Min jakt på höstfärger i Funäsfjällen

Funäsfjällen är vackra i alla årstider, men frågan är om de inte är som allra snyggast i höstkostym? Färgerna börjar i det låga riset. Där tävlar ripbären och blåbären om att lysa allra starkast i klarrött bland det vintergröna kråkriset. I nästa nivå skvallrar ljusgula fläckar av vide om var det är blötast. Min favorit, dvärgbjörkarna, varierar mellan rött, gult och dovare orange. Sedan kommer fjällbjörkar, aspar och rönnar som sprakar i gult, rött och orange – då är det en fest att äga en kamera. Om hela härligheten dessutom pudras med rimfrost, ja då blir det svettigt!

Här kommer en bildkavalkad från årets september. Härifrån och neråt har jag lagt dem kronologiskt för att du ska kunna följa höstfärgernas framsteg.

Jakten på höstfärgerna

Jag åkte till fjällen i början av september med lösa planer att ta det ganska lugnt, läsa lite böcker, röja lite på tomten och kanske ta en eller annan bild om andan föll på. Det blev inte så mycket av vilandet, men ett helt blogginlägg med foton!

När jag väl kom fram sent som attan efter mina utflykter längs vägen väntade en glad överraskning. Ett par av mina trevliga grannar var där. Kul att träffa dem så första dagarna skrotade jag runt hemomkring och njöt på deras altan. Efter att de åkt så började jag hålla koll på höstens intåg. Björkarna var till stor del gröna men ripbären fantastiskt fina när jag efter jobbet tog en kort promenad upp från högsta Hållan.

Dagen efter blev det istället en eftermiddagstur till Anderssjöåfallet och vidare upp på Hamrafjället.

Prästgårdscafét i Ljusnedal

När jag åkte upp trodde jag att jag skulle vara helt ensam på plats, men det tog inte många dagar innan jag fick sällskap på vandringarna av nya och gamla vänner. Bland annat Ulla som prenumererar på mitt nyhetsbrev. Vi åt lunch på Prästgårdscaféet i Ljusnedal. Det drivs av Marianne & Johan som i många år drev Andersborgs våffelstuga i Tänndalen.

Andersborgs har tagits över av nya arrendatorer som testar nya koncept. Jag har inte tagit mig dit för priset för fjällparkeringen har stigit till 120 kronor, vilket är över min smärtgräns. Nu har fyra personer oberoende av varandra rapporterat att jag inte missat något.

Men på Prästgårdscaféet var det som vanligt, om än i ny miljö. Johan var fortsatt lika välkomnande och kolbullevåfflan smakade som vanligt. Roligt att det öppnar nya ställen i Ljusnedal. Där pågår en hel del just nu. En bybo har initierat rivningen av de nerbrunna delarna av gamla Gyllene Bocken.

Det var roligt att gå hela Tevsjörundan inklusive en avstickare till kalkugnen. Jag har varit och fotat Tevåfallet en gång tidigare till en av mina böcker. Då fick jag halvspringa därifrån med stativ och kamera för att hinna hem till ett Teamsmöte.

Tjall i min planering

Jag tyckte jag var smart denna gång som hade bokat in alla Teams-möten på mornarna. Detta för att jag inte skulle ha någon tid att passa om jag tog en promenad på eftermiddagen. Jag vet inte hur jag tänkte – hade jag helt glömt bort morgondimman? En morgon vaknade jag till både nattfrost och morgondimma. Eftersom jag hade möte 9 hade jag inte tid ränna upp på fjället. Istället blev det en snabb fotosväng vid Tänndalssjön.

Höstfärgerna krockar ofta med bokmässan

Att fånga höstfärger på bild är något av ett lotteri. Jag tycker att de allra finaste färgerna brukar krocka med bokmässan. Det vill säga varje år när jag lämnar fjällen är det bara en del björkar som hunnit byta från det sommargröna. Men det omvända sker också, att en höststorm eller två slitit av varenda blad innan jag hann fram med kameran. För ett par år sedan härjade en svampsjukdom så alla blad föll av bruna i förtid. Det finns mycket som kan sabotera höstfärgsfotograferandet.

I år hade jag dock ett sådant flyt att det motiverar ett litet blogginlägg med bilder från den årstid jag kallar för höstglöd i en av mina fjällböcker. Årstiden följs, om ett par veckor, av vinterlängtan. Boken i fråga, Ett år i Härjedalsfjällen, innehåller mina fjällbilder från sju årstider tillsammans med info om pilgrimsleder, fjällkor och fjällväder. Både den och Strövtåg i Funäsfjällen kommer jag ha med till bokmässan och sälja och signera lördag kl 12-13 i B09:02.

