Djuren i andra hand på Kolmårdens Zoo
Vi hade ett talesätt när jag jobbade i museibranschen: de flesta människor besöker ett museum tre gånger i sitt liv, en gång som barn, en gång med sina barn och tredje gången med barnbarnen. En generation mellan varje besök. För att motivera människor att komma oftare behöver museer göra som IKEA och kontinuerligt bygga om för att erbjuda nya upplevelser. Nackdelen är att när väl generationsbesökarna dyker upp så saknar de utställningarna de såg som barn. ”Var är valen/de siamesiska tvillingarna i sprit/skelettet?”
Lite så är det med mig och Kolmården. Jag saknar barndomens safari med egen bil, trots att den nya linbanan är bättre på alla sätt. Kommer tillbaka till det strax. Jag har nyligen varit på mitt tredje besök på Kolmården djurpark inom loppet av en 35-årsperiod. Första gången var jag där med mina föräldrar i början av 1980-talet, andra gången med en jämnårig sent 1990-tal och så var jag där måndagen efter midsommarhelgen 2016 med Fritz familj.
Safari Kolmårdens största attraktion
Mitt starkaste minne från första besöket är hur vi körde bil genom safariparken. Jag tyckte att parken var hur stor som helst och att det kändes som om jag verkligen var på savannen i Afrika. Mycket tack vare Jan Lindblads röst på kassettbandet som vi spelade under resan. Hans röst var synonymt med naturfilm på teve tror jag. Guidekassetten gjordes 1982 vilket tidsbestämmer mitt första besök till någon gång 1982-1984.
Kolmården öppnade 1965 och är till ytan nordens största djurpark. Just safariparken var den stora attraktionen i början, att se exotiska djur i verkligheten och att djuren inte satt i trånga burar utan strövade omkring i stora hägn.
Nackdelen med de stora hägnen var att rätt många av djuren föredrog att dagtid, när de flesta betalande besökare var där, dra sig undan i något hörn av hägnet och vila. Vid mitt andra besök i safariparken vill jag minnas att vi körde och körde och körde utan att se speciellt mycket mer än svenska granar. Magin från barndomen ville inte riktigt infinna sig. Vi stod ofta stilla för att bilarna framför stannat. När vi kom fram till samma fläck där de stått så kunde vi inte se något och fattade inte varför de stannat. Därför är det på många sätt en bra idé att safari med egen bil har ersatts med en linbana som heter Safari.
Linbanan glider fram precis ovanför djurhägnen, som jag för övrigt upplever har krympt avsevärt sedan tidigare besök. Ovanifrån-perspektivet gör att man ser betydligt mer, exempelvis lejonfamiljen även när de ligger och vilar sig under några granar. Linbanan kryssar fram så att man får se djuren från flera vinklar. Det är inga glasväggar utan bara galler vilket gör utsikten perfekt. Eller nästan perfekt, gallren sitter precis lite för tätt för tjocka objektiv. Gissningsvis någon bestämmelse för att små huvuden inte ska kunna komma emellan.
Kommer jag dit igen ska jag försöka vara där tidigt på morgonen (ett projekt som är lättare en sommar när E4 inte är synonymt med kökaos). En anställd tipsade oss om att bästa turen med linbanan är den första på morgonen. Då har djuren precis fått mat och alla är aktiva.
Den måndag jag var där kom vi upp till Safari rätt sent på eftermiddagen. Det var precis lagom kö för min smak, det vill säga ingen alls. Vi kunde därför få en helt egen gondol. Dagen efter var kösituationen en helt annan har jag hört. Då användes hela labyrintsystemet och ändå var det kö ut. För att förstå längden på kön kan jag meddela att jag på bilden bara fått med en liten del av labyrinten.
Wildfire och Bamses värld nyheterna
Skillnaden i kösituationen måndag och tisdag stavas Wildfire. Det är årets satsning på Kolmården, en stor berg- och dalbana gjord av trä. Enligt reklamen ska det vara den största och häftigaste i världen. Hur bra den är vet jag ej men det verkar vara ett mäktigt drop i början och sedan åker den upp och ner en bit. Lösa föremål får ej medföras. Wildfire blev ej klar till säsongpremiären utan den dag jag var där testkörde de den utan passagerare. Dagen efter var den igång.
På Kolmården är alla shower och åkattraktioner inkluderade i entrépriset så jag gissar att många väntade med att gå dit tills Wildfire startat. För min del var det lika bra att den stod stilla. Jag gillar förvisso berg- och dalbanor men ska jag välja föredrar jag att inte köa. Dessutom var jag framförallt där för barnens skull och de är för korta i rocken ännu för att få åka Wildfire. Jag hade fullt sjå att ränna efter dem mellan rutschkanor och titt på djur. Populäraste djuren var förresten några hönor som visserligen var rätt fina men ändå inte så exotiska.
