Karolinerna intar Røros i ”Elden” som spelas i maffig inramning

Publicerad av

Elden är en maffig musikföreställning som spelas i slagghögarna i världsarvet Røros två veckor varje sommar. Jag har sett den och här kommer en blandning av beskrivning, recension av årets föreställning samt tips på sådant som jag önskar att jag hade tänkt på i förväg. 

Texten är illustrerad med lite udda foton som ibland är en smula långsökta och inte exakt hänger ihop med texten så som jag brukar försöka kombinera ihop det. Det beror på att konferenciern sisådär sex-sju gånger påpekade att fotografering ej var tillåten under föreställningen. Däremot uppmanades publiken att dela sina minnen av föreställningen i sociala medier. Jag följde denna uppmaning och postade en bild på baja-majorna i insta stories. Men när alla andra slet upp sina mobiler för att dokumentera applåderna så gjorde jag det också. Det gör att jag hjälpligt kan visa ungefär hur upplägget såg ut samt hur många som var inblandade.

Hela ensemblen i Elden i Röros 2022
Karolinerna har frusit ihjäl och föreställningen Elden är över. Då samlas hela ensemblen på det nedre etaget för att ta emot applåderna. Notera hur skådespelare kommer ner från de övre nivåerna samt hästarna.

Slagghögarna är en maffig scen

Det jag tycker var allra häftigast i Elden är scenografin. Slagghögarna är mäktiga och ger en tredimensionell scen där saker kan hända i flera olika nivåer. De där träpalissaderna må se enkla ut men tillsammans med smart ljussättning, pyro och ljudeffekter gick det att skapa magi. Det blev särskilt mäktigt i de avslutande numren när skymningen lagt sig.

Mobilbild från en av scenerna mot läktarna.
Scenen sedd uppifrån den högsta slagghögen. Mobilbild i motljus men det ger en storleksuppfattning.

Stor ensemble

En annan framgångsfaktor var den stora ensemblen med både professionella duktiga sångare och lokala statister. När femtio personer var på scen samtidigt kunde det hända flera saker parallellt vilket gjorde att det fanns mycket att titta på. Detta utnyttjades exempelvis under kör-numren. Det blev häftigt när körer dök upp på de högre nivåerna. Eller när en ensam gitarrist rev loss. Karolinernumren var generellt något enklare att ta till sig än Rörosinvånarnas tablåer. Exempelvis hade karolinerna en mäktig inledning med taktfast exercis samt flera sidohistorier som visade livet i armén (där sjukdomar tog död på fler än själva slagen och kamratskap var ett viktigt inslag).

Strapatserna hos karolinerna växlades med glada julförberedelser hos kvinnorna i Röros vars enda bekymmer (före hotet från svenskarna) var att få barnen till skolan samt att vissa kvinnor hellre spanade på killar än jobbade. Ett aber med Rörosinslagen var att jag inte riktigt förstod dialekten hos en av de kvinnliga huvudrollsinnehavarna.

Fyra norska Dølahästar viktiga

Fyra stycken hästar av den gamla norska rasen Dølahest deltog i föreställningen och de bidrog verkligen till autenciteten. En var selad som draghäst och drog en lång rad med olika gamla kärror. Det var en höghjulig vagn när den komiska sprätten bergsdirektör Bergman skulle göra entré. I ett annat nummer drog hästen en låg kärra när ett gäng norska döda soldater skulle köras iväg. 

Hästarna betar innan föreställningen.

Två stabila och extremt lugna hästar reds av sjungande skådespelare och en fjärde som var lite mer stirrig galopperade över scenen ibland. Det låter kanske inte så märkvärdigt men det bidrog verkligen till helhetsupplevelsen.

Rekvisitan bestod bland annat av kärror, fanor och en kanon.

Delar av Armfeldts karoliner var två veckor i Røros

Den historiska bakgrunden till Elden är Armfeldts berömda karoliner. De som är kända för att de flesta strök med i en snöstorm under återtåget till Sverige efter att Karl XII skjutits i Halden. Från början var de 10073 man och 6721 hästar. Huvuddelen av Armfeldts styrka var i Trondheim. Men några traskade runt längre söderut och spenderade två veckor med att inta bergsstaden Røros.

