Kristina Svenssons smultronställen och strövtåg i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales
Jag har utmanat mig själv att blogga varje dag i etthundradagar i sträck och idag är det dags för inlägg 36/100. Jag har också skrivit ett långt inlägg om fucking fucking fucking fucking fucking fucking fucking fucking fucking ett-visst-bolag-som-nämnts-tidigare-här-på-bloggen. Men jag tror jag får censurera det. Kanske är följande rader att gå över gränsen:
Läs merVetekatten är ett bevis för att om man bara kör sin grej och gör det bra så kommer man vara ständigt aktuell. Cafétrenderna kommer och går; italiensk latte, amerikanska jättemuffins, franska macarsons, brittiskt afternoon te och däremellan det svenska klassiska konditoriet med bryggkaffe och bullar. Samt så här års; semlor.
Läs mer
Strålande solsken och trilskandes nät = lika bra att ta kameran och hunden i varsin hand och gå ut? Min plan var att gå norrut på Roslagsleden så långt jag orkade och spana på lite runstenar. Men först skulle jag gena lite så jag slapp gå exakt samma väg som jag gick så många gånger i höstas.
Läs merFöre skidVM i Val di Fiemme läste jag en krönika av svt:s krönikör Jonas Karlsson om utvecklingen i sprint. Karlsson menade att om sprinten från början var en egen specialitet som handlade om explosivitet och snabbhet över korta sträckor så har det nu förändrats så att samma skidkungar som vinner masstartloppen gynnas på de långa och tunga så kallade sprintarna. Han gillade inte utvecklingen.
Läs merMina favoritdelar av Ferrum är de som utspelar sig i Bergslagen runt den fiktiva Edströmshyttan som ligger någonstans i närheten av Filipstad och Nykroppa. I denna bruksmiljö växer den unga fattiga Kajsa upp. Tack vare samhällsförändringarna på 1930 0ch 1940-talen samt Kajsas styrka och intelligens lyckas hon skapa ett helt annat liv åt sig själv än det hon föddes till.
Läs merTrettio dagar – det är nästan en tredjedel av de hundra dagar som jag utmanat mig själv att blogga ett inlägg om dagen i. Var tionde dag sammanfattar jag de gångna tio dagarna och nu är det dags igen. Jag kan lika gärna börja med att slå fast att utan #blogg100 hade det snarare blivit ett blogginlägg var tionde dag än ett om dagen den senaste tiden. Men på grund av att jag är alltför envis för att ge upp så har jag piskat mig själv att klämma ur mig ett kort inlägg runt en bild varje dag. Om detta sedan är bra eller dåligt råder det delade meningar om.
Läs merJag har läs Stephen Kings Att Skriva. I den går King igenom mycket som en skrivande person behöver tänka på och en av dessa detaljer är platsen där själva skrivandet sker. Inte heller om Stephen King rekommenderar byggarbetsplats som den perfekta platsen för att författa mästerverk på. Inte för att Stephen King pratar om mästerverk, det är ett alltför pretentiöst ord. Han är mer inne på att skriva underhållning för en miljonpublik.
Läs mer
Idag är jag minsann en poppis filur. Det är ganska lätt att bli populär om man bara ger sig själv rätt förutsättningar. Dessa är exempelvis.
1) Hund
2) Kompis som gillar att promenera.
3) En tid inbokad.
Lägg till en sjö och en ficka med hundgodis så kommer alla att bli lyckliga. Människorna som får umgås i vackra omgivningar och hunden som får snosa på många snödrivor. Alla lyckliga. Upprepas lämpligen dagligen. Bieffekter inkluderar bättre kondis.
Jag var tämligen sval i mitt omdöme om Starbucks på Göteborgs centralstation och var därför lite skeptisk när Marika drog iväg mig till Starbucks på Malmö central. Jag menar, det finns ju gott om alternativ.
Läs merDe här är eventuellt de hus på hela franska Rivieran som åsikterna går mest isär om. Är de ett fruktansvärt exempel på exploateringen eller är de ett landmärke? Jag tycker faktiskt att de är helt ok. Jag är glad över att inte hela Rivieran är bebyggd med den här sortens byggnader men de syns på långt håll. Dessutom så är de byggda så att de får maximalt med takterasser. Lägenheterna lär vara populära.
Läs mer
