Kristina Svenssons smultronställen och strövtåg i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales
Hasselblad Center visar just nu utställningen An American Index of the Hidden and Unfamiliar av fotografen Taryn Simon. Titeln är träffande. Detta är så långt från glättiga turistbilder som man bara kan komma. Mitt första intryck var abstrakt konst, jag såg en grön djungel, en bild med lysande blå prickar, något som såg ut som ett rykande munskydd och sedan en kvinna i gynstol.
Läs merDen ser kanske inte så mycket ut för världen, tvärtom, jämfört med de tjusigt dekorerade skapelser från pâtissier Cottard och atelier Jean Luc Péle som jag fotat de senaste veckorna ser den blek och tråkig ut. Men den var mycket god. Troligen den bästa efterätt jag ätit på Auberge St Donat
Läs merAttans alltså, nu drabbades jag av grav beslutsångest; vilken läs-mer-plug-in ska jag använda här på Tomatsallad? Ska jag prioritera att det är snyggt eller relevant?
Läs merHar Skanska haft sex veckor jullov? Jag kan ärligt talat inte se att det hänt ett smack. Vägen är avspärrad, gångbanan är avspärrad. Den blå presenningen är lite lerigare än sist. En skillnad noterade jag dock. För expeditionen till Statoil klädde jag mig i kortbyxor och midjekort jacka. Illa nog att skorna blir leriga utan att skita ner jacka och byxor också.
Läs merJag älskar att skriva när jag reser. Det finns få saker som jag finner så avkopplande som att sitta ensam med fingrarna på tangentbordet med en kaffe bredvid mig. Men utifall jag inte har något nät att säga det på imorgon så förbereder jag detta inlägg till #blogg100.
Läs merDagens franska glosa är marcassin. Det betyder ungt vildsvin, till skillnad från sanglier som betyder vildsvin i största allmänhet. Orsaken till att jag lärt mig just denna glosa är att Kocken inhandlat en ny vinbok och där står det att marcasin passar till Gigondas. Eftersom Gigondas råkar vara ett av mina favoritviner så var jag förstås nyfiken på vad det kunde vara.
Läs merJag har just bestämt mig för att haka på #blogg100 andra sommaren. Utmaningen går ut på att under 100 dagar, från 23 januari till 3 maj publicera ett blogginlägg varje dag.
Läs merDet är roligt att umgås med människor som är lika galna eller möjligen ännu mer galna än man själv. Galna i den positiva betydelsen att inte följa de allra mest upptrampade stigarna utan välja sin egen väg. Därför gillar jag att träffa Bo och Cat Wiberg. Jag hälsade på i deras segelbåt i Port Garavan Menton i somras. Då levde de nomadliv längs franska Rivieran. Cat hoppade in som läkare på olika orter med Bosse skötte marktjänst och skrev böcker. Nu har de blivit bofasta i vieux port i ett par år.
Läs mer
Morgonens snö kändes långt borta på restaurang Safaris soliga uteservering vid lunchtid.
Läs mer
Efter ett besök i Coaraze tycker jag det är dags att sätta det på kartan. Bra väg dit, kaffemöjligheter, fritt från tingeltangel och så en rad färgstarka solur.
Läs mer
