Morgonpromenad med kaffe i Antibes
För fem år sedan (dj-lar vad tiden går!) beskrev jag min favoritkvällspromenad längs murarna i Antibes, från rödgrusiga parken Albert I till den stora hamnen Port Vauban. Sedan dess måste jag ha gått den vägen hundratals gånger. Jag har tittat på gubbarna som spelat boule i gruset (eftermiddagar), sneglat på tanterna som gör thai chi på samma plats i gryningen, hejat på stenarna från Oppidum Cordula, vinkat åt Picasso och tittat ut över havet. Jag har tusentals bilder på havet i alla väder och årstider. Med sol och med moln. Med blått hav, turkost hav och grönt hav.
I sommar har jag dock bytt tidpunkt och istället för att promenera där på kvällarna går jag där på mornarna. Helst i soluppgången. Ibland stiger solen upp som ett eldrött klot direkt ur havet, ibland finns det moln som ger spännande ljuseffekter.
Vissa dagar vandrar jag ner mot hamnen, eller ut på den centralt belägna stranden. Andra mornar virrar jag in i gyttret av gränder i den allra äldsta delen av Antibes runt slottet och katedralen. Det är aldrig någon idé att försöka gå ut och fota den stora statyn Nomade för dit är det alltid låst vid den här tiden på dygnet. En del mornar drar jag mig direkt mot ett morgonöppet bageri medan andra gånger gör jag ett stopp på vägen.
Min nya vana är att stanna till vid marknaden och ta en kaffe på tobaksaffären, Tabac. Det är inte kaffet i sig som drar, det är billigt men kräver ett halvt rör med socker för att bli drickbart. Attraktionen är att sitta och titta på när handlarna packar upp sina varor och förbereder inför dagens försäljning.
Det trevliga med Marché Provençal är mixen av turistvaror och basvaror. I Nice är dessa uppdelade i två, den välkända Cours Salyea är praktiskt taget helt turistifierad medan till den stora matmarknaden Libération är det inga turister som hittar (förutom de som läst Mitt Nice). Men i Antibes är det en blandning. Osthandlaren som jag skrev om häromdagen och de flesta grönsakshandlare har definitivt sin trogna kundkrets bland lokalbefolkningen. De är först på plats, har oftast sina stånd helt färdiga vid halv åtta och börjar sin försäljningen en bra stund före den officiella öppettiden åtta.
Vid samma tid har kryddståndet och de olika oliver- och kanderade frukt-stånden knappt packat upp borden. Försäljarna sitter antagligen och snackar på Tabac:n.
Fördelen med att sitta och häcka en stund över en kaffe är att mina favoritförsäljare hinner öppna och jag kan fylla på förråden med riktigt fräscha grönsaker innan jag tar vägen om något av bagerierna för min morgoncroissant. Får jag en som fortfarande är varm från ugnen är jag glad resten av förmiddagen. Jag är rätt så lätt att tillfredsställa har jag insett, en ugnsvarm baguette till middagen och en ljummen croissant till frukost håller mig på gott humör. Om jag skulle önska något mer så är det lite svalare väder så jag kan göra något mer än stanna inomhus med min kompis La Clim resten av dagen. Det är förvisso inget ovanligt att jag spenderar större delen av tiden här nere inomhus. Jag brukar vara fullt upptagen med ett eller annat bokmanus. Men kroppen har sagt stopp. Så jag försöker mig på något jag inte har gjort på fler år: att ta det lugnt. Läsa böcker istället för att skriva dem.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on november 14th, 2020 at 08:50 f m
