Magiska minnen från Trummelsbergs bruk
Mitt ute i ingenstans i de västmanländska skogarna finns ett märkligt industriminne: rad på rad av stenpelare. Det ser lite ut som om de rests till en filminspelning, men de är en gammal husgrund. Huset måste haft enorma proportioner för området med pelare är stort. Jag glömde räkna dem men det är inget litet uthus vi pratar om.
Jag besökte de märkliga stenpelarna under en fotohelg i Bergslagen. En av deltagarna hade varit vid Trummelsberg förut och det hon berättade om stället gjorde oss nyfikna att besöka det. Vid hennes förra besök hade hon kommit ridande på någon av stigarna som korsar skogarna. Kanske på den orangemarkerade Bruksleden. Efter att ha åkt bil till Trummelsberg tycker jag att islandshäst verkar vara ett lämpligare färdmedel, bilvägen från riksväg 66 var allt annat än bra. Vi skumpade oss i alla fall fram och parkerade nere vid sjön Stora Kedjen. Där finns ett antal stenpirar som precis som stenpelarna är byggda av slaggsten.
Renovering pågår av Trummelsberg
När vi före besöket tittade på bilder av Trummelsberg stod de grå stenpelarna bortglömda mitt i ett hav av grön sly. När vi kom dit hade de fått vita hattar och i den ena änden pågick restaureringsarbete. Det förtog en aning av platsens magi. Det blir nog snyggt när det är klart och då vill jag garanterat återvända.
Stenpelarna har varit grund till ett kolhus som i sin tur var en del av Trummelsbergs bruk. Det var ett eget litet samhälle med skola för trettio elever, dansbana och sparrisodling. Det lades ner 1907 och de flesta av byggnaderna revs några år senare.
Perfekt för porträttfoto
Det är spännande att ena dagen besöka ett välbevarat bruk (Engelsberg) och nästa dag ett som det bara återstår rester av. Trummelsberg ligger verkligen utanför allfartsvägarna idag. Det märkes mest på att vi bara hade sporadiskt täckning med Telia-abonnemang, vilket försvårade projektet att posta bilder i sociala medier på andra fotografer och deras fotoutrustning. Pelarna var nämligen en utmärkt plats för porträttfotografering.
Vartannat författarporträtt jag sett på senaste tiden har varit taget mot en tegelvägg men stenpelarna har en mycket bättre nyans än vanligt tegel. Dessutom är de fyrkantiga så personen som ska fotas kan stå på olika ställen och få ljuset från olika håll. Och själva miljön är förstås magisk om man kliver ut några steg och snarare fotar människa i miljö istället för ett ansiktsporträtt.
Johan hade med sig hela sin arsenal av blixtar och andra grejer för att kunna ta snygga porträtt. Själv smög jag runt och fotade mest ormbunkar, något som det fanns ett rikligt utbud av. Var också och kikade lite på en närbelägen sjö och ett vattendrag.
Några bilder av människor som blir fotade blev det också. Ovan är det Kicki som blir fotad av Johan med Zdenko som hejarklack och nedan är det Kerstin som står redo.
Jag fastnade också på bild, här är det Kicki som fotat mig mot en av pelarna när solen tittade fram.
Människor i all ära, det är stenpelarna som är huvudpersonerna vid Trummelsberg. Jag måste lägga med en till bild av stenpelarna. Visst är de fräcka?
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
