Jag fnissar två sekunder i Rapport

Hade inte en kompis sms:at mig att hon sett mig på teve hade jag missat mina två sekunder helt. Men i söndags var jag med i ett synnerligen kort klipp i ett inslag i Rapport. Inslaget handlar om hur företag helt lagligt utnyttjar dina kontaktuppgifter för att skicka reklam om du varit vänlig nog att fylla i dem i en fejkad tävling.

Olika experter uttalade sig och sedan var vi ett par stycken ”mannen på gatan” som vittnade om hur vi blivit lurade. Jag var en av dessa och orsaken till att mitt bidrag inskränker sig till att fnissa om hur dålig jag är på att läsa finstilta användarvillkor är att jag inte var någon vidare bra mannen på gatan.

Problem med spam?

– Nej, jag har flera e-postadresser och anger aldrig min huvudadress i skumma sammanhang.

Delar jag tävlingar på Facebook?

– Nej.

– Gör du inte? Varför inte?

– För att de bryter mot svensk lotterilag, Facebooks regler och framför allt vill jag inte spamma mina följare med tävlingar.

Jag pratade rätt länge om att det är viktigt för mig att mina följare känner att jag kommer med unika och intressanta statusuppdateringar då jag använder sociala medier till att berätta om mina böcker. Ska jag spamma ska det vara med eget material och inte med reklam för något annat (att jag sedan kanske inte alltid lyckas med att vara så rolig och intressant är en annan sak). Men detta passade inte in i mallen vad mannen på gatan skulle säga och hade jag inte fnissat åt att ingen läser det finstilta hade jag nog inte varit med överhuvudtaget.

Inslaget är inspelat för ett bra tag sedan, tror det var samma dag som jag åt lunch med Vapiano och tog den här bilden av Stockholm.

Jag har gått med i en utmaning att blogga ett inlägg om dagen i etthundra dagar vilket gör att jag blandar ämnen ännu vildare än jag brukar göra. Detta var nummer 70/100 i #blogg100.

chefstomaten

Last updated on december 11th, 2014 at 07:40 e m