Nytt i Funäsdalen: Hörnet och nya ägare på Flava

Det är alltså enbart under den timmen som de är till salu under bokmässan. Men böckerna finns att köpa lokalt i Funäsfjällen. Bilden ovan tog jag häromdagen i Butik Flava i Funäsdalen. Butiken har fått nya ägare och den rosa sparken utanför är numera gul. Supertrevligt att träffa de nya ägarna. Jag önskar dem lycka till med nya butiken.

Det finns fler jag önskar lycka till med nya butiken. Som Hörnet i Funäsdalen. Den ligger i lokalen där det förut var Skohornet och innan dess Dagmars sybehör. I den nya butiken är det en rolig blandning med Stetson-hattar, fiskeredskap och garn – den typen av mix man bara hittar på små orter. Jag var som vanligt runt en sväng i alla butiker för att se om det var något jag behövde. Ett par tröjor följde med hem eftersom det var kallt i huset.

Alltid äventyrligt vid hällmålningarna

I mitten av min vistelse återvände Cecilia till Bruksvallarna. Det är alltid gala och äventyr när jag träffar Cecilia och hennes hundar. Så också denna gång. Hon ville göra återbesök på hällmålningarna vid Ruändan 26 år efter sitt senaste besök. Jag hade inget emot att följa med. Rundan som är nio kilometer passerar också de häftiga ravinerna Fiskhålsgraven (där jag senast var förra sommaren) och Evagraven. Frågan var vilket objektiv jag skulle bära med mig. Jag har varit där tidigare med teleobjektiv och svurit över att jag inte haft tillräckligt med vidvinkel för att ha en chans fånga landskapet. Jag har också varit där med normalzoom och svurit över att jag saknade tillräckligt med zoom.

Denna gång tog jag därför ett fast 85 mm och tänkte att det blir de bilder det blir. Vi hade en trevlig dag, men vi avrundade en smula onödigt. Nämligen med punktering. Det var dessutom på ungefär samma ställe som Ulla fått punktering några dagar tidigare. Tydligen består gruset på vägen till Mittådalen av sprängsten med skarpa kanter. Bra för däckfirman i Hede men inte för oss andra.

Avrundade med Livsäterån

Sista turen denna gång fick temat återseende. Jag vandrade (kröp och klättrade) på stenarna längs Livsäterån med Minna. Det var kul för det är tack vare hennes fina bilder därifrån som jag en gång kontaktade henne. Vi utgick dessutom från högsta Hållan så första biten var densamma som jag fick ett par veckor tidigare. De björkar som då var gula var nu utan löv medan de som då var gröna nu var gula.

Minna var rar och lånade ut ett stativ till mig så jag kunde fota med långa slutartider. Jag fotade och fotade men den bild jag själv tyckte allra bäst om efteråt var en bild av ormbunkar.

Fjällvädret bjuder på drama

Det jag gillar med fjällen är de snabba väderväxlingarna. Det är hagelskur, dubbla regnbågar och sedan solsken. Eller lustiga moln. Det regnade mer än det ser ut på dessa bilder (regnskurar är utmärkta tillfällen för att passa på och jobba). Den allra vackraste dagen var kanske morgonen jag åkte mot bokmässan. Då var det minusgrader och jag började ana att snart väntar nästa årstid.

Jag stannade till i Funäsdalen, klev ur och tog den här bilden.

• Om
• Senaste inläggen

chefstomaten

Chefstomaten är herre på täppan här i Tomatsalladland. Hon serverar med lika stor entusiasm bilder av rimfrostiga fjällbjörkar och romerska stenbumlingar. Bakom detta alias står författaren Kristina Svensson. Hon blir himla glad om du spanar in hennes böcker om franska rivieran, om Härjedalsfjällen och annat smått och gott.

PS! Du har väl koll på att du kan prenumerera på Tomatsallad?

Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)

• Vilka av de kända sevärdheterna i Provence är sevärda på riktigt? - fredag 9 oktober 2026
• Min jakt på höstfärger i Funäsfjällen - onsdag 23 september 2026
• Bortom Åa & Loosgruvan – två berömdheter i Finnmarken - söndag 6 september 2026