Ostprovning med fjällostar
Ost är ett återkommande ämne här på Tomatsallad. Mestadels är det franska ostar som dyker upp men emellanåt sticker jag emellan med en svensk ost. Då har jag ofelbart varit på någon marknad eller gårdsbutik och handlat. Det gör jag betydligt oftare än jag kommer ihåg att skriva om det.
Marknad i Funäsdalen
Före påsk var jag på marknad på Risnäset i Funäsdalen. Där är det regelbundet marknader. Jämfört med julmarknaden var det fler kläder, pynt och allmänna prylar. Dessa stånd var jag som vanligt rätt ointresserad av och stannade bara till hos dem som sålde ätbara saker. Rullrån, Black Angus-kött från Ljusnedal samt ostar från två stånd fick följa med hem. Jag var dock lite besviken för jag åkte dit för att handla ost av mitt favoritmejeri men hon var inte där. Så jag handlade en grönmögelost från Lövberget och en hel hög med ostar från Åsberget istället. Sedan skrev jag en rad på Instagram om att jag köpt en massa ostar trots att favoritmejeriet inte var på plats. Och taggade in favoriten. Då fick jag reda på att hon skulle stå mitt i Funäsdalen i två dagar. Jag åkte givetvis dit. (Båda dagarna faktiskt).
Hur mycket ost behöver man för en påsk?
Jag ställde frågan på Facebook och la med en helt autentisk bild av kylskåpet. Jag tyckte att kylskåpet dög sådär men det var innan Kocken dök upp. Han ökade på förrådet av sill. Samt handlade mer ost. Den var förvisso en present till Biologen.
Särvsjö fjällmejeri är favoriten
Jag ska inte skriva en uppsats om Särvsjö fjällmejeri just nu. Mest för att jag har planer på att åka dit och då får det bli ett reportage då (samt förhoppningsvis snygga bilder på fjällkorna). Men Erika som driver det har alltså precis flyttat dit. Förut huserade hon hos Bruksvallarnas fjellost. Vi har ätit av hennes ostar i flera år och i början handlade vi dem mest för att stötta lokal producent. Men numera köper vi dem och ger bort för att vi tycker att de håller toppklass.
Här är två bilder från den ostbricka som blev resultatet av mina inköp. Det finns en vanlig Skärvångens Vit caprin också. Det är den smala vita. Den är alltid god. Vit caprin tillhör mina favoriter. Det är därför jag köpte en så stor bit av den från Åsberget. Vid närmare eftertanke tycker jag också om den med svart skal från Åsberget. Lite mildare. Bäst i den övre bilden är ändå Erikas två hårdostar längst till vänster. De har inget namn, de blir lite olika och man kan inte vara säker på att hitta samma igen.
Av grönmögelostarna tycker jag bäst om Erikas som är den som ligger längst upp till vänster. Åsbergets getvariant har en knasig bismak. Den lilla runda pucken från Lövberget är snygg men lite mjäkig.
Sådär, det var några raska ord om ostarna. Inlägget råkade publiceras utan text först och jag ville lägga till lite texter. Kanske får jag anledning till att skriva mer om ost endera dagen!
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on april 4th, 2018 at 08:17 e m
