Jag har ett nytt vidvinkelobjektiv

Historien om mitt vidvinkelobjektiv är en lång och inte alltför munter historia som jag hoppas nu är avslutad!

Investering för bokprojektet

För att göra alla söta medeltida gränder rättvisa i den presentbok med arbetsnamnet Strövtåg runt Antibes som jag arbetar med köpte jag i somras ett vidvinkelobjektiv (Canon 10-22mm f3,5-4.5). Under sommaren och hösten åkte jag sedan runt på franska Rivieran och fotade romerska ruiner, kloster och mycket annat. Bilderna såg helt fantastiska ut i kameran men när jag kom hem och kollade på datorn blev jag missnöjd. De dög då alls inte till någon bok. Just utomhusbilder i fullt dagsljus är bland det allra enklaste att ta vettiga bilder av. Vilken mobilkamera som helst klarar att fixa skärpa fullt i klass med vidvinkelobjektivet.

Besviken på Scandinavian photo

Jag försökte lämna tillbaka objektivet till Scandinavian photo, nekades med hänvisning till att det inte var något fel på det samt uppmanades om jag inte var nöjd att lämna in kamera och objektiv till Canon Service Center eftersom ”de kanske inte pratade så väl med varandra”. Att vidvinkeln inte pratade med något kamerahus jag testat det på, eller att avståndsmätaren fastnat på närbilder, ignorerades.

Efter två veckor fick jag låna kamerahus

Jag lämnade in objektiv och kamera på Canon Service Center i Krokslätts fabriber 2 december. Det skulle ta en vecka till tio dagar. Efter tio dagar ringde jag till Canon. Min utrustning var på vift, gick ej att hitta i systemet. De skulle leta rätt på den och återkomma. Ytterligare två dagar senare ringde jag igen. Jodå, kamerahus och objektiv fanns i Malmö där de inväntade reservdelar.

Jag började då snyfta om helgens barndop. Killen i andra änden hörde desperationen och fixade fram ett lånehus som jag hämtade ett par timmar senare. Med det huset kunde jag föreviga Miss E i dopklänning, ett av årets absoluta höjdpunkter. (Så värst många bilder kunde jag inte ta eftersom jag själv var fadder men det är en annan historia).

Fritz ryckte ut och fixade hem paketet

Dagen före julafton fick jag så ett kryptiskt mejl från Fritz. UPS hade varit och hälsat på hemma hos mig och försökt leverera något. Jag hade ingen aning om vad det kunde vara, väntade inte på någon leverans. Fritz tog saken i egna händer, åkte till UPS med lapparna och frågade vad det var. När han hörde att det var ett paket från Malmö så ringde det en klocka. Kameran!

Så nu är kameran hemma igen. På kamerahuset behövde tydligen autofokus fixas. Kanske förklarar varför jag har fått bättre bilder manuellt än med autofokus på sistone. Objektivet däremot gick inte att laga utan de skickade mig ett helt nytt.

Endera dagen ska jag knalla iväg till Scandinavian photo och berätta för dem att det objektiv som de tyckte var ok nu är utbytt.

Det positiva med den här historien är så klart att ett fel på kamerahuset jag inte ens registrerat är fixat. Det mindre positiva är att jag är i fjällen utan mitt vidvinkelobjektiv. Sämst är dock all tid jag lagt ner på att åka runt i södra Frankrike för att skaffa bilder till min bok. Den tiden får jag knappast igen.