På skidor från Fjällnäs till Tänndalen (tre olika varianter)

I tisdags var dagen då M skulle sätta tummen upp eller ner för Öppet spår 2020. Det var sista dagen att anmäla sig och det var dags att läsa väderprognoser samt spårkartor och fatta beslut. Jag hade överlämnat avgörandet till M eftersom jag och Kocken diskvalificerat oss själva. För två år sedan så studerade vi alla prognoser noga och kom fram till att det skulle bli bra väglag till och från Dalarna, samt vara ett lättåkt år mellan Sälen och Mora. Facit: 27 minusgrader, nysnö och rekordtröga spår. Samt oplogade vägar hela vägen. Jag vet inte hur vi läste väderprognosen men tills vi skaffat nya läsglasögon överlåter jag läsandet till någon annan.

I slutändan slapp M fälla avgörandet för när jag såg bilder från Vasaloppsspåren i måndags (sönderregnat, vattenpölar och grönska) så kastade jag in handduken. Jag har nya tävlingsskidor (som jag sparat och i princip enbart använt under Öppet spår 2018). Jag vill inte köra sönder belagen på dem. Och de urgamla skidpar jag tränar på och glatt går över grusade vägar med, de har så uselt glid att de inte är aktuella för sträckor över två mil.

Tränar för Öppet spår 2021 istället

Det känns ganska snopet och tomt att det inte blir något Vasalopp i år. Jag har ju hängt här uppe i fjällen större delen av vintern för att samla skidmil. Visserligen packade jag med en segdragen influensa från Nordirland och min kinkiga fot är rätt sur efter att en kväll i högklackat i Uppsala häromveckan, så förberedelserna har inte gått på räls. Men ändå, jag börjar känna mig som en eremit som bara jobbar och åker skidor. Det är synd att inte få någon utdelning i form av genomfört lopp.

Men alla timmar i skidspåren borde ju haft någon effekt på konditionen. Jag tycker visserligen att jag har vissa svårigheter att få den där riktiga farten på skidorna. Men om jag någon dag tog och vallade dem för rådande temperatur, samt tog mina bästa skidor som har ett fungerande skidspann, så skulle det nog gå en smula snabbare.

Fjällnäs – byn närmast Norge

För att då övergå till ämnet för detta blogginlägg så ska jag presentera lite olika skidspår från Fjällnäs. Fjällnäs ligger i ena utkanten av Nordic Ski Center. Själva bebyggelsen ligger på kanten till sjön Malmagen och vackrare vyer går knappt att hitta. Särskilt vackert är det vid Fjällnäs pensionat. Den gamla gula byggnaden är sinnebilden för ett klassiskt pensionat tycker jag. Vi var där och fikade och åt middag ibland förr innan de bytte ägare.

Lite närmare Funäsdalen, i höjd med Strandgården ligger en parkeringsplats som är en bra utgångspunkt för skidåkning. Den blir dock snabbt full i högsäsong. Därifrån kan man antingen korsa Malmagens is (förutsatt att den är frusen) eller klättra upp en kilometer till en spårcentral.

Vackra rundspår från Fjällnäs spårcentral

Från spårcentralen finns det flera olika alternativ. Det ena är rundspår. Det finns numera två, ett på åtta kilometer och ett på fem kilometer. Det är åratal sedan jag åkte där och då har jag för mig att det bara fanns ett, men att det var ett av de allra vackraste och trevligaste jag åkt. Tänk mjukt kuperat i fjällbjörkskog. Såpass nära Norge att det brukade pingla till i mobilen ”Välkommen till Norge”.

Dock har jag dåliga minnen av att ta mig ner från spårcentralen tillbaka till parkeringen. Det kan ha varit isiga spår och jag kan ha haft bra skidor med glid, men som jag minns det är den där kilometern ner ingen höjdare.

Transitspåret mot Hamra

Alternativ två från spårcentralen i Fjällnäs är att ta transitspåret mot Hamra. Det är sisådär femton år sedan jag senast åkte det också. Det slutar nämligen också i en läskig nerförsbacke där det gäller att pricka ett rör under väg 84. Men som sagt, när det gäller skidspår så är det helt olika upplevelse om det är isiga snabba spår eller om det är nysnö och mjukt. Ibland får man ju staka i nerförsbackarna.