Det låter som en ganska tunn soppa att spinna en hel föreställning på men de gör verkligen vad de kan. Elden börjar exempelvis med att unge Kalle blir inkallad. Han är jämtlänning, praktiskt taget en norrman för vintern 1718-1719 när Elden utspelar sig har Jämtland och Härjedalen bara varit svenskt i ett par generationer. Flera välkända Röros-profiler skymtar också förbi, som Peder Hjort som bara var ett par år då.

Broschyr om årets föreställning.

Praktiska tips för att se Elden i Röros

Jag avrundar med lite blandade tips. Den första är att åka och se på Elden i Röros någon gång. Vi hade kanske lite överdrivna förväntningar efter att flera personer höjt föreställningen till skyarna. Det var en rolig upplevelse att ha varit där, men den går att leva utan. Efter en pandemipaus spelas denna historiska musikteater under två veckor med undantag för söndagar. Föreställningarna varierar lite från år till år. Det lär ha varit fler kör-nummer i år.

Den andra är att biljetterna tar slut och att vill man sitta på mittensektionen behöver man vara ute i mer god tid än vad jag var. Prisskillnaden är såpass liten att det är värt hamna på mitten tror jag. Vi satt längst ut på ena kanten, vilket var vad som fanns kvar en vecka i förväg.

Området är öppet att ströva runt till fram till halv åtta ungefär.

Elden spelas sent på kvällen TA MED FILTAR

Föreställningen startar 21.30 och slutar vid midnatt med en halvtimmes paus på mitten. Spelplatsen ligger nästan 700 meter över havet. Det betyder att det blir kallt. Detta är något som de tipsar om på Eldens sajt men vi missade ändå hur kallt. Vilket är ganska imponerande med tanke på att jag fotade nattfrost samma morgon. Men när vi gav oss av var det 20 plusgrader och shortsväder.

Solen på väg ner och statisterna drar på sig en av sina kostymer.

Jag tog med en dunväst och en täckkjol vilket räckte ingenstans. De rutinerade besökarna kom med stora väskor med filtar och bylsiga dunjackor. Räddningen var när jag i pausen upptäckte att de hyrde ut plädar i souvenirboden. De hade bra ruljans på mössorna också. Snygga sittunderlag från Røros tweed men just sittunderlag i ylle är något jag har i min ryggsäck. 

Fryser trots dubbla mössor.
Sovsäckar och filtar var välkomna men inte termosar.

Spelplassen bakom slagghögarna men ingång från centrum

Det finns handikapp-biljetter. Ingen riktig aning om vad de innebär men det kan vara lämpligt om man har svårt att gå. M hoppar runt på kryckor. Hon börjar bli ganska vass på att ta sig fram på dem men det blir ganska långa avstånd och det är rejält knöligt.

Jag haltade också betänkligt när vi skulle därifrån men det är en kombination av att jag entusiastiskt skuttade runt lite för frenetiskt innan föreställningen samt missbedömde när de skulle stänga igen området. Det sistnämnda gjorde att jag fick gå runt spelplassen en extra gång och gick såklart fel.

Parkera bil inte helt lätt

På Eldens webbsajt uppmanas man att parkera i centrum och det var en ganska bra idé. Det såg på förhand ut att vara närmare att ställa sig på Rema 1000s parkering men det är skådespelarnas entrésida, inte publikens. Vill man ha plats där behöver man tydligen vara på plats senast kl 18.

Diskreta skyltar har fått sällskap av sådana som går att läsa från lite längre håll.

Området öppnar kl 20

På området finns mattält med lokala råvaror, skyltar med den historiska bakgrunden, souvenirbutik samt baja-major.

Karolinerkorv med lokalt kött och syrade grönsaker. Jag provade också brus från Röros bryggeri. Både blåbär och rabarber var riktigt goda.
Välordnat med ett stort område med baja-major. Det fanns också vatten och tvål.
Frivilliga lyser upp vägen man ska halta hemåt i mörkret.

PS! Jag stavar stadens namn lite olika. Det beror på att vissa delar har jag skrivit på mobilen och vissa på datorn.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)