Platser jag vill uppleva (igen) i Skåne

Vajande gula rapsfält, vita Skånelängor med vasstak, billig falafel och så den behändiga bron över till huvudstaden. Det är nog de första bilderna i mitt huvud om någon ber mig sammanfatta Skåne. Huvudstaden i fråga är såklart Köpenhamn. Det var en av de saker som överraskade mig när jag jobbade i Malmö, att när kollegorna pratade om att åka till huvudstaden så var det över Öresund de åkte. När den första överraskningen lagt sig så kändes det naturligt. Det är både närmare och enklare att ta tåget dit, än till Stockholm.

Men för att backa till början kanske jag ska berätta varför det dyker upp ett långt inlägg om Skåne mitt uppe i alltihopa när några väntar på bilder av Härjedalsrokoko. Ett skäl är att jag gillar att överraska och inte alltid fortsätta på samma ämne som jag höll på med (att gneta på med samma sak gör jag tillräckligt när jag redigerar mina böcker månader i sträck). Ett annat skäl är att jag drabbades av längtan till Skåne.

Vem vet när vi kan resa som vanligt igen?

Har du sett att jag uppdaterat min lista med utflyktstips i svenska landskap? Det ska göra det lättare att hitta bland bloggens svenska delar är det tänkt. Normalt är detta en blogg med tonvikt på södra Frankrike men det ser ju milt sagt lite halvskakigt ut när det gäller om svenskar kan åka utomlands överhuvudtaget denna sommar, och om vi i så fall är välkomna in i Frankrike eller ej. Jag får ibland frågor om när man kan köra bil, flyga eller åka tåg till Frankrike, men jag har ingen spåkula och vet inte mer än det som står i media. Det vill säga Europas resande är på väg att sakta återstarta i ny kostym.

Men UD avråder fortfarande Svenskar från utlandsresor till 15 juli. Generellt är det en god idé att lyssna på UDs rekommendationer. Sedan finns det alltid människor som har särskilda skäl för att handla på annat sätt, så det kan vara fiffigt att inte peka finger på de som reser (i varje fall så länge man inte vet ifall det är nöjesresande eller något annat som ligger bakom).

Lättare hitta bland mina utflyktstips i Sverige

Jag märker på söktrafiken till Tomatsallad att många försöker göra det bästa av situationen. Det är vandringar och att upptäcka sin närmiljö som gäller. De nya modeorden är svemester och hemester, det vill säga semester i Sverige och på hemmaplan. Jag tycker att orden är skitfula men jag gillar konceptet. Det är dessutom något jag har bloggat en del om genom åren. Det kan bara bli lite enklare att hitta guldkornen.

Nästan alla landskap har fått en egen inledning

Just nu har jag gott om tid. Därmed är det inte så dumt att lägga tid på att göra det lättare för utflyktssugna människor att hitta hit och få inspiration. Kan jag pigga upp någons helg så drar jag mitt strå till stacken detta tuffa år. Fokus på bloggen flyttas en smula från att den är till för mig, till att den är till för läsarna. Skulle några av ni som är nya läsare bli så förtjusta i mitt sätt att skriva att ni börjar prenumerara eller letar upp någon av mina böcker blir jag extra glad. Hör just du till nya läsare så är du varmt välkommen. Hör du till mina trogna frankofiler så håll ut – jag kommer återvända till Frankrike!

Den senaste veckan har jag ägnat en del tid åt att fixa med navigeringen för de svenska delarna. Jag har skrivit om introduktionssidan, lagt till några landskap jag hade missat samt skrivit inledningstexter till flera av landskapen. När jag kom till Skåne drabbades jag av en stark längtan dit. Det finns så mycket jag har kvar att se, eller att besöka igen (och ännu mer att fylla ut på bloggen). Det blev en djupdykning i fotoarkivet och diverse minnen.

Jobbade på Malmö museer 2002-2003

2002 och 2003 jobbade jag på Malmö museer med att inspirera ungdomar att de kan forma sin egen framtid. Vi fokuserade särskilt på de åldersgrupper som sällan är välkomna till museer; högstadiet och i viss mån gymnasiet. Grupperna kom till stor del från underprivilegierad områden som Rosengård och Holma. De ansågs som stökiga och några grupper kom med egna väktare. Med något enstaka undantag (som åkte ut) hade vi dock aldrig några problem, tvärtom. Jag tänker att de flesta elever var tacksamma över att få byta miljö en stund. Ämnet var dessutom viktigt för alla och därmed var det enklare för oss museipedagoger att ha pondus och uppmärksamhet under tiden grupperna var på museerna.