Enligt skyltarna är det 15 kilometer mellan Fjällnäs och Tänndalen och då är det denna väg som de menar.

Vackra högfjällsspåret

En riktigt vacker variant är att ta högfjällspåret tvärs över fjället. Jag körde den vägen under påsken för två år sedan och vackrare vyer får man faktiskt leta efter. Det jag då missade var att åka av till Kroktjärn och fika. Det ska vara det allra vackraste fikastället enligt en ambulanssjuksköterska som bor här uppe.

Den här vägen är dock inget att rekommendera om det är dåligt väder med blåst och snöfall. Det är en typisk påsktur. Då behöver man inte ha stålkantade fjällskidor, utan det går fint att åka med smala löparskidor för vid bra väder så pistas dessa sträckor från vecka sju och framåt. Jag tog de stålkantade för jag ville vara säker på att kunna ta mig ner i alla nerförsbackar. Det var dock onödigt. Från Fjällnäs till Åsvallen var det 18 kilometer och 200 höjdmeter. Ner till Tänndalen hade det nog blivit 2 mil jämnt.

Gena genom att korsa Malmagens is

När Malmagen är rejält frusen så går det utmärkt att skida tvärs över den. På andra sidan finns Malmagenspåret, en trevlig rundslinga på 3,5 km som jag körde tidigare i år. Det är överhuvudtaget fint att skida bort mot Hamra. På ett ställe i ett stugområde ganska nära Hamra kan man ta en genväg längs ett skoterspår och hoppa över en krok som bara går rakt upp och rakt ner. (Ska man träna till Vasaloppet så är det flacka spår som gäller och backar kan man med fördel undvika).

I Hamra hamnar man mitt i en relativt nybyggd alpin by med blåbärsland för barnen. Där hängde jag förra veckan.

Med spårknapp kan man förresten ta Tännporten Express stollift upp på fjället och åka skidor på ett spår vid Svansjön. Denna tur har jag ännu inte provat. (Tännporten Express är fyrstolliften från Tännporten, inte den bekväma sexstolsliften i Hamra).

Liftslingan eller Transitspåret mellan Hamra och Tänndalen

I Hamra kan man välja vilken sida av Tännån man vill åka på. Båda sidorna har fördelar. Behöver man besöka faciliteter som servering eller toalett är det toppen att köra på sydsidan. Den så kallade liftslingan går mellan liftområdena och det är tätt mellan matställena. Det är däremot ganska långt mellan markeringarna och här och där hamnar man på någon parkeringsplats eller i slutet av en slalombacke och undrar vart man ska ta vägen.

För lugn skidåkning rekommenderar jag den andra sidan. Det är lättåkt hela vägen (det finns en skylt med varning för brant backe vilket är lite lustigt för det är ju en av de mindre branta backarna i området om du frågar mig). Båda skidspåren går nära Tännån så håll uppsikt så du inte hamnar utanför spåret och trillar ner i vattendraget.

Spåret via Malmagen är kortast men mer kuperat än jag trodde

Igår testade jag liftslingan för första gången. Från Fjällnäs pensionat till Åsvallen blev det 15 kilometer med 300 höjdmeters stigning. Det sista var mer än jag hade räknat med, jag tog ju den här vägen för att jag ville ha en flackare tur än att åka över fjället (som var 18 kilometer med 200 meters höjdstigning). Nu var de flesta metrarna på slutet så för den som ska till Tänndalen är detta en vettig väg. Då blir det 13 kilometer från Fjällnäs till Tänndalens skidstadion. Det kan kanske vara 12 km om man istället startar vid Strandgården. Att jämföra med 15 kilometer om man tar transitspåret.

3 skidspår mellan Fjällnäs och Tänndalen

• Transitspåret ca 15 km
• Högfjällsspåret ca 20 km
• Över Malmagen ca 12 km

• Om
• Senaste inläggen

chefstomaten

Chefstomaten är herre på täppan här i Tomatsallad-land. Hon serverar med lika stor entusiasm bilder av rimfrostiga fjällbjörkar och romerska stenbumlingar. Bakom detta alias står författaren Kristina Svensson. Hon blir himla glad om du spanar in hennes böcker. PS! Du har väl koll på att du kan prenumerera på Tomatsallad?

Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)

• Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
• De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
• Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024