Ingen tappades bort vilket känns som dagens största prestation. Nu är Kolmården förberedda på att barn springer åt andra håll än sina föräldrar och andra vuxna så alla barn förses med armband med sitt namn och föräldrarnas mobilnummer.
Barnen tyckte bäst om den stora lekplatsen och Bamses värld. De är var för sig lika stora som en mindre eller mellanstor temapark. Dagens Kolmården är uppbyggd med många separata avdelningar som alla har ett eget tema. Djuren är ofta av underordnad betydelse, annat än som inspiration för inredningen. Tigeravdelningen är exempelvis indiskt.
Varje avdelning har ett eget utbud av restauranger, godisbutiker och affärer. Matställena har en begränsad meny, men det finns nog ett ställe för precis vartenda kök. Eftersom barnen var i Bamses värld när jag äntligen hade tagit mig till Kolmården och var vrålhungrig efter många timmar i bilkö blev det farmors köttbullar. Senare blev det Ben & Jerry glass i vattenområdet. Där drack jag också dagens sämsta kaffe.
Delfinariet imponerade
Förutom safariparken är det delfinerna som Kolmården är kända för. När jag var barn hade vi koll på namnet på delfinerna som hoppade på kommando. Att få se dem i verkligheten räckte. Vid mitt andra besök blev jag besviken på delfinshowen som kändes bedagad, men desto mer förtjust i den enklare men charmiga showen med sälar bredvid. Den här gången tyckte jag tvärtom. Delfinshowen imponerade med snygg ljussättning och perfekt tajming med många ekipage. De hade gärna fått tona ner utsläpp i havet-delen men i stort sätt var det en häftig upplevelse.
Sälshowen bygger helt på publikkontakten och den ville sig inte alls för sjörövarpiraterna denna dag. Jag måste nog skriva något om detta. En gång i tiden försörjde jag mig på att skriva shower till ett besökscenter som precis som dagens Kolmården är beroende av intäkter från besökare. Showerna skulle i första hand roa och i andra hand lära besökarna något. Nu är det länge sedan men inte var mina shower så där tillkämpat glättiga? Så där köra-ner-i-halsen-på-folk-att-de-måste-plocka-upp-sitt-skräp? Eller är det jag som ändrat min smak? Det är något jag aldrig kan få svar på men mitt minne är att jag lyckades bättre i balansen mellan underhållning-budskap samt i kontakten med publiken.
Kolmården är sedan några år tillbaka ett privat företag. När det startades var det ett kommunalt projekt men så småningom började bolaget gå alltför mycket back. Utan att ha någon som helst insikt i förhållandena så gissar jag att det sammanföll med mitt andra besök då parken kändes lite ouppdaterad.
Nu är det privat och det betyder att alla besökare får vada genom mjukisdjursförsäljning både när man kommer, när man går och på flera ställen i parken. Jag vill inte säga något om det, det är så det är. Mjukisdjuren och godisförsäljningen är antagligen det som sätter mat på bordet för zebrorna, elefanterna och de andra djuren. För trots att entréavgiften är rejält hög räcker den antagligen inte särskilt långt när djurskötare och veterinärer ska betalas.
Vem ska åka till Kolmården?
Är Kolmården ett rekommenderat stopp för den som kör bil mellan Göteborg och Stockholm? Det beror på. Är man barnfamilj, har god ekonomi och gärna tar ett tvådagars stopp på vägen kan jag rekommendera att checka in på Vildmarkshotellet och köpa ett tvådagarspaket. Prisskillnaden på endagsbiljett och tvådagars är inte så stor och då får man bättre valuta för pengarna, hinner se fler visningar av djuren och kan vandra runt i lugn och ro.
Det är heller ingen Romresa från Stockholm när Södertäljebron är reparerad (nästa sommar alltså). Avfarten från motorvägen är norr om Norrköping så normalt är det under två timmars körväg dit. Kolmårdens djurpark ligger fantastiskt vackert på en höjd över Bråviken och på väg till och från jag såg flera intressanta skyltar som utlovade hantverk, sevärdheter och glass så det verkar onekligen vara ett bra stopp på sommarsemestern.
Har man bråttom och bara vill göra ett snabbt återbesök så är det linbanan och delfinshowen som gäller. De är rätt snabbt avverkade – förutsatt att det inte är köer.
PS! Få fler utflyktstips i närheten
Bygg ut semestern på hemmaplan med fler stopp i närheten. Få inspiration exempelvis i texten Utflyktsvägen mellan Norrköping och Nyköping eller läs boken Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Bilden nedan är från boken.
Editinfo. Sista stycket är tillagt 2020.
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
Last updated on maj 19th, 2020 at 06:41 f m
