiskeläger finns en nybyggd marina med alla faciliteter: bastu, restaurang, färska morgonfrallor och konferens. Vi hade antagligen aldrig hittat dit om vi inte stämt träff med vänner där.

Vi lyckades pricka in deras trubadurkväll. Entusiasmen över musiken var begränsad denna gång. Antingen var bandet väldigt mycket sämre än de på Väderöarna, eller så var det bara ljudvolymen som var störande hög. Vi åt grillbuffé i restaurangen och det hade varit roligt att kunna prata med vännerna. Grillbuffén för 295 kronor hade både låg- och högvattenmärken. Man fick ta för sig själv av diverse tillbehör och sedan la grillkocken upp det man begärde av tonfisk, karré, kyckling och majs. Första varvet fick jag en tonfisk som var så grå och överstekt att det bara var rejäl hunger (ingen lunch) som fick mig att äta upp den. Under en paus i musiken hörde jag dock alla andra lovorda just tonfisken, så jag gick tillbaka och bad att få en som inte var stendöd. Fick då en perfekt grillad bit.

Jag lär mig att bussarna inte går under högsäsong

Kvällen avrundades i vännernas båt. När vi senare återvände till hemmabåten uppdagades det att med all önskvärd tydlighet att städ- och sopslängningen var kraftigt eftersatt. En odör som kunde fått vilken soptipp som helst att bli avundsjuk slog emot oss. Jag öppnade raskt alla luckor i båten på vid gavel och började leta efter ursprunget. Båtägaren gick efter och stängde lika omedelbart alla luckor igen, med hänvisning till att det åskade inne över land. Vilket ju eventuellt kunde leda till regn någon gång så småningom.

För att göra en lång historia kort, jag beslutade mig hastigt för att det var hög tid att lämna båten och åka hem. Björholmen har lägligt nog en busshållplats och enligt tidtabellen skulle en buss avgå 06.28. Perfekt. Vad jag missade att läsa var det finstilta, bussen går inte alls vecka 25-33. Detta upptäckte jag först efter att ha väntat på den en stund (fyra timmar).

Taxi hade spräckt hushållskassan, det var bara att återvända till båten (där jag glömt kvar mina hemnycklar) och be att få bli seglad till civilisationen. I väntan på avfärd fick jag en rejäl sight-seeing av Björholmen. Själva samhället är ganska litet med gångstigar mellan husen. Efter en stund valde jag istället landsvägen söderut, en landsväg med särskilt artrika vägren enligt en skylt. Efter en stund såg jag en väg in åt höger. Där hade några påhittiga personer satt upp en skylt att de tar ut 600 kronor i böter för all obehörig trafik. Intressant påfund men knappast lagligt. Nyfiken på vad det var för stollar som bodde där travade jag iväg in. Blev överraskad över att bara se svenska registreringsskyltar, hade förväntat mig norrmän eller något åt det hållet. Vägen avslutades med en stig ner till några båtplatser. Jag fick för för mig att det borde gå att gena tillbaka till marinan över klipporna.

Det var kanske ingen dålig idé, om det inte vräkt ner regn på morgonsidan. Mellan de hala klipporna var det vassruggar, vattensamlingar och träsk att välja mellan. Här och där anade jag stigar men de försvann alltid över någon hal klipphäll. Jag tog mig sakta upp på en höjd, försökte identifiera en framkomlig väg till nästa höjd, backade försiktigt ner igen och försökte ta mig vidare. Om och om igen fick jag vända och gå tillbaka och prova på något nytt ställe. På sina ställen balanserade jag, på andra drog jag mig fram med händerna och till slut hamnade jag klafsande nere i vassen. Började tro att jag hade att välja mellan att simma eller vända när en stig plötsligt uppenbarade sig från ingenstans.

Oändligt lättad när jag äntligen återsåg marinan. Skorna var genomblöta och jag var tämligen lerig men räknade raskt ut att jag då passade bättre in på båten, där odören fortfarande hängde tung.

Last updated on juli 15th, 2013 at 10:14 e m