Målsättningen var att alla grupper skulle komma flera gånger för att få ut maximal effekt. Första gången för en längre introduktion på temat drivkrafter bakom uppfinningar (exempelvis att underlätta för familjemedlem, kunna ha säker sex eller slump medan man letade efter något helt annat). Därefter kom de tillbaka och träffade forskare som berättade om sina jobb. För många av eleverna var det första gången de fick chansen att träffa någon vuxen förebild som inte lever på bidrag och frågorna var många.

Roligt men slitsamt jobb

Jobbet var ett projekt som drevs på flera orter i Sverige. Projektet utvärderades av en forskare och vi fick otroligt bra vitsord. Det är nog det av mina jobb där jag känt att jag gjort mest nytta för samhället. Tillfredsställelsen var stor och det var också roligt att hitta föremål att berätta en historia runt. Men det var också slitsamt. De där inspirationsföreläsningarna när jag tog med gruppen runt i olika miljöer är ungefär som att spela en föreställning – jag fick verkligen en kick men det dränerade också mig på energi.

Det är faktiskt en anledning till att jag började skriva böcker. Jag tänkte att det är bättre att förpacka mina föreläsningar i bokform så kan fler ta del av dem utan att jag töms på energi. Hade jag då vetat vad jag vet idag om bokbranschen hade jag kanske hittat på en annan väg.

Bodde i Västra Malmö och cyklade omkring

När jag fick projektanställningen köpte jag en liten bostadsrätt i västra Malmö, inte så långt från det som då kallades käppastaden för att det mest bodde pensionärer där. Området runt Möllevångstorget, som M tyckte verkade betydligt roligare, tyckte jag verkade alltför läskigt.

Jag kände inte en kotte i Malmö, och att jobba på museer är inte särdeles välbetalt så jag hade ingen bil. På helgerna renoverade jag lägenheten eller cyklade till Västra hamnen för att titta på havet. Ibland gjorde jag dagsutflykter till Köpenhamn, fikade på ett bokcafé och drömde om att bli författare. När jag fick gäster så gjorde vi dagsutflykter till Tycho Brahes Ven eller andra platser dit det går tåg (ja till Ven behöver man också åka båt).

Malmö växer så det knakar

Vid årsskiftet 2003/2004 lämnade jag Malmö och Sverige och drog till Wales. Det har givetvis blivit många återbesök sedan jag flyttade från Malmö. Ett tag var det billigaste och bästa sättet att ta sig till Antibes via Kastrup och då passade jag ibland på och gjorde ett stopp på vägen i Malmö. Jag har också hållit kurs för Författarförbundets medlemmar två gånger i Malmö.

Varje gång jag är i Malmö brukar jag återvända till Västra hamnen, antingen för en snabb promenad, lunch eller en glass. Sedan åker jag och hälsar på min goda vän Marika (som jag reste med i Wales sommaren 2008). Hon har örnkoll på alla mysiga småställen, sådana som mest stammisar hittar till.

Lund blandar småstad med högteknologi

Lund har jag också varit i en hel del. Dels så jobbade jag på AstraZeneca medan bolaget fortfarande hade en forskningssajt i Lund, det som numera är Medicon Village. Två av mina böcker är utgivna av Lundaförlaget Historiska media och via dem har jag pratat om mina reseguider i bokhandeln Gleerups. Ett annat uppdrag gav mig möjlighet att besöka forskningsanläggningen Max IV utanför Lund. Den ligger precis bredvid det nya ESS eller European Spallation Source. Det är historiskt att en sådan europeisk forskningsanläggning byggs på svensk mark och det är anledningen till att Lund de senaste åren sett ut som en mullvad varit framme – det byggs spårvagn från stationen till den nya forskningsbyn.

En bild jag inte hittade igen var från Igelösa. Ute på slätten finns en forskningsanläggning som bland sina prominenta gäster kan räkna in påven. Häftigt att ha sett den och otroligt duktiga och ödmjuka människor som jobbar där.

Ställen jag vill göra återbesök på

När jag börjar tänka på alla ställen jag besökt i Skåne, och de platser jag bara rest igenom, så känner jag att det finns mycket kvar att uppleva. Uppleva betyder för min del dokumentera. Idag har jag bättre kamerautrustning än på den tiden (även om jag alltid drömmer om att uppgradera den ytterligare ett snäpp). Dessutom har jag idag någonstans att anteckna och dela mina tankar vidare (nämligen här!). Det kanske är dags att jag gör återbesök i Skåne? I så fall vill jag göra följande.

