Kultur i vacker natur under sensommarutflykt till Tjörn

Publicerad av

Tjörn ligger inte särskilt långt från Göteborg. Med bil susar man dit på en timme, om man inte åker precis i rusningstrafik. Så varför åker man inte dit lite oftare? Det tänkte jag på hemväg från ön häromdagen.

Jag hade blockat en dag i kalendern för att göra en till sommarutflykt med Biologen. Vår plan var egentligen att åka åt ett helt annat håll, men det visade sig att tidtabellerna ändrats. Då sa jag ”vi åker till Pilane”. Jag har pratat om det i flera somrar, men det brukar alltid fasta i ”de har ju öppet i september också” och vips är det oktober.

Ljusgul stockros med röd vägg i bakgrunden.
Visst är stockrosor sensommarblomman framför alla andra i Bohuslän?

Valde semesterobjektivet

Vi gav oss iväg efter frukost med lösa planer att ”det går att äta både på Sundsby säteri och vid Akvarellmuseet”. Dessutom hade jag klickat runt lite på Google maps och snubblat över Mölnebo odlingar (man får aldrig för många lokalodlade grönsaker med sig hem från en utflykt) och Valsängs strand med superfina sjöbodar från 1700-talet (jag hade dock missat att det inte går att köra bil dit).

Efter en del velande kom jag fram till att då detta inte var research till någon bok, skulle jag åka lätt med ”bara” en kamera. Min favorit är den minsta, R8, och på den satte jag RF 24-105 mm. Det är en RF-version av mitt allra första objektiv, ett objektiv som är både urtråkigt och synnerligen praktiskt – ett perfekt semesterobjektiv med andra ord.

Biologen har fångat mig i farten med Canon R8 och 24-105 mm objektiv.

Riktigt bra lunch på Sundsby säteri

Vi nådde fram till Sundsby säteri i perfekt tid för lunch. När jag besökte Sundsby säteri förra gången fick jag uppfattningen att de var ganska nya som besöksmål. Nu är de helt klart etablerade med dubbla parkeringsplatser. Vi följde skyltningen och hamnade på den stora en halv kilometer bort.

Sundsby säteri augusti 2026

Först grumsade jag lite över att jag inte ens kollat om det fanns plats på den lilla först, så här på sensommaren när de flesta är tillbaka på jobbet. Men när vi skulle åka var det kaos även på den stora och vi fick vänta tills en tysk husbil lyckats backa runt alla kreativt parkerade bilar.

Gardin på Sundsby säteri.

Från parkeringen gick vi på en trevlig stig längs en damm med jättelika karpar. Efter en snabb sväng förbi vinkastet satsade vi på lunch. Dagens kött var en riktigt vällagad kyckling.

Chilistekt kyckling, asiatisk gurksallad och aioli för 175 kronor. Bröd och smör ingick men inte kaffe på maten.

Bullarna såg så otroligt fina ut att vi köpte med oss sådana också, samt varsitt vackert bröd. Jag kan verkligen rekommendera kardemummabullen, men lägger in en liten varning att den är ganska kletig.

Sundsby säteri har bageri, butik och utställningar.

Kuststigen passerar Sundsby

Förra gången jag var på Sundsby gick jag en guidad tur där vi serverades den sorgliga historien om Margareta Hvitfeldt som på 1600-talet gjorde en stordonation efter att hennes son Ivar dött. Nu såg jag att de byggt en Ivarstig med berättelsen om hans uppväxt ur barnperspektiv.

Det är överhuvudtaget gott om vandringsleder runt Sundsby, bland annat Kuststigen som vi gick delar av på Hönö förra året. Med andra ord finns det goda skäl att återvända fler gånger och kanske vandra en kortare eller längre tur. Men denna gång sparade vi stegen till området runt ett visst gravfält som blivit känt tack vare utställningarna.

Utmaning för kameran att få med alla detaljer och det vackra ljusspelet.

Skulptur i Pilane 20 år

I tjugo års tid har det gamla järnåldersgravfältet i Pilane fått sällskap av monumentala skulpturer och stora skaror av besökare.

Ljungen blommar runt de gamla gravarna.

Skulptur i Pilane har hunnit bli en institution. Lagom till jubileet har det varit en del skriverier om att de eventuellt hotas av vräkning. Den nuvarande markägaren, Statens fastighetsverk, planerar att sälja marken. Vem vet vad nästa ägare tycker och tänker? Förhoppningsvis att detta är ett besöksmål värt att värna om.

Det är en fantastisk miljö att vandra runt i.

Jag har varit där en gång tidigare. Tack vare att jag skrev en artikel här på bloggen kan jag berätta att det är sexton år sedan. Jag tycker det är riktigt intressant att kika på mina bilder från det årets version av Skulptur i Pilane och jämföra med årets version. Mitt intryck är att storleken på skulpturerna är generellt större idag. För sexton år sedan ingick Laura Fords Weeping Girl som numera står lutad mot en vägg inne på Göteborgs centralstation.

De flesta av årets verk skulle inte få plats inomhus. Särskilt inte årets dragplåster, tolv rejäla verk av Tony Cragg, varav elva är gäster för i år.

En sak är sig lik, och det är att det saknas vatten i den här dammen för den perfekta upplevelsen.

Skulpturer och natur i samverkan

Något jag tänkte på är att verken och naturen samverkar till en större upplevelse, än om de skulle stått var för sig. Den här typen av verk kräver utrymme, vilket de har här och på Château la Coste utanför Aix.

Samma sak med Jaume Plensas Anna. Det stora vita huvudet står vänt ut mot Pater Noster sedan 2015. Det är skapat just för denna plats och passar perfekt precis här. Det har blivit riktigt ikoniskt och kan tävla med Nomade i Antibes. Jag har också sett hans verk i Göteborg, Värmdö, Nice och Borås men inget av dem passar lika bra in på platsen där de står.

Biologen kikar i broschyrerna som berättar där de olika verken presenteras.

Detta besök gav mersmak. Dessutom har vi punkter kvar på listan. Vi får se hur lång tid det tar innan vi kommer iväg på nästa utflykt till Tjörn och om det blir något blogginlägg i så fall. Enligt Google är det mina utflyktstips runt Göteborg som lockar flest läsare till bloggen just nu. Det är alltid mer motiverande att skriva texter som blir lästa. Samtidigt har jag ett manus som väntar.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)