Långedrags kulturstig
Det är lite klent med blogginläggen. Orsaken är inte som när jag är i Antibes att jag skriver dagarna i ända på mina bokmanus och därför inte hinner skriva en enda rad till utan att jag har sjunkit ner i min gamla vanliga byggrelaterade leda; jag gör inget, äter inget, går inte ut genom dörren, träffar inte folk utan känner mig bara överkörd.
Igår kväll gjorde jag dock ett litet försök vända på steken genom att åka ut till Långedrag på kvällen och promenera en sväng. Vid ett igenväxt buskage på parkeringen såg jag såg en skylt där det stod Långedrags kulturstig. En sådan skylt är ju helt oemotståndlig om man har min läggning.
Jag var riktigt glad att jag satt på mig jeans och långärmad tröja, det är mycket lättare att forcera igenväxta snår med skyddskläder än med bara ben. Nu var det inga brännässlor i sikte (vilket det var på Roslagsleden) men däremot slån och annat ris.
Jag såg markeringar om kulturstig ibland, jag såg något som hade varit en skylt som berättade om en stenhög jag passerade och jag såg ett monument. Men på det stora hela så såg jag inte till den officiella stigen särskilt ofta. Jag irrade dock runt en timme i området Långedrag-Saltholmen och tog en del bilder i kvällsljuset. Gott så.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on november 3rd, 2019 at 04:14 e m
Tänka sig, det är inte bara jag som känner så. Ledan och tröttheten är inget vidare sällskap, men den tränger sig på emellanåt av olika skäl. Fast jag har ingen byggoreda i närheten utan bara annat besvärligt som jag själv måste ta tag i. Tog i alla fall tag i mig själv i lördags och for ut och fotograferade med det vanliga gänget och just nu sitter jag här och ska försöka ta mig till Friskis & Svettis för ett välbehövligt spinningpass. Det är mycket som ska tas alltså. Och apropå det så har du tagit en jättefin kvällsbild som jag njuter av.
Hej Susanne,
Ledan kan slå till av många skäl. Att ha ett bygge som sambo i tre år hjälper dock inte till ett dugg. Det blir en ond cirkel. Jag kan inte jobba när jag är hemma vilket leder till sämre ekonomi vilket leder till stress över ekonomin. Stressen gör mig ännu mer förbannad. För att kunna jobba måste jag resa hemifrån vilket efter två år börjar bli påfrestande på många sätt. När jag är hemma har jag ont i huvudet och är på dåligt humör vilket leder till att jag undviker att träffa folk vilket gör mig deppad. Att jag vet att ljudet och stressen (=Skanska) rent statistiskt förkortar min livslängd gör mig inte direkt på bättre humör.
Eftersom jag inte träffar folk (på grund av att jag är på resande fot på flykt undan bygget alternativt håller mig borta på grund av att bygget gör mig så arg) så säljer jag heller inga böcker. Böcker som jag iofs inte skrivit eftersom jag suttit med en kudde över huvudet och väntat på att Skanska ska tystna. Sedan har vi ilskan och maktlösheten över att bli utsatt av detta av ett stort företag som skiter fullständigt om jag går i väggen på grund av deras aktiviteter eller ej. Bara de tjänar sina miljarder. Och så blir jag folkilsken och folk tycker jag är galen som bryr mig så mycket. Särskilt de som har en regelbunden månadslön som tickar in och bor långt från ett bygge tycker att jag beter mig konstigt som irriterar mig på att jag ska lida ekonomisk och hälsomässig skada på grund av Skanska.
Det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag vet dock inte hur många gånger till jag orkar med att försöka göra det. Men jag är i alla fall tacksam för de vänner som ibland tvingar ut mig med kameran. En och annan vacker bild piggar i alla fall upp.
Lycka till med ditt!