Knivigt hitta runstenar utanför Runriket
Ingen av er som läser tomatsallad regelbundet kan ha missat mitt runstensintresse. Jag har läst om runor, jag har varit ute och letat runor och fotograferat runstenar framlänges och baklänges. Jag har studerat kartor och läst beskrivningar tills det snurrar runt i skallen. Namn, nummer, dateringar, placeringar, flytt, bergarter, stil och tolkningar har tryckts in i hjärnan där de spinner runt i hög fart. Ibland har jag på känn att ifall jag bara började i en ände så skulle jag kunna nysta ut en fin kronologi eller intressant föredrag medan det i nästa sekund känns som en övermäktigt uppgift att bringa ordning i härvan.
Var kommer intresset ifrån? Jag har alltid varit intresserad av historia och av att utforska min närmiljö. Sedan är runstensjakten en bra motivation för att komma ut i skog och mark. En del letar svamp eller fåglar, jag spanar efter runstenar (just nu). I fredags sken solen så trots att jag var extremt trött efter ännu en sömnlös natt kilade jag iväg ner mot Mörtsjön. Solen hann ju förstås försvinna innan jag kom fram men jag hade fått för mig att där skulle finnas en sten rest av Estrid och hade en idé om var den låg.
Mörtsjön är en lite puttefnasksjö som är poppis bland sportfiskare (Braxen) och hundägare/joggare (elljusspår). På ett ställe ungefär på mitten finns det en stig ner mot en större sjö som jag nu lärt mig är Fjäturen. Går man den stigen kan man inte missa en massa skyltar mot Roslagsleden. Det var där vi hade tänkt cykla häromveckan när vi istället hamnade på en annan stig.
Nu tog jag Roslagsleden uppåt och efter tio-tjugo meter så stod det minsann en runsten där. Jag har alltså varit hur nära som helst flera gånger. Kunde de inte kostat på ett litet R på någon av alla skyltarna? Det är inte så att man spontant ger sig iväg upp i en granskog på fall att någon viktig lokalhistoria skulle vara dold bland granarna. Har man väl börjat gå stigen så går dock inte runstenen att missa.
Det står liten infoskylt bredvid som berättar att detta är U 148 som är rest av Ingefast och Häming (hans son) till minne av Ragnfrid som var deras maka/moder. Ingefast var Estrids son och Jarlabankes far så stenen hade med släkten att göra men jag hade fått för mig att det skulle vara Estrid som rest stenen. Mindes jag fel? Alldeles säkert var min första tanke. Sedan så seglade ett brottstycke förbi i hjärnan. Något om att Estrid rest en sten nära södra Fjäturens strand. Och jag var en bra bit från stranden. Jag vände och följde Roslagsleden åt andra hållet. Men jag gav snabbt upp. Det började skymma, det var rena lervällingen och dessutom cyklade vi den sträckan veckan innan och om det finns en runsten där så står den inte så synligt som U148.
Den står 35 meter från stigen i blockrik moränmark. I varje fall enligt Riksantikvarieämbetets som har en U147 rest av Jorun och Estrid till minne av Ingefast och Ingvar. Nu ska jag bara hitta den i verkligheten också.
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
Last updated on juli 15th, 2013 at 09:20 e m