Kaffe i gamla Ventimiglia
Egentligen hade jag tänkt att åka till Ventimiglia idag och inte igår. Om man inte särskilt vill besöka fredagsmarknaden är det bättre att åka vilken annan veckodag som helst eftersom marknaden övertar halva staden. Åtminstone brukar det vara så men igår var det avsevärt glesare bland besökarna än jag är van vid. Pratade med en väninna som berättade att det var lika folktomt förra veckan. Ordet folktomt ska nu inte uppfattas ordagrant. Det var fortfarande tjockt med folk och ståplats på tåget för de som inte var först ombord, men det var inte samma sardinkänsla som det brukar vara. Vet inte vad det beror på men kanske har det att göra med immigrantfrågan.
Fler poliser än immigranter
Jag har varit rätt upptagen med diverse författaraktiviteter och har inte följt nyheterna så noga, men av vad jag har förstått så fastnade ett större antal immigranter i italienska Ventimiglia för två veckor sedan. Efter att ha flytt över Medelhavet i rangliga båtar och tagit sig i land i Italien ville de nu fortsätta norrut mot Tyskland och Sverige för att starta ett nytt liv. Men Frankrike vägrade låta dem resa in i landet. Ett tag stoppades lokaltågen som normalt går två gånger i timmen mellan Grasse och Ventimiglia. Detta ledde till milt sagt frostiga relationer mellan länderna. Tågtrafiken har återupptagits men tågen genomsöks så fort de kommer till Menton Garavan som är första station på den franska sidan. Alla immigranter skickas tillbaka till Ventimiglia. Där bodde ett par hundra personer på stranden för ungefär tio dagar sedan. Igår var stranden öde så när som på enstaka semesterfirare, men poliser såg jag överallt, både i Ventimiglia och ombord på tåget.
Kaffe i gamla staden
Att jag åkte igår trots att det var fredagsmarknad beror på att jag av en slump upptäckte att det inte går några tåg den här helgen. Det beror inte på tågstrejk (vilket vi hade tidigare i veckan) utan på banarbete men jag hastade i alla fall iväg igår. Provianterade honung i honungsbutiken och drack kaffe i både nya och gamla stan. Ventimiglia delas i två delar av floden Roya. På den nya sidan finns stor fin saluhall, all kommers och i stort sätt alla människor medan den äldre stadsdelen med sina på riktigt folktomma gränder klättrar på den västra. Jag är lite förtjust i att ströva runt i den äldre delen som har en typ av flagnad charm. Titta exempelvis på den blekta målningen på fasaden på den övre bilden (bild från förra sommaren). Den nedre bilden är från gårdagens förmiddagskaffe. Vi var de enda kvinnorna på stället och blev vederbörligen utstirrade av ledighetskommittén som drack rom.
Att sitta där med min espresso och bara kika på folk som gick förbi var det närmaste semesterkänsla jag haft på flera år. Det är om någon undrar en helt annan sak att åka till en ort bara för att vara och att åka dit för att göra research till en bok. Boken var dock med i år för jag försökte ta bilder av mig med Mitt Nice i rätt miljö. Det gick väl sådär. Jag har lagt upp något exempel på förlagets Facebooksida men har ju fortfarande en del bildtrassel här på bloggen.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on maj 16th, 2022 at 07:20 f m
