Klippor med ovanlig gnejs en höjdare på kuststigen på Hönö

När vi klev i land på Hönö Klåva deklarerade jag att jag kände för att ut och gå. Och jag ville inte gå på asfalt. Efter en intensiv sommar med många och långa researchresor till nästa bok är mina ben lessa på asfalt och jag på folkvimmel. Biologen var inte sen att haka på. Vi passerade raskt alla fullsatta uteserveringar som erbjöd räkmackor och ett glas vin för 225 kronor, och nästan lika snabbt caféet och presentbutikerna. Istället drog vi iväg mot ett hörn av Hönö.

Blå pinnar och blåmålade stenar visar var kuststigen går.

Ny och välgjord del av kuststigen

Hönö är en ganska stor ö jämfört med öarna i södra skärgården men vi hittade efter ett tag en blå markering som det stod kuststigen på. Den såg trevlig ut så vi drog raskt iväg på den. Där vi klev på stigen började den med att lämna kusten, vilket gjorde oss lite konfunderade, men det visade sig bara vara en tillfällig krok.

Den bit vi gick var mycket trevlig. Det var lite blött här och var efter den senaste tidens regnande så vi fick hoppa och balansera lite på stenar emellanåt. Men på de flesta ställen fanns spångar och på några ställen ett mjukt flistäcke. Rena drömstigen med andra ord.

Välgjord stig på Hönö.

Kuststigen erbjuder vacker vandring mellan Göteborg och Oslo

Kuststigen har funnits ett tag mellan Tjörn och Oslo men verkar nu ha förlängts till Göteborg. Det är inte en långdistansstig så som de franska GR-lederna, utan verkar snarare vara samlingsnamnet på många rundturer längs kusten. Den del vi gick på Hönö verkar vara såpass ny att stigen varken fanns på naturreservatets skyltar, på appen Naturkartan eller i den bok om kuststigen som Biologen har hemma i bokhyllan.

Biologen bland aspar. Vi hittade även en liten björkskog som var planterad på det som tidigare varit jordbruksmark.

Ådrig gnejs i Rävekärsbukten

En av höjdpunkterna var de riktigt randiga klipporna vi såg här och var. Enligt informationstavlan vid bilparkeringen är det ådrig gnejs. Det finns ganska många bitar av någon basaltisk bergart insprängd i gnejsen.

De bara mjuka klipporna i Ersdalen naturreservat ska tydligen också vara ett mecka för klättrare som sysslar med bouldering. Vi såg ett gäng som höll på med det på en klippa ,men jag fotograferade dem inte. Jag hade vidvinkel på kameran och de hade blivit prickar i fjärran.

Vi hann även med en tur in i Hönökakans hus, det hus där Åke började baka hönökakor en gång i tiden. Huset blev så småningom för litet och tillverkningen flyttade därifrån.

Bil, båt eller buss till Hönö

Vi åkte med Styrsöbolagets Kungsö till Hönö Klova/Klåva från Stenpiren. Båtturen tog en timme och kostade 90 kronor. Båt är bra för det ger semesterkänsla direkt när man klivet på. Ombord fanns ett enkelt café. Jag hittade inget jag direkt ville ha men en lite påse chips och en öl gav lite energi för fortsatta äventyr. Hem blev det buss 290 direkt från Hönö norra till Järntorget. Totalt gick vi runt sju kilometer varav det mesta faktiskt blev på asfalt.

Hamnen i Hönö Klåva har Fiskemuseum och många uteserveringar.

Summa summarum var det trevlig eftermiddag i början av augusti. Jag kan definitivt tänka mig att återvända och vandra lite längre. Jag kan också rekommendera Hönö som ett trevligt utflyktsmål i Göteborg.

Stockrosor passar perfekt bland vita skärgårdshus med mycket snickarglädje.
chefstomaten