1. Handla vinäger. Leta upp någon butik som säljer vinägern Pikant från Malmö vinägerfabrik. Ruskigt bra vinäger som jag tyvärr har slut på. Jag har tidigare handlat den på Grand Deli i Lund (väldigt trevlig butik).
2. Besöka någon vingård. Det poppar upp vingårdar i Sverige. I Skåne finns vingårdar längs kusterna bland annat i Kullaberg, Arild, Vejby, Jonstorp och Klagshamn. De flesta erbjuder någon form av upplevelsepaket med mat och övernattning. (Se föreningen Svenskt vin eller sajten vinvägen i Skåne för de flesta behöver förbokas).
3. Göra återbesök på Malmö museer. Jag har inte varit tillbaka på slottet sedan jag slutade på museet. Att ha kontor på ett slott är sådant som låter otroligt pittoreskt, tills man upplevt att det är iskallt på vintern och stekhett på sommaren.
4. Träffa kollegor, bloggvänner och gamla bekanta från förr. Exempelvis har jag följt bloggen Susannes foton i många år och sett hennes vackra bilder från Eslöv och Italien. Men vi har ännu inte träffats.
5. Köra runt lite hur som helst med bil och se var jag hamnar. Egen bil känns mer attraktivt än tåg i år. Annars är Skåne ganska välförsett med tåg och Skånetrafiken brukar ha olika typer av sommarkort.

Smultronställen i västra Skåne jag vill besöka

• Övernatta på Ven. Jag har hyrt cykel och trampat omkring på den gulliga ön men det vore trevligt att uppleva den med kvällsljus och morgonljus också. Samt med bättre kamera.
• Åka tillbaka till Hallands väderö med bättre kamera. Det är något särskilt med fyrar.
• Landskrona är jag osäker på om jag någonsin varit i ordentligt eller bara rest igenom. Dags att åtgärda?
• Keramikrunda till Wallåkra och Höganäs. Inte på det stora företaget med det namnet, utan besöka de små keramikerna som gör saltglaserat och annat fint i hantverksskala. Man kan aldrig få för mycket keramik (om man inte bor i husbil förstås).
• Rusthållargården i Arild. En bilsemester för ett par decennier sedan bodde vi där en natt. De hade halva priset på kvarvarande rum när vi kom dit och natten innan hade vi bott i bilen (det kan ha varit en annan resa, jag rör ihop dem en smula). Magiskt hotell och kanonmiddag om jag minns rätt.
• Ge Flickorna Lundgren på Skäret en till chans. Jag har för mig att jag var mer förtjust i restaurangdelen Rut på skäret men den är numera avvecklad.

Smultronställen i östra Skåne

• Utforska Österlen ordentligt. Jag har varit där någon gång inklusive Stenshuvud nationalpark, men jag känner inte att jag kan landskapet ordentligt. Jag har något vagt minne av att ha suttit på en strand medan Fritz skärmflög. Kan det ha varit från Österlen?
• Återbesök i Ystad. Här vill jag minnas att jag fikat på trevligt bokcafé. Vet ej om det finns kvar men är övertygad om att det är supergulligt. Om inte annat har man ju sett Wallander-Ystad på teve.
• Vandra Skåneleden, exempelvis förbi vattenriket i Kristianstad.

Det var min lista idag. Skulle jag börja bläddra lite i några av alla fina guideböcker som finns om Skåne (varav ett gäng står hemma i bokhyllan) så skulle listorna snabbt bli mycket längre. Det saknas exempelvis slott i listan. Och jag är övertygad om att jordbrukslandskapet Skåne bör ha många gårdsbutiker och gårdscaféer. Vad tycker du att jag borde ha med på listan?

Till sist: Fiskehoddorna och Kallebåten i Malmö

Överst syns ibland en utvald bred bild. Denna.

Var detta intressant? Det blev bilder över och de har jag också publicerat.

• Om
• Senaste inläggen

chefstomaten

Chefstomaten är herre på täppan här i Tomatsallad-land. Hon serverar med lika stor entusiasm bilder av rimfrostiga fjällbjörkar och romerska stenbumlingar. Bakom detta alias står författaren Kristina Svensson. Hon blir himla glad om du spanar in hennes böcker. PS! Du har väl koll på att du kan prenumerera på Tomatsallad?

Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)

• Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
• De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
• Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024

Last updated on november 14th, 2020 at 12:14 e m