Kan något av detta bli ett bokomslag månntro?
Egentligen började det närma sig läggdags för min del. Vi höll precis på och avrundade middagen och det var mest en fråga om den skulle avslutas med en espresso och lördagsgrappa eller på något annat sätt. Då tittade jag ut och insåg att det för första gången på evigheter faktiskt varken regnade eller blåste halv storm. Vi hade kunnat sitta ute och äta (om vi hade haft tillräckligt med myggmedel på oss). Dessutom var det verkligen fint kvällsljus, perfekt fotoväder. Alla väder är förstås fotoväder men nu hade jag porträttfoto i en viss miljö i åtanke. Dels är det svårt att göra miljön rättvisa i hällregn och dels ville jag ha ett porträtt utan mössa, vantar och långkalsonger. Visserligen får en fotomodell emellanåt stå ut med att vara felklädd, det kan nästan sägas vara tradition att jag ska frysa varje gång jag ska ha nya författarbilder (med undantag för de som är tagna sommartid i Antibes).
Nytt bokprojekt betyder nytt bokomslag
Häromdagen avslöjade jag vad jag ägnat den här corona-våren till, att jag inte bara städat blogg i evinnerlighet utan även skrivit ett nytt manus. Eller halvskrivit första utkastet i varje fall. Jag nämnde också mina planer på att testa crowdfunding för att finansiera utgivningen (det vill säga att ta in förbeställningar).
Det känns som att ett färdigt bokomslag skulle vara bra i informationskampanjen. Anneli som gjorde omslaget till Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm är vidtalad. Hon är förvisso mitt uppe i flyttstök just nu men jag kan ju fixa underlaget i varje fall.
Skarvarna eller Hamrafjället plus författare på omslaget
Min tanke är att Skarvarna eller Hamrafjället bjuder på attraktiva vyer som kan ge köplust. Dessutom har de viktiga roller i boken, Hamra som blomsterfjället och Skarvarna som gett namn till Skarvarnagruppen inom Helagsskollan (geologi med andra ord).
För att sätta piff på omslaget behövs något i förgrunden. Det kan vara en blomma, en ren, en ripa eller en människa. Det är enklare att regissera en människa att ställa sig på rätt plats. Eftersom boken handlar om mina utfärder och irrfärder i området så passar det extra bra att ställa dit mig själv. Plus att jag inte kräver något arvode. Många bra saker på samma gång. Förutom att jag har svårt att även stå bakom kameran.
Vi fick bråttom för solen var på väg ner
Jag rekryterade Kocken för att hålla i kameran och trycka på avtryckaren och så gav vi oss av uppåt. Vi hade bråttom för solen går ner betydligt tidigare så här års än för en månad sedan. Jag hade två platser i åtanke och vi hann till den ena. Min tänkta vy var dock nedsänkt i mörker så vi testade lite andra.
Flera bilder blev ok men tyvärr har jag ännu inte hittat någon bokomslagskandidat. Det finns både tekniska och motivmässiga förbättringsmöjligheter. Till de tekniska hör balansen i kompositionen det vill säga att jag ställt min fotograf och mig på fel ställe i förhållande till omgivningen (varken Hamrafjället eller Skarvarna syns till). Sedan har jag emellanåt placerat oss fel i förhållande till objektiven så att jag blir en prick i fjärran. Sedan är många bilder oskarpa eller har skärpan på fel ställe (vi hade som sagt halvsprungit upp efter en god middag).
Oskarp Hatten bak och fram Och så blundar jag
Coronafrisyr, dubbelhaka och mygg ska helst inte synas
Det finns en och annan bild som trots avsaknad av rätt fjäll ändå hade dugt långt, om vi inte ovanpå de tekniska utmaningarna har de motivmässiga. Det ska ju vara en snygg bild. Då går ett moln av myggor bort. Det gör också skidjacka ovanpå tre tröjor eftersom det inte är den mest smickrande utstyrseln i garderoben. Sedan har jag visst skaffat mig dubbelhaka sedan jag ställde undan skidorna för säsongen och satte mig framför datorn (ajdå).
För att bilderna ska stämma när boken kommer ut vill jag plocka bort de urgamla glasögonen som jag hoppas snart ska vara historia. Men det hade varit bra om jag hade lagt dem i ett glasögonfodral istället för att hålla dem i handen (de syns mer då än om jag hade haft dem på näsan kan jag berätta). Lägg till att min corona-frisyr kräver hatt (som helst ska sitta åt rätt håll eller i varje fall inte dölja ögnonen). Sedan ska jag låta bli att blunda, undvika konstiga miner och hålla huvudet rakt. Det blev lite för mycket på en gång.
Nya tag och nya ämnen på bloggen
Vi tar nya tag imorgon hoppas jag. I varje fall om YR har rätt i sin prognos att regnet ska hålla upp på eftermiddagen. Det blir dock inga fler blogginlägg i ämnet, i varje fall inte på ett tag för nu har det varit väl många bilder på mig ett tag. Vad det blir nästa gång och när det blir får vi se!
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on augusti 11th, 2020 at 01:20 e m
Haha nej det är verkligen inte lätt! Jag tycker det är svårt med människor i bilden överhuvudtaget men om det är mig själv så blir det gränsen till omöjligt. Jag kan inte jobba med människor, ens mig själv. :D Men fint ljus hittade du och det blev fina porträttbilder även om de inte funkar som omslag (jag har inga kunskaper om omslag så jag bara litar på det du sade…), hoppas du får nya tillfällen! :)
Halloj!
Människor är svårt. Jag avskydde verkligen att fota människor förr men fyra års extrajobb där jag bland annat tagit porträtt och fotat mingel har gjort att jag vant mig av med en del av min aversion. Numera är jag halvbra på just mingelfoton om jag får säga det själv (övning ger färdighet och så vidare).
Jag brukar faktiskt se rätt vettig ut på bild, åtminstone när min kompis Johan är framme men det är bara att konstatera att det det är skillnad på en kompetent fotograf och att haffa valfri familjemedlem och kräva att de ställer upp. Vi har gjort nya försök idag. Sisådär 300 bilder. Jag har inte vågat titta på dem ännu men håller tummarna. Det var sista chansen för nu är det dags att dra söderöver.