Plus och minus med O’Neill’s Victorian Pub i Dublin

Publicerad av

En gång var jag nästan i Dublin. Ungefär så känns min snabba visit i Dublin i december. Jag var på väg hem från en jobbresa till Belfast, vilket krävde en övernattning i Dublin. I varje fall om jag ville minimera antalet flygningar. För från Dublin går det direktflyg till Arlanda men hade jag flugit från Belfast hade jag fått mellanlanda på Heathrow och kommit hem klockan 02 på natten. Jag är kinkig när det gäller nattsömnen och valde att åka via Dublin. Så mycket mer nattsömn blev det nu inte, men tanken var god.

Det kostar praktiskt taget ingenting att flyga till Dublin en vardag i december. Men eftersom jag försöker dra ner på antalet flygmil övervägde jag att stanna kvar någon dag och passa på och göra lite research till framtida skrifter. Jag har bland annat fått tips om att nationalmuseet ska ha en fantastisk samling med keltiska smycken. Men nu funkade det inte att stanna kvar, eftersom jag hade lovat att ge julklappstips i en Akademibokhandel i Mölndal, ett event som sedan blev inställt.

Dubbeldäckarna i parad framför det snyggt ljussatta tullhuset. När det byggdes i slutet av 1700-talet var Dublin en betydande hamnstad. Tullhuset byggdes vid en sankmark vid floden Liffey.
Jag anlände till Dublin med buss och fick plocka fram Google Maps för att hitta till den pub där jag bokat boende tio minuters promenad från busstationen. Det var inte den mysigaste promenad jag gjort i mina dagar och jag undrade lite vad jag gett mig in på.

Valde O’Neill’s Victorian Pub & Townhouse

Eftersom jag aldrig satt min fot på den irländska ön tidigare hade jag ingen aning om hur Dublin är uppbyggd och var det är lämpligt att bo. När jag skulle boka boende utgick jag från buss-stationen och började leta i omgivningen. Det fanns gott om riktigt billigt boende runt omkring. Men då i form av hostels med flerbäddsrum. Med tanke på mängden dyra kameror jag släpade runt på ville jag ha eget rum.

Jag valde till slut O’Neill’s Victorian Pub på Pearse street (icke att förväxla med O’Neill’s Bar & Kitchen på Suffolk street). Det lät kul att bo på en pub och praktiskt att kunna äta på samma ställe, om jag inte orkade ut på stan. Det visade sig att jag var riktigt trött när jag kom fram så det passade perfekt att bara lämna in väskan på rummet och sedan gå ut och ner i puben.

Riktigt läckert med en gammaldags irländsk pub. Den har drivits i fyra generationer av samma familj. För hundra år sedan möttes upprorsledare i rummen ovanför puben.

Riktigt god mat men ruskigt lyhört

Vid det här laget började jag bli kraftigt less på pubmat i allmänhet och pommes frites i synnerhet men är man nu på pub får man ju beställa någon av deras specialiteter. Det blev en biff- och svamp-paj. Det var den bästa paj jag ätit på evigheter, fullt i klass med en jag åt i Bath tidigare i höstas. Galway Hooker Pale Ale var lätt den bästa öl jag druckit på hela ön. Ölen kostade €6.50 för en pint, pajen €15.

Mitt humör steg i takt med blodsockret och jag var riktigt nöjd med mitt val av boende, ända tills jag fick reda på att de började servera frukost först klockan 8. Att vänta på morgonkaffet till klockan 9 svensk tid är inte min grej alls. Jag gillar hotell med nattöppen reception där man kan få en espresso vid 05.

Rymligt hotellrum med gammaldags charm. Men enkelfönster som vätte ut mot en mycket trafikerad gata gjorde att jag inte sov särskilt mycket.
Jag hängde på låset klockan åtta när det äntligen var dags för frukost. Jag fick titta en stund medan kaffet rann ner, men sedan blev jag serverad fyra påtårar.

Rask morgonpromenad mot slottet

Efter att jag ätit frukost var det en knapp timme tills jag skulle bli hämtad med taxi (vilket var överdrivet tidigt, jag kunde lätt åkt en timme senare). Jag övervägde först att sätta mig att jobba en stund men tog sedan den ena kameran med mig ut på promenad. Jag såg att det fanns ett slott och att det skulle ta 17 minuter att gå dit.

Mina intryck från en tämligen rask morgonpromenad.

  • Det var mycket trafik överallt. Dubbeldäckare, spårvagnar, bilar, cyklister och gående. Det gick knappt att ta sig fram på trottoaren bredvid floden. Jag fick göra korta rusher ut i vägbanan för att ta mig om slöfockarna. Det var förvisso bra för att få upp värmen, det var isande kallt även med dunväst och dunjacka.
  • Det var byggkranar överallt. Dublin är verkligen en stad som växer så det knakar idag.
  • Såg många pubar som såg charmiga ut utifrån. Det förstärker intrycket att Dublin är en stad man åker för att partaja på helgerna. Fast prisläget är för närvarande dyrare än i Belfast.
Julmarknaden runt slottet var ingenting mot den i Belfast.
En obligatorisk selfie vid en av broarna över floden. Det finns många broar i stan, varav de flesta var snyggt ljussatta kvällen före.
Min taxi tog inte kreditkort så jag fick gräva i alla påsar för att få fram €23. Det hade också funkat med sterling (det vill säga pund) men nu hittade jag till slut mina euro.
Till nästa gång så har jag här en överblick över Dublin. Jag skulle gärna åka dit någon gång när det är lite varmare, ljusare och jag har tid att se mig omkring. Det var till exempel ingen idé att gå ut och titta på stan före frukost, för då var det kolmörkt.
chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)

Last updated on januari 26th, 2020 at 10:41 f m