Morgon över Place Albert 1er

Häromdagen lovade jag mig själv att hädanefter skulle jag kliva upp i ottan varje dag. Jag skulle också sätta mig på en buss till St Paul – en kandidat till sötaste byn på Rivieran enligt samstämmiga Internetguider. Alternativt en av de byar som är mest invaderade av turister – vilket som nu är orsak och verkan i den ekvationen är lite oklart. Det är möjligt att St Paul ”bara” är ännu en bedårande söt by med medeltida mur bland alla andra, eller så är stället verkligen värt att offra lite GB minne på. Bara ett sätt ta reda på det.

Men som sagt, allt detta bygger ju på att man kliver upp någon gång. Vilket jag haft lite svårt för. I morse var ännu en seg morgon men jag slängde kameran på axeln när jag gick ut genom dörren med sikte på ett bageri. På vägen tänkte jag dumpa en kladdig tom olivoljeflaska i glasåtervinningen, därför gick jag ner till Albert 1er. Glömde att de tagit bort återvinningsstationen därifrån. Mecklade fram kameran för att ta en bild av en hundskitsmoppe som var ute och körde (det är precis vad de låter som, ett motordrivet tvåhjuligt fordon med något som ser ut som en dammsugare på varje sida).

Men moppen var för rask för mig. Istället blev det min åttahundrafemtiotolfte bild av Medelhavet sett från Place Albert 1er. Men den tål att fotas några gånger till – eller hur?